Månad: oktober 2020 (sida 1 av 6)

201031

Spiken i kistan

Så var denna säsongen (äntligen) avslutad. Det kändes att jag gick lite på sparlåga de sista tävlingarna, den där gnistan fanns inte riktigt där om jag ska vara ärlig. Jag tror luften gick ur någonstans i Upplands Väsby på ett hotell där jag ganska sent ramlade i sängen  efter en lyckad finnkamp. Vad kunde egentligen toppa det?
Jag har sagt det förr men det tål att upprepas – det blev en konstig säsong, men shit va kul det var. Vilka tävlingar vi hade här hemma i Sverige. Det blev helt perfekt just för min nivå. Jag ska sätta mig och summera det hela i ett vackert komponerat inlägg, mest för min egna skull faktiskt. Det blir lite som att kika i ett fotoalbum, man minns tillbaka på de fina dagarna vi hade. Men det kommer senare.
Luften har gått ut som sagt. Jag har legat på soffan och ätit godis sen i söndags. Terräng SM såg jag fram emot, verkligen. Jag gjorde bra pass på gräs veckorna innan. Inte drogen då utan underlaget. Det kändes faktiskt som jag hade bra fjong i benen. Kanske skulle jag till och med kunna överraska lite hade jag en känsla av. Men under lördagen på hotellet var det ingen bra känsla. Jag intalade mig att det var därför jag vilat för mycket och att det skulle släppa bara jag fick börja värma upp. Men loppet sen på söndagen blev tyvärr miserabelt och det finns inga ursäkter. Jag var helt slut efter första varvet, och när man då inser att det är fyra varv kvar blir det jobbigt. Det fanns helt enkelt inget tryck i benen. Maxpuls och syra. Väldigt märkligt. På måndagen vaknade jag upp med feber. Kanske finns det en förklaring där, men jag vet inte. Oavsett så fanns det mycket annat att glädjas åt. Mina kamrater i Hälle sprang mycket bra, egentligen alla utom herrarna. Fast även för fanns det undantag då Samuel Tsegay inte helt oväntat sprang hem en guldmedalj på 10km.

Meraf bevisar att hon är Sveriges bästa löpare. Hon hade en tuff dag under lidingöloppet, men i helgen visar hon verkligen hur man ställer dit ett skåp. Klubbkompisen Samrawit som under hela våren i stort sett haft Corona var tillbaka och tog ett silver på 4km, väldigt överraskande. Även nyförvärvet Lisa Risby sprang bra och blev sjua, och därmed plockade damerna hem laglydig ganska enkelt.

Nisse och Sharmarke hade uppvisning i pojkar 19.  Egentligen inte så överraskande faktiskt. Sharma tog sitt 3e guld i terräng, och Nisse har sett stark ut hela året. Det var inget snack om att det var dom två som skulle hamna på pallen. Riktigt kul!

Den största skrällen stod Samuel Fitsumbrahn för. Män 22 år som klassen heter i Sverige. Internationell så säger man väl u23, alltså steget under seniorer. Här är konkurrensen skyhög, verkligen. Samuel var förra året bara 10, men i år fick han kliva högst upp på pallen efter en helt sinnessjuk slutkilometer. Det ryktas om att den klockades in på 2:48, och då ska ni veta att det var uppför sista kilometern och dessutom rätt så grisigt underlag. Mäkta imponerad.

Och slutligen fick Meraf visa upp vem som bestämmer även på söndagen då hon vann 10k.
Vi herrar som blivit seniorer bestämde oss för att enbart köra 10k just för att ha en bra chans på lagmedalj. Vi visste ju att Samuel Tsegay hade goda chanser att vinna, men tyvärr faller vi igenom allihopa och har ingen bra dag. Tråkigt!
Men det kommer nya chanser, hoppas jag. Hälle blir bara bättre och bättre så det gäller att inte halka efter om man vill ha en plats i laget.

Nu blev det väldigt långt inlägg. Treblig alla helgons helg får jag önska.
/ örnen

Jag drar mitt strå till stacken vad gäller integration. Har lärt Samuel att käka sportlunch innan tävling och på söndagskvällen presenterades han för familjen öhrn. Vi åt morsans mat och kollade på Lego master, jag tror inte han blev så såld på Lego men han gillade maten. Dessutom låg vi och pluggade svenska på hotellet. Nu kan han köra Sten, Sax, Påse  med sina barn.

Tar det lugnt idag. Kommer ett inlägg imorgon.

/ örnen

Grymma Grimsta

Regnet slutade precis när jag klev av tunnelbanan på plattformen i Råcksta. Leran klaffsade under löpskorna. M35 klassen ställde sig på startlinjen för att avverka 4 varv på gräsmattan. Tempot var högt när fältet drog iväg. Jag la mig i andraklungan. Efter någon kilometer var vi samlade igen. Efter 2 kilometer bröts klungan isär och jag hamnade en mellan en ledarklunga på tre personer och en 3 manna klunga bakom mig. Jag kände mig pigg och försökte springa på i mitt tempo. Tredje varvet började avslöja min bristfälliga löpträningen under sommaren och strax innan varvning ut på sista varvet fick jag släppa förbi två löpare och orkade inte riktigt haka på. Men jag klarade i varje fall hålla sjätteplatsen. Inte helt nöjd med min insats men heller inte ett dåligt resultat. Äntligen lite mer nummerlapp denna säsongen åtminstone.

Fullföljde lördagen med en Iransk festmåltid efterföljt av smörgåstårta. Ibland blir man mätt!

-OL

Höstens melodi


Är poesi. Ord flätade som bäckars porlande. Rytande vindar sliter och mörkret hotar. Ljuset lyfter och veden lättar. Vi klarar det här. Ljuset brinner, i oss var. Själ mina vänner. Känn den.

Förlorade egentligen aldrig utan vinner hela tiden. Kanske inte många som förstår. Men det känns.

Livet kan va orättvist men rättvist. Hårt och tufft ,varmt och eggande. Själ.Bry dig. Om och om igen.

I helgen avslutade Khabib Nurmagomedov sin slagsmålskarriär som obesegrad. Samma år som hans far dog av Covid-19. Vi lämnar det där ihop med en fantastisk dikt av Carl Sandburg.


 

A father sees his son nearing manhood.
What shall he tell that son?
”Life is hard; be steel; be a rock.”
And this might stand him for the storms
and serve him for humdrum monotony
and guide him among sudden betrayals
and tighten him for slack moments.
”Life is a soft loam; be gentle; go easy.”
And this too might serve him.
Brutes have been gentled where lashes failed.
The growth of a frail flower in a path up
has sometimes shattered and split a rock.
A tough will counts. So does desire.
So does a rich soft wanting.
Without rich wanting nothing arrives.
Tell him too much money has killed men
and left them dead years before burial:
the quest of lucre beyond a few easy needs
has twisted good enough men
sometimes into dry thwarted worms.
Tell him time as a stuff can be wasted.
Tell him to be a fool every so often
and to have no shame over having been a fool
yet learning something out of every folly
hoping to repeat none of the cheap follies
thus arriving at intimate understanding
of a world numbering many fools.
Tell him to be alone often and get at himself
and above all tell himself no lies about himself
whatever the white lies and protective fronts
he may use against other people.
Tell him solitude is creative if he is strong
and the final decisions are made in silent rooms.
Tell him to be different from other people
if it comes natural and easy being different.
Let him have lazy days seeking his deeper motives.
Let him seek deep for where he is born natural.
Then he may understand Shakespeare
and the Wright brothers, Pasteur, Pavlov,
Michael Faraday and free imaginations
Bringing changes into a world resenting change.
He will be lonely enough
to have time for the work
he knows as his own.

Source: https://www.familyfriendpoems.com/poem/a-father-to-his-son-by-carl-sandburg

Äldre inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑