Världsmästerskapen är igång! Snövitt och skandalfritt. Allt precis allt finns där. Duellerna, kraften, energin, magin. Finland har fått sin revansch, den som dom så väl behövt. Belönades med en silvermedalj stor och skinande som guldet själv, hon är ju trotts allt omänskligt överlägsen trotts att hon bara var en långspurt förre. Pärmäkoski frälste ett land befläckat av orena själar. Drottningen av skidsporten stod tårögd framför kamrorna och delade medaljen med inte bara en nation utan också med en utesluten lagkamrat.

En stund senare åkte en landsman över mållinjen med hängande överkropp och sotfläckar i blicken. Han var den första att förlora trotts att flera vinnare gick imål efter honom. En man med uteslutna lagkamrater hade gjort det omöjliga och fått det överspända egot att pysa lika retligt som däcket på en parkerad bil. Men han kommer tillbaka, jag är helt säker på att han kommer tillbaka, precis som efter avstängningen. Han får inte ta hur mycket medicin han vill men experterna har sagt att han får ta mycket, inhalerandet är sanktionerat. Det gäller alla, med papper.

Hur mycket brutna stavar ska vi behöva se? Hoppas på en historisk tillfällighet, kan inte vara en omöjlighet.

Hellners ögon glödde. Kämparinsats, storstilat. Respekt.

Stina, man är ingen stor idrottsutövare förrän man kommit tillbaka efter ett nederlag.

Kalla, du är värd alla killar i världen.

Ida-Stina, Emil-Theodor, det kanske känns svalt men dom intensivaste stunderna av hetta är när dom kommer oväntat. Sanna mina ord, hör bön!

Johan Olsson har hög kapacitet, det är bevisat men är ingen vetenskap. Tror, hoppas, ber.

Northug, respekt, kommer inte vinna fem milen. Det gör sundby.

Det är skid-VM, jag är sjukskriven, tro mig, det finns papper på det.

/Johan

Var under gårdagen på den ortopedtekniska avdelningen och fick bedömningen att det är motiverat att utföra en operation av mitt knä. Det finns ett operationsfritt alternativ men det kan innebära ingen löpning och eventuellt ingen skidåkning mer i detta livet. Vilket naturligtvis inte är ett godtagbart alternativ. Så när dom är redo är jag redo.

Rehabiliteringen uppskattas till fem månader och ett år utan elitmotionärs idrott. Vad är det? Vad är ett år? Om inte en uppskattning. Det lär bli mycket överkroppsträning, har redan början fundera på en kajak. Simning, cykel det finns hur mycket som helst.

Har fortsatt att kolla på film på kvällarna. Birdman var som utlovat en mycket bra film, precis i min smak. Gillar Edward Norton och Naomi Watts skarpt! Sen såg jag The Decendents med George Clooney den var också hyfsat bra och jag gillar verkligen manuset. Sen har jag sett spelfilmen om vetenskapsmannen Stephen Hawking som drömmer om en enda ekvation som ska förklara hela universum. Det är såhär i efterhand oerhört naivt, egocentriskt och små korkat och utvecklingen har ju verkligen inte gått åt det hållet sedan hans stora upptäckter inom relativitetsteorin, strålning, tid m.m. Vetenskapen är idag på så små nivåer att man som lekman måste kalla det hela en överdrift. Världen är fascinerande och spännande på så många sätt men jag har riktigt svårt för två saker, rymdfilmer och partikelfysik. Att 90 – 99% av Universum består av sådant vi inte kan se, stoff ifrån big bang, svarta hål, bruna dvärgar och ljussvaga stjärnor. Någonstans känns det som man måste stanna, säga till sig själv, det är dags att hoppa av nu. Varje sekund kommer det 10 000 biljoners biljoner neutriner till jorden ifrån kärnreaktioner i solen. Dom går rätt igenom dig , mig och allt annat. Man kan fånga några av dom i jättestora bassänger bestående av 57 000 kubikmeter tungt vatten djupt nere i ödelagda gruvor där ingen annan strålning kan komma åt. Vetenskapen var som bäst från Isaac Newton till Clair Patterson.

Att sträva efter det enkla, en enda ekvation, en formel, ett pass, ett lopp är vackert. Det är det fina med människan, romantiken. Vetenskapsfilosofen Karl Popper menar att det rent av, kanske, troligtvis aldrig kommer komma någon slutgiltig teori inom fysiken. Varje förklaring kräver en förklaring, en formel, ytterligare en teori, möjligtvis en lag och så fortsätter det in i oändligheten. Det tar aldrig slut.

Som våra liv, enligt fysiken och religionen så dör vi aldrig, det är bara en illusion och det tycks vara bevisat. Ingenting försvinner allt blir kvar sa dom i sommarlovsmorgon när jag var liten och det verkar fortsatt vara den bestående teorin i den frågan. Man uppgår i Universum vid kroppens förfall, alltså så finns man kvar. Det är inte samma men det är ändå ingen skillnad. Hur mycket kan man ta i bänkpress vid årets slut? Allt över 100kg är en överdrift.

Lika många som funderat över om Holaveden blivit en solskensblogg lika många har också undrat över när nästa podd-avsnitt skall komma? Vi kan idag avslöja att det är nära, det ska spelas in i eftermiddag, mer än så vill vi inte säga. Men ni ska som vanligt ha höga förväntningar. Det pratas om att ta en öl efteråt, är troligtvis precis det jag behöver, suttit stil på samma plats alldeles för länge, hjärnaktiviteten är låg, behöver komma in till stan och observera 360 grader igen.

Hamnade som väntat i svackan, en riktig kalldusch fast utan uppvaknandet, mest blött kallt och jävligt. Man koncentrerar sig på att hålla huvudet över vattenytan, glida med floden nedåt. Försöka inte ta alltför stor skada av stenbumlingarna utan vänta tålmodigt tills man spolas upp på en strandkant. Klättra upp på åsen, börja vandringen upp mot toppen.

Kollat en del på film dom senaste dagarna, hör inte till vanligheterna, förstår varför men lika bra att passa på. The big short, The revenant, Hell or high water. Bra men inget som har fäst sig så där utomordentligt. Har planer på att se Birdman ikväll. En film filmad som i en enda tagning.

Har en runda här utanför som jag hoppar med kryckorna efter frukost och morgonläsningen. Inget vidare väder idag, vattenpölar, halmfärgat och dimmigt. Sådär som fukt blir på fel sida nollan. Men talgoxen ljuder.

Har börjat en tio veckor lång långsamt stegrande styrketräningsperiod. Överkropp. Åker hem till löparlegenden. Tanken är att köra lite i stort sett varje dag och att min rehab ska införlivas i dessa passen framöver. Denna veckan har inte varit hardcore alls utan mer P4. Löparlegenden går hemma och leder om smältvatten, bär ved, tvättar bilar, sover middag, hämtar tidningen, tänder i pannan, längtar till skid-vm. Vem längtar inte till skid-vm?

Kommer PeterNilsson åka Vasaloppet? Svaret får ni kanske på Holaveden imorgon.

Vi ses på El duderino någon gång efter skymning. Lev väl.

Jag drömmer. Dagdrömmer. Svävar bort. Just nu är det mycket vackra delen av Maj, elljusspårs löpning och uteserveringar. Ser uteserveringarna som substitut till vinterns bastu i mina dagdrömmerier. Det är friska fridfulla dagar om vartannat, sådär som en blandning mellan kyliga vindar och varma solstrålar. Det ligger liksom hop och livslust i luften, så kallad livsluft, antar ja. Vardagen är lite outhärdligare nu en när vi hördes av sist. Gjort en magnetröntgen, sen har jag missat två samtal från läkaren. Klantigt ja vet men en gång vart jag på promenad och den andre gången i duschen. Lätt hänt, ni vet hur det kan va, ni vet hur jag är, hopplös.

Har ni sett en stjärtmes vid fågelmatningen någon gång? Vilken fantastisk liten skapelse, som en pingisboll med lång svart stjärt, ingen hals utan en tjurnacke i miniatyr. Ja ni skulle se, dom ser för härliga ut, en favorit. Klicka här. Söt som sockervadd.

Oskar lever drömmen, det har ni kanske förstått. Det finaste med det är att han lever sin dröm. Vi andra får fortsätta att drömma, om uppenbarelsen av drömmen, ljuset, färdriktningen. Tack vare Internet så är han närvarande, för jag tror det blir svårt att plocka hem honom från fjället. Ni vet hur man bör göra vid en förälskelse, man bör lämna dom äskande ifred. Logiskt men svårt. Tappert att följa ljuset när man ser det. Kan vara svårt att tro men det krävs en del.

Skrev att jag skulle skriva om människans godhet men jag förvillade mig i min dystopiska sinnesstämning och skrev bara om lera, tjäle och missväxt. Är det inte typiskt att det goda, dom goda inte får den uppmärksamhet dom förtjänar när det bara är i dom empatiska människorna vi kan se Guds ansikte här på jorden? Den goda människans förbannelse som David Lagercrantz sa. Tack alla för era hjälpande händer, ni är så fina. Det gäller alla som förtjänar det stort som smått men Sara & Arvid skrev upp min tacksamhetsskuld på era listor.

Ta nu dagen i besiktning och förverkliga er själva från tå till topp. Alla latinska uttryck på en och samma gång. Själv så kommer ja sova någon timme till sen kommer grabben väcka mig, då brottar ja ner honom, han ger sig ganska lätt sen somnar vi om, vaknar kokar ägg, tänder i kaminen sen läser ja och han spelar spel, sen är det obligatorisk promenad, han åker skridskor medans jag håller en halvtimmes lång monolog om hur man åker skridskor sen äter vi lunch och börjar om igen.

MVH

/JOHAN

En räv sprang över fjället i gnistrande stjärnklarhet. Klockan slog över till 18km men benen var fortsatt pappersarkslätta. Två bra dagar medans den tredje skrek ”akta rygg” och folk lyssnade på honom.

Den fjärde har färdats femtio år framåt i tiden, kroppsligt. Lever dagarna som om han vore höga åttio istället för låga trettio. Mornarna är mjuka,vita och inställsamma. Kommit över en yoghurt i suraste laget, sötar till den och granolan med en slev jordgubbssylt. Tar en knäckemacka med en intetsägande gräddig ost. Tidigt på morgonen är en lögn men nog är det morgon alltid och bara gråsparvar,pilfinkar och digital radio.

Vid eftermiddagskaffet har en större hackspett klamrat sig fast och tagit för sig ordentligt. Ute flaxar en flock sidensvansar förbi, på väg mot närmsta äppelodling förmodligen. Inne går jag från pinstol till soffa på nedervåningen till soffa på övervåningen. Däri mellan är det kaffe, lunch eller någon annan kökslig festival. Att inte blåmesen är Sveriges nationalfågel, den har ju högtidsdräkten på. Pillar in ett vedträ i kaminen, läser om Isaac Newton, underhållande beskrivning av ett verkligt geni. Trotts alla övermänskliga upptäckter och uträkningar så verkar det som han till största tiden sysselsätter sig med alkemi, försöker göra billiga metaller till dyra. Guld, vi behöver det, kan inte leva utan det.

Idag var en dålig kökslig dag, värmde upp en färdigköpt pyttipanna och stekte två ägg med det sista i smörpaketet, det räckte inte riktigt till utan det blev dåligt i kanterna där ägget brände fast till en alldeles för hög värme, ägget blev stelt knaprigt till en rinnande gula. Inte den mjukhet man eftersträvar. Inga rödbetor hade jag heller och i saltgurkans burk var det några enstaka pylor som simmade i spadet. Hällde ut spadet i vasken och insåg att det inte finns något att rädda, lika bra att få lunchen överstökad fortast möjligt.

Ute på gräsmattan går en rödhake som blåst upp sig själv till en boll i kylan. Jag förstår precis hur han känner, han skulle aldrig stannat utan åkt med dom andra. Nu går han omkring här i Småland i fem minusgrader och hans ben är så små och hans näbb är så liten och intetsägande mot dom andras roffande i kylan. Jag måste ta för mig något slags projekt, jag kan inte bara vara. Läser dock bra böcker men befinner mig oftast i fel soffa i förhållande mot vart den bok som jag är som mest sugen på, förflyttar mig med krukor och allt men samtidgt som jag slår mig ner så har lusten färdats en trapp ner istället och sådär håller det på. Tragglar mig in i en annan berättelse.

Slå de kalla kaffet i vasken nu, man ångrar sig alltid om man sveper det trotts vetskapen. Ta dig för något, här händer ingenting. En dag till sen ska ja vara stark och produktiv, först blir det en till kaffe och en chokladbit.