Författare: Oskar Lund (sida 1 av 54)

Långlöparnas Kväll

25 varv på Stadion är något speciellt. Historiens vingslag följer dig runt löparbanan. Sen 1912 har det varit en speciell plats för svensk friidrott. I tisdags stod åter stadion öppen för de som ville testa sina förmågor att pressa sin kropp till max för att ta sig runt varvet 25 gånger. I varje fall de som springer milen på under 36 minuter, de som vill ha lite mer tid får vänta till 31 maj då LLK’s andra kväll avgörs.

Förra året var det varmt. Hiskligt varmt. Jag satte mitt PB på 32:48 där och då efter en ganska tung andra halva. Nu var åter målet att slå PB, kanske skulle jag kunna pressa ner mot 32. Drömmen om en 31:XX tid fanns i bakhuvudet. Haren skulle gå för 32:00.

När väl loppet startade så blev det ganska högt tempo direkt. Haren rundades och hängde på tätklungan. Lika så gjorde jag. Första kilometrarna gick på ganska exakt 3:10 tempo. Efter drygt 3 km släppte jag klungan och borrade ner huvudet för att fortsätta mala varv efter varv i 77-78 sekunders tempo på min fjärdeplats. Meditativt på något sätt. Jobbigt på samma gång. Med 800 meter kvar kom två löpare ikapp. Kunde hänga på dom ganska lätt. Ryggarna kändes som en befrielse efter 14 ensamma varv. Missnöjd med två spurtförluster i år hade jag inte mycket hopp om att återta placeringarna. Men med 150 meter kvar satte jag in vad jag hade och kunde glida ifrån in på upploppet och säkra 4:e-platsen i B-heatet och ett nytt PB på 32:17. Väldigt nöjd. Drömmen om 31 minuter lever vidare!

Resultat och om ni vill se loppet i efterhand finns det här.

-OL

Klar för i år

Tävlingarna är slut för i år. Nordiska mästerskapen i Terräng blev en lerig tillställning. Lyckades i varje fall knipa snabbaste veterantiden. Fick ta i för att hålla en finsk M40 kille bakom mig men det fanns bra med krafter kvar på sista varvet.

2021 blev ett oväntat bra löpår. För några år sedan hade jag nog inte kunnat drömma om att slå 5 PB 2021. Men när vi summerar säsongen så registrerar jag nya rekord på 3000, 5000, 10000, halvmaraton och maraton. Lidingöloppet hade varit kronan på verket men det sparar vi till nästa år. Äntligen fick jag hålla mig frisk i mer än ett år utan några skador. Det som krävs för att utvecklas som löpare är att kunna springa. Så enkelt är det. Kontinuitet lönar sig. Uhrboms pass betalar av sig. Mest nöjd är jag med 15:24 på 5000 meter. Drömmen om sub15 lever vidare in i 2022!

-OL

Maran

Nu strejkar baksidorna på låren. 4 dagar har gått men än sitter sviterna i. 2:37:30 blev det till slut. Ett stabilt resultat. Det initiala målet på 2:40 övergavs av en spänd båge mot 2:35. Halvvägs hade jag en minut till godo och passerade halvmaran på ett nytt PB på 1:16:20. Hofvetklungan med farthållare Vall gick som klockan. Där och då kändes det som att 2:35 inte skulle bli några problem. 10 km senare började det dra i baksidan på låret. Krampen började smyga sig på samtidigt som energilagren var rätt tomma. Sista 10 km blev en riktigt kamp och 2:35 rann mig ur händerna. Halvt nöjd, halvt besviken satt jag på Stadion. Men vafan, två nya PB på samma lopp. 14 minuter förbättring på maran, jag ska inte gnälla denna dagen fullbordade PB året 2021. Nya PB på 3000, 5000, 10000, Halvmara och Marathon. Som Arvid skrev, att få leverera ett bra resultat efter all träning är en riktigt bra känsla.

Stockholm marathon var verkligen den folkfesten som det alltid varit. Som innan pandemin. Kanske än mer. Höstmaran blev verkligen så fin den kan bli i signande löv på Djurgården och en perfekt temperatur.

Jag är anmäld till nästa års upplaga också, men jag väntar nog lite med att dra igång träningen för det. Först får det bli lite terränglopp och lite lugnare träning. Kanske skulle jag leta upp en plattare mara och satsa på sub2:30….Holaveden kanske står på startlinjen i Berlin nästa höst. Vem vet?

-OL

Markus ”Loket” Vall fixar tempot på Strandvägen. Foto: Dolla

Fjällmaran

Efter mitt infall att anmäla mig till Fjällmaran så gjorde jag vad jag kunde för att förbereda mig. Men det hjälpte föga. Efter att sprungit nerför i 700 höjdmeter från första berget var benen rökta efter 15 km. Det blev en lång väg till mål. Ingen direkt orka att trycka på och mycket gång uppför. Men en otroligt fin dag på fjället blev det.
Med en sjuk kolhydratskuld styrde jag och längskidor-David sommar-SAABen hemåt igen. Åt en pizza i Svenstavik, fyllde på med lite godis och började prata om framtida fjällmaror. Då det ska tränas innan. Kanske i Norge här de behagar öppna gränsen igen? Behovet av att få testa pannbenet finns där även i framtiden även om jag de senaste dagarna fått nyttja pannbenet för att ta mig nerför minsta trappa.

-OL

Banan
Sommar-SAABen trivs i fjällen

Valborg

Min mormor hette Valborg i andranamn. Ett fint namn. Ett namn som skapar förhoppningar om försommarvärme och grönska. Hon kunde baka kakor, min mormor. Försöker bära arvet vidare men lyckas inget vidare. Men det är som med träning. Man måste bygga från grunden, man måste hålla kontinuitet i bakningen. Få känslan för degen, gräddningen, när en extra klicka smör ska i, känslan kommer med tiden. Som känslan att ligga på fotbladet i löpsteget.

Ta en extra kaka till kaffet idag, det är ju ändå både Valborg och Fredag!

-OL

Äldre inlägg

© 2022 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑