Mitt sämsta beslut förra veckan var att styrketräna. Det var cirka en månads uppehåll från senaste gången och mina muskler hade glömt bort hur man gjorde. 40 utfallsteg åt ena hållet, sedan 40 tillbaka. Lätta vikter på axlarna. Sedan marklyft och avslutningsvis lite armhävningar. Detta kombinerat med 50km löpning i helgen plus  en svensexa som gick åt det mer fysiska hållet gör att jag knappt kan röra mig idag. Femkamp i friidrott är verkligen underskattat. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag valt att bli 10-kampare. Nytt pers i höjd satte jag med Lundhags-byxor och vanliga sneakers under svensexan. Övriga resultat var inget att hänga i granen. Spjut är svårt, herregud.

Mitt bästa beslut förra veckan var att springa under 30 min på höredarundan. En liten ego-boost som visar att träningen man lägger ner vecka efter vecka faktiskt ger resultat. Det gör att man blir motiverad till att fortsätta. Strävan efter förbättring är det som gör att jag springer, så enkelt är det. Den dagen jag slutar förbättras kanske jag börjar med nåt annat, typ 10-kamp. Tänk vad många grenar man har att utvecklas på där.