En räv sprang över fjället i gnistrande stjärnklarhet. Klockan slog över till 18km men benen var fortsatt pappersarkslätta. Två bra dagar medans den tredje skrek ”akta rygg” och folk lyssnade på honom.
Den fjärde har färdats femtio år framåt i tiden, kroppsligt. Lever dagarna som om han vore höga åttio istället för låga trettio. Mornarna är mjuka,vita och inställsamma. Kommit över en yoghurt i suraste laget, sötar till den och granolan med en slev jordgubbssylt. Tar en knäckemacka med en intetsägande gräddig ost. Tidigt på morgonen är en lögn men nog är det morgon alltid och bara gråsparvar,pilfinkar och digital radio.
Vid eftermiddagskaffet har en större hackspett klamrat sig fast och tagit för sig ordentligt. Ute flaxar en flock sidensvansar förbi, på väg mot närmsta äppelodling förmodligen. Inne går jag från pinstol till soffa på nedervåningen till soffa på övervåningen. Däri mellan är det kaffe, lunch eller någon annan kökslig festival. Att inte blåmesen är Sveriges nationalfågel, den har ju högtidsdräkten på. Pillar in ett vedträ i kaminen, läser om Isaac Newton, underhållande beskrivning av ett verkligt geni. Trotts alla övermänskliga upptäckter och uträkningar så verkar det som han till största tiden sysselsätter sig med alkemi, försöker göra billiga metaller till dyra. Guld, vi behöver det, kan inte leva utan det.
Idag var en dålig kökslig dag, värmde upp en färdigköpt pyttipanna och stekte två ägg med det sista i smörpaketet, det räckte inte riktigt till utan det blev dåligt i kanterna där ägget brände fast till en alldeles för hög värme, ägget blev stelt knaprigt till en rinnande gula. Inte den mjukhet man eftersträvar. Inga rödbetor hade jag heller och i saltgurkans burk var det några enstaka pylor som simmade i spadet. Hällde ut spadet i vasken och insåg att det inte finns något att rädda, lika bra att få lunchen överstökad fortast möjligt.
Ute på gräsmattan går en rödhake som blåst upp sig själv till en boll i kylan. Jag förstår precis hur han känner, han skulle aldrig stannat utan åkt med dom andra. Nu går han omkring här i Småland i fem minusgrader och hans ben är så små och hans näbb är så liten och intetsägande mot dom andras roffande i kylan. Jag måste ta för mig något slags projekt, jag kan inte bara vara. Läser dock bra böcker men befinner mig oftast i fel soffa i förhållande mot vart den bok som jag är som mest sugen på, förflyttar mig med krukor och allt men samtidgt som jag slår mig ner så har lusten färdats en trapp ner istället och sådär håller det på. Tragglar mig in i en annan berättelse.
Slå de kalla kaffet i vasken nu, man ångrar sig alltid om man sveper det trotts vetskapen. Ta dig för något, här händer ingenting. En dag till sen ska ja vara stark och produktiv, först blir det en till kaffe och en chokladbit.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.