Sida 230 av 649

tidvis

¨tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått¨

Sjukt vad tiden går fort ibland. Denna veckan var nåt slags rekord tror jag. Det kanske blir så när man fyller ut dagarna med 40 timmar jobb, 130 kilometer löpning, en 26årsfest, lite fix och trix med mamma och pappa i lägenheten och två konserter. Plötsligt var det söndag igen och jag sitter bakom tangenterna. Tror Holaveden är viktigare än någonsin när dagarna går så fort, att få sätta sig ner ett par gånger i veckan och bara samla ihop sina tankar. Det blir som en dagbok, ett värv att läsa senare i livet när man vill blicka tillbaka. Vi går snart in i Holavedens sjätte år, det blir häftigt. Det vore jätteroligt om ni ville följa med oss även då.

¨jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går¨

David Nilsson springer bättre än någonsin, 43 minuter på 15 kilometer i holland igår. Tydligen en backig historia också vilket är ovanligt i ett så platt land. Om några veckor springer den småländska stoltheten Valencia maraton. Pers med 50 sekunder och han är klar för OS.. hoppas hoppas. Min klubbkompis och en annan småländsk stolthet springer också i Valencia nämligen Oscar Carlsson. Född och uppväxt i Värnamo. Vi har mötts flertalet gånger genom åren innan vi lärde känna varandra, bland annat Eksjö stadslopp. Jag har alltid fått stryk av Oscar på sträckor över 3 kilometer. Nu ska han gå in och bevisa att det är maraton som gäller för hans del. Senast vi tränade ihop körde vi 41 kilometer, han löpandes och jag på cykel. Utan att gå in för mycket på detaljer var det ett himla pass där nästan hälften gick väldigt fort. Kan Sverige få en ny 2:19 man kanske? Jag tror det.

Ta vara på tiden, gör något vettigt idag. Innan man hinner blinka är vi inne i december och då är det skönt att vara förberedd.

 ¨det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand

har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst¨
/ Örnen
 Gammal bild på mig och Oscar, trea och tvåa på Eksjö stadslopp 2017. Det har hänt lite sedan dess. 

Doft

Det är åtta och en halv grader ute. Det doftar nybakat i huset. Man är lycklig. Inser man inte det nu så kommer livsprojektet aldrig att gå i extas. Det är väl där man vill hamna, när det tar fart och lyfter. Nästintill okontrollerbart. Som när saxen kommer in i en rocklåt. Den totala känslan. Endorfinerna nästan sprutar ur öronen. En skalle som fontän av lyckorus.

Den gode Bengt Brülde beskriv lyckligheten(?)i tre formen.
Tillbakablicken – Minnet, då var man lycklig, ett konstaterande.
Euforin – Pang, mitt i prick, du är världsmästare, köpet gick igenom. Släng dig på marken och invänta tyngden av alla dina lagkamrater.
Uppenbarelsen – Jag är lycklig nu, jag är lycklig nu. Det är lite märkligt.

Rullskidor är inga större problem idag. Borde montera upp min stakmaskin någonstans. Har en idé. Vi får se. Hoppas kunna få hänga på Robban nåt pass.

Äntligen gör Sveriges styre nåt lite upproriskt och bra. Man står på sig. Kina kan dra åt helvete. Kommunistpartiet har inte bidragit med nåt till mänskligheten.

Lycka kan också vara kroppsarbete och stekt salt sill. Receptet för utebliven hungersnöd.

Ett drev kom genom skogen på morgonen. Ett vildsvin ut på åkern, sen direkt tillbaka in i såten. Vilken storlek!

 

Har sprängt berg, så det skälvde i marken. En skidåkare hjälpte mig. Vi är ändå ett slags folk, samhörighet. Lastade ut berg och fyllde bakom ladugården. På åkern fick ja se en fet gräsand komma vakande mot diket. En sån stund. Bara upplevde det. Helt paralyserad. Båda kanske funderade var den andra gör där. Inte vet ja. Tänkte att det är en bra granne, hoppas han tänker likadant.

Ska avsluta det här och börja se en film. Vet inte än vad det blir. Vi får se. Kan dock rekommendera den här rullen av Agnieszka Holland. Mycket bra.

Korparna

På det här stället blir vi aldrig färdiga.

Regnet

Snön faller inte längre under gatlycktan. Regnet har tagit över. Som sig bör i November. Det är November som gör att solstrålarna i Mars vårsol är så efterlängtade. Men jag sticker inte under stol med att inomhusarbete i November inte är så dumt. Cykeln har fått på sig ett par vinterdäck och en extraskärm för att kunna forcera vattenpölar och underkylt regn på väg till jobbet. Jag har skaffat en elcykel. Jag är tve-eggad. Jag orkar ju egentligen cykla utan hjälp, men det är så grymt smidigt att bara susa fram längst Stockholms gator i strax över 25 km/h. Allt över 25 km/h får man trycka själv enligt någon slags lag tydligen. Jag är fast för elcykeln. Smidig, snabb och rolig att cykla på. Men borde jag inte orka trampa själv?

Fredag, igen. Vintern närmar sig med stormsteg. Snart är det dags att packa väskan för första skidresan. Tågbiljetten är bokad. Stockholm Central – Orsa Station.

Kommer Palle vinna några lopp i vinter??

-OL

Skierg var hälsad

Det har tagit för lång tid. Måste tillbaka till helvetesmaskinen och underlåta mig smärtan.
Målet sätts här och nu. Perset ska raderas ut denna säsong. Från och med nu jobbar vi in ångesten, smärtan och alla känslor som ryms framför två snören.
Innan vi åker till Orsa under Luciahelgen ska klockan stanna på sub 19 som högst efter 5000 avverkade meter.
Mitt pers på 18.35 ska raderas ut innan efteanmälningen till Ulricehamnsloppet drar igång. Nu kör vi.
/RD

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑