Folkets hus i Lesjöfors 2006. Hela byn var där. Och några till. Coverbandet på scen. Bandet spelade en massa. Bland annat ”Jonnie”. Att det var en klassiker av det skånska Kal P. Dal visste jag inte då. Senare samma år var jag på Hultsfred för första gången. Samma låt igen. Fast av ett annat band. Pascal.
Sen något decennium senare dök den upp igen i mitt Spotify-flöde. Fattade ingenting. Som vanligt. Slumpen tar oss framåt. Lesjöfors och Hultsfred.
Texter här på Holaveden blir inte alltid helt som man förväntar sig. Man inleder på en väg, hankar sig vidare fram och undrar vart man är på väg. Nu har livet börja arta sig på ett liknande sätt. Vägskäl åt alla håll. Men det är väl tidens tand. Det ger sig.
/RD

I ett mörkt och tungfört Ruka fick vi se en makalös avslutning av Kläbo. Helt sjukt. Bra svensk öppning i övrigt 4 herrar top 10 och två damer i final. Skidåkningen är sådär härligt konservativt romantisk. Dam är ett vackert ord, tycker ja. Friidrotten har väl gått över till att säga kvinnor? Damer & herrar, ordning och reda, helt omodernt. Kaos ständigt närvarande.

Holavedens favorit Johannes Eklöf åker Ski Classics på söndag. Vi håller tummarna, så klart.

Ryssland satsar långsiktigt. En mellansäsong, säsongen innan tre mästerskap på rad. Hem nu flickor och lägg er på rygg. Fyra ryska damer nu gravida. Bra för sammanhållningen att hålla ihop gruppen. Dom kan lära och stötta varandra. Se, iaktta och göra bättre. Utvecklas tillsammans. Kanske är det bra med mellanår, paus, Johaug blev ju direkt inte sämre av ett års karantän. Det händer mycket i kroppen när man blir gravid. Endokrinologi är bara i början.

Man satsar, man kraschar och börjar om, som en fågelunge.

Man kan åka skidor i en park nu, alt en fotbollsplan. På första advent, innan styrkan. Vilka är på?

12.30

Vad hände egentligen förra året? Minns ni?