Sida 194 av 649

keep on running

Till och börja med vill jag återigen tacka för alla som bidrog till holavedens insamling, det fortsatte ticka in lite efter det senaste inlägget jag skrev. Kingen sponsrade med några hundralappar och A Lennart Juhlin-junior sponsrade med ytterligare några. Ni är för fina och plussade på eran karma ganska rejält. Pengarna räckte och blev över, det skrev jag om redan förra gången och samtidigt lovade jag att skänka överskottet till något vettigare. Därför betalade jag igår Ölmstad IS en slant för att de ska fortsätta hålla skid och elljusspåret i så fint i skick. Har ni inte varit där är det värt ett besök, eller flera till och med. Jag vet inte vilka det är som sköter om det men jag antar att våran vän Peternilsson är den som tar det största ansvaret. Pengarna kommer användas bättre där än till mina egna ekonomiska bekymmer, kanske en dunk bensin så Peternilsson kan dra skidspår under vinter, kanske till nya skyltar eller lampor. Det är en klubb och framförallt ett motionsspår som verkligen alltid är påväg någonstans.
Åk dit och spring i helgen om ni har möjlighet. Stötta eran lokala förening. Har ni ingen inspiration kan ni testa och se hur många varv ni hinner på en timme, kommentera här nedanför hur många det blev och så hoppas vi på att nån slår Robbans rekord på 15,5 kilometer.

 

Träningen rullar på. Löpning är så gött när det flyter på. 20×400 på Slottskogsvallen låter hårt, speciellt när coach har beställt en stygg tid man ska hålla. Första varvet sneglade han på mig och sa bara ¨nä örnen, det går alldeles för långsamt¨ efter det vågade jag inget annat än att pinna på. Men ett sånt pass blir lättare när vädret äntligen bjuder på lite sommarvärme, vallen fylls av goda medlöpare men också av flertalet goda vänner. En bekant som cyklar mycket sa en gång till mig att löpning känns så osocialt, jag förstår inte vad han menar. Visst att cykel är en social träningsform, speciellt när man stannar och fikar så mycket, men löpning är oslagbart ur den synpunkten tycker jag. Det blir såklart inte direkt några långa konversationer just under en intervall, men under uppvärmning, ombyte, nedjogg och bilfärden hem så hinner man diskutera i princip allt mellan himmel och jord. Det är trevligt. Veckans hårdaste pass är oftast det man ser fram emot mest av allt. Utan min träningsgrupp vet jag inte om jag hade sprungit så mycket som jag gör om jag ska vara helt ärlig, jag är väldigt tacksam för att ni finns.

Där har ni veckans två pass jag tycker ni ska testa om ni vill bli bättre löpare. Antingen en timme löpning på ÖIS-elljusspår eller 20x400m på bana med 60 sekunders vila. Eller varför inte köra båda? Där i mellan fyller ni ut med ett eller två distanspass i lugn fart så har ni en komplett träningsvecka som kommer ta er ganska långt. Jag lovar er att båda passen kommer göra gott senare i sommar när tävlingarna börjar rulla på, varesig du siktar på korta distanser eller ultra.

Take care, keep on running / örnen

Det är visst någon som är tillbaka.

Björgen mot Vasaloppet.  Vann inte hon när Vasaloppet var världscup? Eller var det wc? Åkte damerna 45? Det finns en fragment men väldigt doft. Historien lär fortsätta.

Jag ska säga er en sak. Helt uppriktigt. Det är väldigt mycket målning på ett hus. Det kan vi konstatera samtidigt som vi konstaterar att nära på hälften är kvar och inte en centimeter är målat inomhus. Imorgon blir takfoten helt färdig.

Alla dessa panel läkt eller panellock som en dem säger. Många är dom, omålade.

Falu rödfärg, en skidåkares hus måste ju vara falu rött. Det för mig att tänka på alla dessa legendariska tävlingar som varit på lugnet. Mogren 93, Northug 15 eller Anders Bergström  99. Visst diagonalar Richardsson fint men Bergström 99, det var tyngdöverföring det.
Vi var nästan försmå för det här men herregud! Lugnet, det är där det hänt.

Hopplöst när det inte bäddas in men hur som helst ibland är det tight! Och ska vi vara ärliga så är det så vi vill ha det. Som på nålar.

Lovat mig själv att vara i säng till ett visst klockslag. Avslutar vi nu så är det i hamn. Vi får säga så, en sak i taget. Får vi en liten stund över i helgen så skas det författas ett riktigt inlägg, kanske om att paddling ska bli min nya sport. Man är taggad men först penseln.

 

 

 

Timmen

13 löpare tog sig an ÖIS-Timmen.

Det var nåt visst att springa ÖIS-Timmen. En timme runt, runt på motsolsintervallen på elljusspåret med målet att komma så långt som möjligt. Jimmy Iby dök upp strax innan start och därmed fick jag fin draghjälp tills krafterna inte höll riktigt. 3.45-fart var målet för att få ihop 16 km på en timme. En sedvanlig rusning första 10 minuterna gjorde att jag inte riktigt nådde dit. Det blev 15,43 km på det lätt kuperade spåret där den sista kvarten inte var särskilt vacker.

Men vilken grej ändå. Idén fick jag upp i huvudet veckan innan. Lyfter man en sån med min granne PeterNilsson i fårhagen är det inte svårt att få gehör. Så enkelt, men så roligt. Ut på facebook med en inbjudan och vips så stod 13 löpsugna på startlinjen. Det blir garanterat fler gånger. Bara fantasin sätter gränser för vad man vill göra.

Visst känns det ändå som att hoppet är tillbaka efter en vår av elände? Det gäller bara att hålla ut hela vägen. Men hoppet gör det lättare att hålla ut. Ljuset, grönskan, fåglarna och skratten. Det är här och vi behöver inte mycket mer just nu. En timme i taget.

/RD

Fotvärk

Vaknade med lite ont i foten i torsdags. Sprang en sväng på morgonen och trodde att det skulle släppa. Men icke. Resten av veckan får bli vila och förhoppningsvis en smärtfri fot. Nästa helg kör vi samma träningstävling som för några veckor sedan. 5 km runt Björnnäsvarvet. Det finns goda chanser på ett PB om bara foten läker.

-OL

Träna får man

Som ni många vet, covid-19 ställer in typ allt. Förutom träning. Det går jättebra att träna! Jag undviker gym, men utöver det rullar det på som vanligt. Lite extra styrka hemma på golvet eller på utegym funkar utmärkt. Och det funkar utmärkt att springa, speciellt i små grupper. Vi har sällan någon närkontakt och ingen som känner sig sjuk springer ändå. Däremot har i stort sett varenda tävling ställts in hittills i år, vilket gör det lite halvsegt att träna så mycket när man inte har något att se fram emot. Men det är egentligen världsliga problem i jämförelse givetvis.

Vi har kört två träningstävlingar senaste månaden. Bara lokala tillställningar där det dyker upp samma gäng som jag tränar med på daglig basis i stort sett. Åtminstone ett pass per vecka springer  vi tillsammans. Igår körde vi 5 kilometer runt en liten sjö strax utanför Göteborg. Platt, snabb, kontrollmätt bana som dagen till ära dessutom var helt vindstilla och bjöd på bra motstånd att mäta sina krafter med. Visst hade man önskat en nummerlapp på bröstet och ett officiellt resultat, men man kan inte få allt ett sånt här år. Lite trist måste jag erkänna, speciellt när man känner sig i grym form.
Klockan stannade på 14:34. Bara 7 sekunder ifrån mitt PB på 5000m bana, med riktigt fina ben under hela loppet. Det finns verkligen hopp för den här säsongen om vi får möjlighet att börja tävla senare i år. Det är det som håller motivationen uppe just nu.

Jag har det inte svart på vitt, men jag tror Göteborg är Sveriges bästa löparstad just nu. I samma lopp som jag sprang var det 11st före mig i mål, på tider mellan 14:05 och 14:26. Totalt var vi 15 herrar under 15 minuter. Det är ruggig nivå. Då måste jag också passa på att skryta lite över Hälle som klubb, som förmodligen  är Sveriges just nu bästa löparklubb. Vi har alltså 8 herrar topp 25 på den inofficiella statistiklistan på 5km för 2020. Det är galet. Ytterligare 7st på den listan är bosatta i Göteborg och jag tränar med de flesta nån gång varje vecka. Den psykologiska effekten av att träna med andra på hög nivå är slående, man blir som man umgås och man sätter upp ribban ett pinnhål för varje vecka som går känns det som. Vill man vara med bland de bästa räcker det inte med 14:34 på fem kilometer, man måste pusha gränserna ännu mer. Det är en miljö som är väldigt inspirerande tycker jag.

Om några veckor hoppas jag det blir fritt fram att tävla. Det borde gå att lösa även i en pandemi. När samhället rullar på i stort sett som vanligt borde även friidrotten kunna göra det. En idrott som går att reglera väldigt enkelt. Ta bara gårdagen som exempel – lokala arrangemang, småskaliga tävlingar med få deltagare och gott om utrymme mellan de olika heaten. Ingen publik, knappt några funktionärer, det delades inte heller ut några segerkyssar under prisceremonin, eftersom det inte behövs. Om vi får springa med nummerlapp på bröstet om några veckor hoppas jag på att den där drömmen om att springa en mil under 30 minuter går i uppfyllelse. Då kvittar det nästan hur resten av säsongen gestaltar sig.

Ta han om er friends.
/ örnen

Jag och Philström. JVM-medaljör i orientering. Nu lär jag honom allt om fågelvägen

Den inofficiella listan på 5km 2020. Bra nivå. Tack till lorenzo nesi som håller koll.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑