Vilken helg, pang, sol, mums. Man börjar få upp hoppet. Snart är det dags att gå runt i shorts hela dagarna. Skjuta pilbåge och kicka gris. Livet är lika underbart som koltrastens sång.

Det kan också vara skoningslöst, hårt, brutalt. Det är så lätt att dras med. Kostnaden för Höreda ska betalas. Det är lika bra att ta det och svälja. Det blev lite dyrt. Konditionen var bra, psycket och förutsättningar samt händelseförloppet var klockrent, bara föll på plats. Men musklerna och några olöpta ligament fick sig en törn. Och törnar kan man ta,men alltför många blir lite tråkigt. Men som sagt man tar kostnaden och håller käften, det blir bäst så.

Att hålla käften är en taktik också, mentalt effektiv. När ja tappade bort Vasaloppet två veckor innan start så knystade ja inte ett ord. Det var så illa att det hade varit möjligt att det inte skulle blivit något lopp alls. Men har man bestämt sig så har man bestämt sig. Som Wolfgang sa ”Never trust a feeling”. Vet inte om han har rätt men det är tänkvärt ändå. På det du är bra på är intention livsviktigt, på det du inte behärskar är den inte lika effektivt.

Deklaration, det är ett helvete, varje år. Omkostnadsbelopp.

Hittade en film för måste varit nästan ett år sedan. Hörde och läste några omdömen. Fick känslan att den här måste man bara se. Här finns det lärdom. Letade lite lätt, men kammade noll. Man är fördålig på att använda saker på rätt sätt. Ett tag kunde ja betalt var som, för att få se den, suga in den. Men nej man förblev otillfredsställd alldeles för länge. Gav tillslut uppdraget till en kvinna som likt Lisbet Salander har hela ryggen fylld av tatuering. Häromveckan kom hon åter och sa att hon hittat filmen, så i fredags var det dags. Papper och penna och allt rullade igenom. Helt underbart. För alla som tror att det var någon pirat grej så måste vi göra er besvikna, det var helt enligt lagboken. Klart sevärd. Såg nu ikväll att man kan se filmen för 40spänn på youtube. Det bör man göra, istället för att slänga bort sin tillvaro på strunt. Trailern kommer här nedanför såklart. Självklart så funkade den inte men vi får ta det och fortsätta hålla käften.

Christopher Kubasik & Paolo Genovese vi kommer hålla ögonen på er, hedanefter.

Fyller år, kluven till att folk ska säga grattis. Verkligen målat in mig i ett hörn där. Måste ta mig ur. Firar hos mitt ex med min nya flickvän. Älskar långvariga relationer.

Skulle behöva en BMX, ingen som har någon som samlar damm? I utbyte kan erbjudas röntgenplåtarna inramade.

Just fan, huset, alltid är det något man glömt.

Lycka till alla, vad ni än tar er för. Vi hörs. Hej

Föreningsliv. Grötfrukost. Kaffe. Räfsa in i bilen. Upp mot Öis-gården. Fullsmockat. Bort med fiberduk. Seriepremiär på ingång. Conny och Johan H. Öis-legender. Värme. Hosta. Grön matta. Gräsdoft. Seriepremiär på ingång. Grillad hamburgare. Kaffe. Tjöt. Tillhörighet. Livsmening. Årets första gräsklippning. Ännu mera gräsdoft. Nostalgi. Återseende av Raidern. Vårens första dag på riktigt.

/RD

Två veckor har nu gått sen jag lämnade det säkra jobbet på 300+ åriga Husqvarna för att börja på startup bolaget Northvolt. Mycket är osäkert, få rutiner och mycket som ska göras för första gången. Det saknas inte utmaningar, men inte heller resurser. Hittills känns det väldigt bra och jag som älskar att alltid få lära mig nya saker trivs.

Jag börjar så smått börja vänja mig med stadslivet. Löprundorna är kanon, vart man än styr kosan så finns det en strandpromenad att följa medans man kan kolla in lite båtar. Jag har börjat reka Stockholm marathon banan och tankarna om en sub2:45 tid har börjat snurra i skallen. Kanske kanske skulle det kunna gå. Men först ska vårens bästa lopp, Landsjön Runt avverkas!

-OL

Sol, asfalt, en vind som kraftigt pustar fram och åter. Höredarundan 2019. I rygg på Yngves grabb, helt taktfast. Stundtals var det som det inte fanns två löpare utan bara en. Han drog och han drog i lätt obehaglig tempo. Jag log och hängde på. Så fort man gick fram tog han över taktpinnen direkt. Han hade bestämt sig. Det var bara att fortsätta hänga med. Vi pressade nytt personligt rekord med en minut båda två. Två löpare sida vid sida är effektfullt för tidtagaruret. Tillsammans är man allt, själv är man ingenting.

Invidualism måste vara den sämsta religionen som undermedvetet finns. Men även den har sin betydelse. Men att tro att man är effektiv bara för man gör tusen olika saker är att skjuta sig själv i foten. Man klarar inte av att göra allt själv därför gör olika människor olika saker. Jesus var grym på att trolla fram en fisk eller två i vått och torrt. När folk följde honom som måsar följer en plog så sa han Arbeta inte för något förgängligt. Men vem bryr sig, vi köper skit och och slänger skit på varenda sortergård veckorna i ända, skiljer oss och sätter upp enkelgipsväggar. Ska det vara så jävla svårt att slå upp Johannesevangeliet någon söndag då och då?

Ska aldrig mer springa ett lopp utan att springa med Yngves grabb. Han är mitt stegs tvilling. Man kan ha olika bra eller dåliga dagar men alla dagar blir bättre om man försöker hålla jämna steg med sin tvilling.

Om man inte är en individ? Vad är man då? Eller rättare sagt åt vilket håll ska man fästa blicken. Man bör vara en devid, en delbar människa som söker hjälp, tar hjälp och hjälper andra. Det är så fruktansvärt svårt att lära sig av misstag och framförallt av andras misstag. Men om vi inte gör det så har vi snart bara en hög av misstag. Man lär sig, och det måste vara meningen, andemeningen i alla dessa ord. En gång är en gång, två gånger så har man inte lärt sig.

Till prinsessan och Greven. Jag hör vad ni säger. Men ibland är det precis tvärtom. Att ljuset kommer från väst och går ner i öst. Man får blicka inåt och titta åt andra hållet. Om detta är sant vad är då falskt och är det falska sant? Det finns alltid någon som upplevt det du känner. Det är inte roligt att vara själv, det är rent bedrövligt faktiskt, men gör inte samma misstag om och om igen. Blicka framåt och uppåt. Byt inte Slott till koja. Svälj spotta och börja kyssas. Säger man så? Kyssas, det där kommer man få fan för, känner det redan nu.

Nu avslutar vi det här på bästa sätt. San Francisco 25 November 1976. Kolla bara, inga individer bara samarbete. Trotts alla dessa Egon. Bob Dylan, Robbie Robertsson, Ringo Star, Neil Young, Ronnie hawking, Joni Mitchell, Ronnie Wood, Van Morrison, Rick Danko, Levon Helm m.m.

Lägg väl märke till förvirringen hos alla, hur dom räknar matematiskt för att synka sig, hur Neil Young lägger sin hand på Joni Mitchells rygg och hon bara vankar fram och åter hur vacker som helst. Sen vill naturligtvis Martin Scorsese förstärka att det är vägen som dödat många av dom stora, men så vit ja vet så kuskar Dylan fortfarande runt på den turnén som började 1988.