Mitt sämsta beslut förra veckan var att styrketräna. Det var cirka en månads uppehåll från senaste gången och mina muskler hade glömt bort hur man gjorde. 40 utfallsteg åt ena hållet, sedan 40 tillbaka. Lätta vikter på axlarna. Sedan marklyft och avslutningsvis lite armhävningar. Detta kombinerat med 50km löpning i helgen plus  en svensexa som gick åt det mer fysiska hållet gör att jag knappt kan röra mig idag. Femkamp i friidrott är verkligen underskattat. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag valt att bli 10-kampare. Nytt pers i höjd satte jag med Lundhags-byxor och vanliga sneakers under svensexan. Övriga resultat var inget att hänga i granen. Spjut är svårt, herregud.

Mitt bästa beslut förra veckan var att springa under 30 min på höredarundan. En liten ego-boost som visar att träningen man lägger ner vecka efter vecka faktiskt ger resultat. Det gör att man blir motiverad till att fortsätta. Strävan efter förbättring är det som gör att jag springer, så enkelt är det. Den dagen jag slutar förbättras kanske jag börjar med nåt annat, typ 10-kamp. Tänk vad många grenar man har att utvecklas på där.

På insidan av Johans knä sitter nu mera en del av hans baksida lår. Är inte det konstigt så säg. Tänk att vara den första läkaren som gjorde ett sånt ingrepp. Föreslå idén för första gången i fikarummet mottogs nog med viss skepsis. Skillnaden mellan geni och Paolo Macchiarini är ibland hårfin, antingen kan man bli hyllad med nobelpriset i medicin eller så blir man slängd i fängelse. Första hjärttransplanterade patienten överlevde i 18 dagar, idag kan man få ett helt nytt liv. Det är häftigt vad mänskliga kroppen är kapabel till med lite hjälp från utbildade människor med lite verktyg.

Oskar hörde av sig häromdagen och berättade att han tagit ett beslut att förlänga tjänstledigheten och stanna kvar ytterligare 3 månader i Grövelsjön. Detta är någon vi kan förstå efter alla bilder vi får skickade till oss dagligen, det ser verkligen magiskt ut. Sveriges paradis om man är intresserad av skidåkning. Skaren och toppturer resten av våren fram till sommarledigheten, vi unnar honom det. Precis när Oskar droppat den stora nyheten meddelar Robban i sin tur att han verkar ha gjort klart med en ny klubb. Succén under försäsongen har fått spridning och klubbar i de högre divisionerna har hört av sig. Tiden som tränare i Ölmstad IS verkar alltså redan över, den nya klubben kommer Robban själv avslöja om några veckor när alla papper är färdiga och påskrivna. Läser ni Holaveden är ni givetvis de första som får reda på nyheten. Huruvida detta gynnar Robbans satsning mot Stockholm marathon är verkligen tveksamt, men mycket talar för att det inte gör det.

Till sist vill vi med största glädje meddela att vi för första gången är sponsrade. Sedan den nya hemsidan tog fart och den nya satsningen med podden har målsättningen varit att få med en stor sponsor som vill backa upp oss för att på så sätt kunna öka spridningen av våra alster. Efter succén med Andreas Rangert har nu Husqvarna AB valt att gå in med en liten slant per klick på länken till podden, som ni hittar här – https://soundcloud.com/user-450397479/holaveden-podcast-6-andreas
Vi kommer även agera ansiktet utåt för Husqvarnas nya satsning som riktas sig mot skogsidrott där främst längdskidor och löpning kommer vara i fokus. Det blir ett härligt samarbeta som vi givetvis kommer skriva mer om i kommande inlägg.

Avslutningsvis önskar vi er alla en fin lördag och framförallt en fortsatt trevlig första April.

Vilket är ditt bästa konsertminne?

När somliga får den frågan behöver dom inte ens fundera, jag själv får däremot ta mig en längre stund av eftertanke. Har varit på väldigt många konserter, och har många fina minnen. Självklart sticker minnen då man själv stått på scen ut allra mest, hur pulsen har skenat och man känner det där ruset man kan få av att få spela trummor framför tusentals människor. Helt sjukt att jag har fått uppleva en sådan sak egentligen. Har sett väldigt många bra konserter på underground-scenen om man beskriver den så. Grunge, hardcore, metal gick jag på flitigt under några år i den gamla biosalongen som låg på Östra storgatan. Nu mer säljs det kläder i dom lokalerna.
29 november 2014 glömmer jag aldrig. Det amerikanska bandet Taking Back Sunday som jag lyssnat på i 10 år gjorde sitt första gig i Sverige. Efteråt sa jag att det var den bästa konserten jag varit på och det står jag fast vid än idag. Jag tror många höll med mig, det var något alldeles speciellt vi fick uppleva faktiskt. Fansen världen över har länge diskuterat huruvida bandnamnet anspelar på en religiös ton, att ta tillbaka söndagen – sabbaten. Detta är något bandet dementerat, men någon förklaring till ¨ta tillbaka söndagen¨ har de inte lämnat. Att påstå att söndagen är förändrad kan man dock hålla med om, den är inte vad den tidigare har varit. Vilodag är nästintill ett minne blott, även om de flesta av oss är lediga. Igår blev det tillexempel dubbelpass i löpskorna för egen del, hur mycket vila är det egentligen. Personligen tycker jag söndagen präglas lite för mycket av att måndagen kommer för snabbt inpå. Man liksom vaknar, äter lite kanske och så plötsligt är det dags för måndag igen. Och ännu värre blir det när någon med för mycket makt bestämt sig för att ta bort en timme av gårdagen. Kan man inte ta bort en timme mellan kl 15-16 på en måndag istället?

Lyckåsbacken gick bra. Tack till alla som kom och deltog. Jag är ca 30 sekunder bättre än vad jag var på julafton, det känns bra. En ny podd föddes igår, en riktigt spännande gäst som vi håller lite hemlig än så länge. En ledtråd är att han varit snabbast av alla någonsin på tävlingen som går nu på tisdag – 29:04 för att vara exakt. Jag siktar på att ta mig under en halvtimme, och har jag en riktigt bra dag tror jag att det kan gå vägen. Starten går kl 18:15 i Lekeryd, ni som har möjlighet att komma och deltaga borde verkligen ta chansen att göra det. Bättre träning än tävling finns inte, det kan vi väl enas om.

På lördag är det dags för vårens femte träningstävling. Det är vi holavedens som bjuder in alla som vill mäta sina krafter till lyckåsbacken, en del av vår hemmaarena när det kommer till träning. Det vi har innanför bröstbenet kommer att få bekänna färg, benen kommer surna rejält och fikasuget kommer nå en ny nivå uppe vid eken. Backen mäter drygt 2,4km men under den korta färden upp mot vändplanen kommer man fundera över sin egen existens både en och två gånger. Med andra ord, detta är riktigt bra träning. Starten går kl 11:00 men vi ses på gårdsplanen gärna 30 minuter innan start för att lösa en plåt att ha på bröstet. Alla är varmt välkomna, elit som motionär.

Igår tog jag en vända upp i backen för att kolla av läget. Det var snöblandat regn under färden upp. Eller om det var hagel, svårt att avgöra faktiskt. Jag tog det lugnt denna gången för att tänka igenom taktiken inför lördagens batalj. Vill man gå för en tid är det viktigt att gå hårt den första lite mer lättlöpta halvan. Vill man gå för seger gäller det att ha krafterna kvar till slutet om det blir spurt. Men lyckåsbacken handlar mycket om tider, strävan efter förbättring, att vinna över sin fjolårsform. 9:46 i julas. Bye bye..

Vore kul om vi ses på lördag, ju fler desto roligare. Löpsäsongen 2017 står verkligen för dörren och vi kan väl se plågan i lyckåsbacken som en liten kick off. Edgren, Sernheim, Sjöbergs, Nilsson, Hultberg, vistagänget som ska springa vasastafetten, ni som tränar för marathon, någon skidåkare kanske som har Vasaloppsformen uppe. Erik Holmberg borde utmana sina triathlonvänner, och nån annan kanske utmanar sina ovänner.

#allatilleken