Sida 228 av 649

Drivkraften till utveckling

FIS förbjuder fluorvallan. Inte en helt oväntad åtgärd. Tänk när den kom på 80-talet och Wassberg missade att ta rent hus i Oberstdorf för han inte använde fluorpulver. Eller så är ju i varje fall skrönan. Det kommer bli tungt i kramsnön framöver.

Utveckling sker oftast i steg. Ofta igångtriggade av krig, nya tillverkningsmetoder, nya material eller som i detta fallet nya krav. Likt sista årens dieselskandaler skapat en språngbräda för elekrifieringen av bilflottan kan fluorförbudet generera en liknande utveckling. Står vi inför ett utvecklingssteg inom längdskidsporten?

Vad skulle kunna hända?

  1. Nya belagsmaterial? Vi har sett det komma under ett antal år nu med specialbelag för våtfören etc. Men kommer vi få se nya superhydrofobiska material eller behandling. 
  2. Handbyggda skidor? Inom så många andra idrotter har kolfiberkonstruktioner fullständigt slagit igenom. Du kan bygga in styrka där du behöver det, flexibilitet där det behövs. Skidor har alltid haft problemet att man behöver kunna värma dem under vallning vilket begränsar materialen och limerna som används. Kanske öppnas den dörren nu. När får vi se de första ”custom made” skidorna helt i kolfiber?
  3. Nya bearbetningar av belaget? Hittills har stenslipning av belaget varit näst intill den enda metoden som använts inom vallningen tillsammans med lite sickling och rillning. Kommer vi få se några nya behandlingar framöver? För ganska exakt 10 år sedan skrev jag ett arbete på universitetet om mikrofräsning av skidbelag. Då kändes det avlägset…kanske  är det nu framtiden? 

Den som läser Holaveden får svaret i framtiden!

-OL

Bättre tider

Prognoser vittnar om att vi är på väg ut från andra sidan gråmossan. Kallare väder och klarare väder är på väg in. Lördag och söndag ser ut att bjuda på solstrålar. Gud bevare mig väl. Nu gäller det att ha snökanonerna uppställda och redo. Funderar på ett par skinskidor att inviga i Orsa. Vallar fäste 1-2 gånger om året trots min fäbless för att diagonala. Det är synd att inte ta vara på det man tycker om, men när det handlar om tid så är det som det är.

Muskelminnet verkar ha memorerat staknerverna och det går fortare och fortare i garaget. Det tar några gånger innan man återfår hatkärleken på nytt till stakmaskinen. Det är ju en relation som endast ett Vasaloppsresultat kan älska.

Det känns annars som att det väntar en transportsträcka till julledighet och eftertanke innan man åter tar sats mot konungafärden. Det blir en säsong på ÖIS-gårdens gräsmatta, det är bestämt. Det blir förhoppningsvis en renovering. Det blir förhoppningsvis lite mer ordning och reda på allt. Känns ändå som att det är på god väg nu. Det blir bättre med åren, jag känner det.

/RD

hymn

Man måste våga ta långskotten, ibland går dom ju faktiskt ribba in. Lidingöloppet 2018 var ett långskott som gick kryssribba in. Efter en riktigt usel sommar hade jag sakta men säkert fått upp farten som sånär kunde liknas vid löpning. Jag hittade några backar i Göteborg och några vändor upp och ner visade sig göra susen. Hem till Jönköping och framförallt Ölmstad för att stämma av formen. Det kändes överraskande lätt ett varv runt ÖIS-banan. Robban blev imponerad vill jag minnas. Veckan efteråt sprang jag runt Lidingö på 1:48. Det var ett rejält långskott som fortfarande ger mersmak. Hade jag inte fått till det där loppet tror jag på riktigt jag hade lagt av, på den nivån var det. Elden hade falnat, men det var tur att det fortfarande glödde. Lidingöloppet 2018 kastades det på mer virke och nu brinner det för fullt igen.

Ett annat långskott var en efterfrågan på biljetter till Winnebäck i fredags. En go gubbe från Göteborg erbjöd en fattig kille från Jönköping strax innan löning en gratisbiljett till en favoritartist från Linköping. Det blev en gemytlig kväll i Scandinavium. Jag har varit på väldigt mycket konserter, men det var längesen jag kände att varenda textrad och ackord träffade rakt in i bröstkorgen. En otrolig kväll faktiskt. Ibland måste man bara ta långskotten..

Jag läste en blogg för många år sedan som hette löpelden. Det var en väldigt bra blogg, och hade ett väldigt slående bloggnamn. Löpelden. Går givetvis tolka på flera olika sätt, men att verkligen brinna för något är häftigt och det är så jag tolkar det.  Om det så är att bygga hus, bygga batterier, löpa eller dra i en skierg. Jag tror man behöver lite mål och mening med sitt liv. Lite eld helt enkelt. Vad tråkigt det vore annars. Tänk att aldrig vara på väg någonstans, holaveden hade inte funnits då. Vi är alltid på väg.

En hymn kan man också beskriva som tacksång, eller lovsång rent av. En sång eller en melodi man sjunger när man är tacksam. Och jag är väldigt tacksam. Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg över allt jag är tacksam över, men jag tror det hade blivit för långt och tråkigt att läsa. Vi kan ta en sak i taget; Ikväll är jag mest tacksam för köttförsåsen mamma lämnade kvar i frysen sist hon var här.

/ örnen

Jag tror du litar på himlen men den tänker inte på dig
Jag tror du litar på ett annat liv än det här
Jag tror du litar på turen, lita inte på sånt
Står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där

 

På fredag blir det ett väldans väder. Regn. Så där blött trist och mörkt. En själslig begravning. Men efter regn kommer solsken. På lördag har vi minusgrader så även på på Söndag och Måndag. På tisdag kommer första snön dimpa ner. Kanske snöar det ännu mer på onsdag. Det är möjligt vi åker skidor för första gången på torsdag. Allt detta alltså i veckan efter kommande veckan. Vi är på tårna.

På lördag ska ja åter jobba fysiskt med mitt husprojekt. Alla andra dagar fundera och planera. Man är taggad. Måste vara på tårna.

Första advent om en vecka. Ska satsa på att ha en riktigt mysig dag. En återhämtningsdag. En själslig läkandeprocess. Om söndagen är fri så är lördagen från gryning till mörkrets inbrott plus moms. Effektfullt arbete.

I lördags så bestämde FIS att det ska införas ett förbud mot flourvallor för alla till säsongen 2020/2021. Största orsaken är hälsoeffekten. Perflourerade alkylsyror är jävliga då dom binder sig intill protein i kroppen till skillnad mot andra miljögifter som fastnar i fettet. När man har mätt dessa ämnen så hittar man dom överallt i människor,djur,mark,vatten. Det är rena skiten. För det är ett fantastiskt ämne i många användningsområden precis som PCB men konsekvenserna är skadliga. Hälsoproblemet är det främsta men även miljön tar skada, hur mycket vet man inte men det är inte fluoret som blir på belaget som är problemet utan snarare allt som sicklas bort och slängs i sopporna och sedan inte bryts sönder vid förbränningen utan hamnar i regnvattnet. Vad vi egentligen ställt till med är det väl som vanligt ingen som vet?

Swix har redan en ny linje produkter under namnet ”future cera” som är ska vara godkända.
Hur många som läser här har egentligen åkt något lopp på sicklade skidor? Det kanske lär öka nu.
Vad har man kommit fram till för testmetod? Är flourvallor fattigmans epo?

Om man fuskar? Är det då samma regler som vid doping. Klarar man inte första testet vid målgång så skickas skidorna till B analys. Positivt där så är det två år. Går man inte in stenhårt här så blir det ingen ordning, risken blir att det inte blir det ändå.

Är det verkligen någon som vallar med fluor nu när man vet att det kan sabba spermierna? Är Vasaloppet så viktigt. Ämnet går ju aldrig bort, är i stort sett oförstörbart. Alla har heller ingen nytta av sina spermier.

Kan man ha en sickel i ett rillverktyg? Rätt vinkel och ingen risk att man slinter. Man bara sicklar av skyddsparafinet, sicklar med rillverktyget, drar en rill sen kan man åka, fort. Man behöver inte ens fästvalla nuförtiden. Så smidigt, framtiden är ljus. Snövit skulle ja vilja säga.
Känner en kille här på bloggen som skulle kunna bygga detta drömmarnas verktyg, vänta bara på hans nästa inlägg.

Foto: Jimmy Hultberg

 

Gråväder

15 kilometer blandat underlag i skärstadalen i gråvädret igår men Världsmästaren och Palle. Löpnings största fördel är nog dess väderoberoende. Det hade inte varit lika trevlig att cykla eller åka rullskidor i väta och lera.

Fick igång min bilbana från sent 80-tal i helgen efter lite fixande för att få bort oxiden. Men den är lika rolig nu som för30 år sedan!

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑