Våren och bloggen kämpar på. Knoppar och små blad överallt. Pollen till förbannelse. Kvällssol. Shortslöpning. Torra skogsstigar. Våren ger och våren tar.

Fina pass har avverkats denna veckan. Ett banpass på Kristinebergs IP i måndags. Den offensiva öppningen straffade mig och jag fick kämpa för att hålla i. Kände vårsolen i ansiktet när jag låg utslagen på de slitna löparbanorna efter passet. Snart ska de rivas bort och Kristineberg jämnas med marken. Skamligt.

Tisdag, lunchvarv på Kungsholmen Runt banan med Dolla. Lämnade Dolla och klev rätt in och hämtade en kebab. Gick svettig, iklädd tights och löpkläder, med en kebab i ansiktet tillbaka mot kontoret. Känns lite som en walk of shame när samma kollegor ser mig hurtigt jogga iväg, för att senare lämna ett spår av svett och kebabsås på Alströmergatan en timme senare. Men lunchkombon löpning + kebab från Formaggio på Fleminggatan är svårslagen.

Onsdag, 2 x 20 min i halvmaratempo med Hofvet. Philip, Emil och jag rullade på fint runt Björnnäsvarvet. Uhris berättade om sitt mål att sätta nytt svenskt rekord på 10000 m för M45. Kjell-Erik Ståhl innehar rekordet, ni vet han som satte Holaveden i juridiskt trubbel. Rekordförsöket ska göras i London nästa helg och planen är att springa i spikskor. Uhris är mindre orolig över att klara tiden. Den stora utmaningen är att som M45a hålla 10 km i spikskor.

Imorgon är det dags för nummerlapp igen på Kungsholmen Runt och jag är rätt säker på en PB-öl på lördag kväll. 1:16 borde kunna putsas ganska rejält.

-OL

Kamrater kamrater vänner och besökare. Förtrogna och följeslagare. Det är bråk i Holaveden. Hus i helvete och allt det där. Folk är förbannade och några medlar. Det vimlar av anklagelser och könsord. Elaka tungor och onda avsikter. Spel försegår bakom gallerian. Hälften väntar vid korvkiosken. Att dom aldrig lär sig, yttermittfältarna.

I ett projekt finns det tre frågeställningar som med fördel besvaras i det inledande skeendet. Finns det tid? Finns/krävs det pengar? Finns eller vart finner man nödvändig kunskap?

Det här bloggandet bara fortgår och fortgår. Är det här en nödvändig sysselsättning verkligen? Hävandet av bokstäver fram och tillbaka. Vi säljer ju inte ens någonting här? För ingen samlad opinion. Har inget mål utan det bara vandrar upp inlägg på samma sätt som solen går upp varje morgon. Ingen vet riktigt varför men man bör vara tacksam. Utan sol inget liv och utan blogg en tynande vänskap.

Brist på samkönat kamratskap är som ett ozonhål i atmosfären. Man märker det inte först. Livet fortgår. Det börjar bli lite irriterande. Sen är det ett problem och passar man sig inte så kan det faktiskt gå åt helvete på riktigt. Saker och ting kan förändras till det bättre. Idag är det knappt någon som minns ozonhålet på nittiotalet. Frion.

Utan det här klistret tappar vi kontakten. Då blir vi nostalgi. Nostalgi är dött.

Oskar drog igång det här projektet. Han pappar det. Försöker få det att fungera. Vi insåg snabbt att Arvid har brist i ansvarskänsla. Han har det liksom inte. Han har inte den känslan att ro om. Dra strå. Langa Sten och allt där. Vi får kompensera det där och Robban kom in som den räddande ängeln. Stark, trygg och smårolig. Som Oskar konstaterade på hans bröllop, utan Robban hade det gott åt helvete. Det är många som vet att det är sant.

Arvid missar konstant men när även en så stabil pjäs som Rob inte dyker upp i tid på morgonen då vet man att det blåser. Jag stämplade in åt han. Levde in mig i hans skor. Täckte upp för chefen. Drog förvisso en vals men en gräddvit sådan. Då kallar han mig för fitta. Är det tacken? Att man försöker hjälpa till, langa Sten och allt det där. Jag om någon vet att arbete, barn och tvåsamhet kräver av en. Att man inte tycker blogg är så prioriterat. Men som Oskar sagt varje vecka under bloggens 382 veckor.

Försök nu snälla att hålla reda på dagarna. Holaveden har fyra bröllop till att bärsärka. Vi kan movsen.

Keep on rocking in a free world och allt det där.

Syns om fyra dagar.
/Johan

Berlin väntar till helgen. Längesen man var på väg nu. Senast var finnkampen 2020. Att möta sommaren i Berlin har jag gjort förr. Det blir ofta väldigt väldigt bra. Rainer brukade tipsa om vilka öl man skulle köpa när man åkte till Tyskland, nu får man väl gå på intuition alternativt beprövade vetenskap. Vi ska på bröllop. Inte vårt egna utan någon annans. Ska bli riktigt skoj!

Löpningen har verkligen lossnat. Just nu letar jag efter ett lämpligt lopp på 10km. Stämma av hur formen verkligen är. Det är en sak att springa intervaller och en annan när nummerlappen väl åker på. Har vi några bud?

En bild på två långhåriga män och en olympier. Sebastian till vänster i bild tävlar på de allra hårdaste bergsloppen. Till helgen springer han 25km med 2000 höjdmeter. Han i mitten behöver väl ingen närmare presentation och han till höger går vi knappt in på. Bra träningssällskap! Vi körde 8x1000m, beprövad vetenskap. Musse vet vad han pratar om när han pratar om löpning. Bara suga så mycket man kan av allt han vet.

/ örnen (den riktiga)

Holavedens kamratliga anda är förbi. Numera skrivs vissa inlägg under felaktig signatur.

Gårdagens inlägg (som nu är borttaget) kunde tolkas som att jag hatade min familj och dagens inlägg kan i sammanhanget tolkas som att jag bör inneha en diagnos vid namn schizofren psykopati eller liknande. Men ni kan andas ut. Sanningen är att jag är fullt frisk och att gårdagens inlägg var skrivet av någon annan med samma inloggningsmöjlgheter som undertecknad. Flitig läsare kan till exempel se att det användes tecken som ”&” för ”och”. Vem använder såna förenklingar?

/RD (Den riktiga)

Paddan är snart svart, slocknad, torsk, ur bruk. Men än har vi fem procent att leka med. Fyra nu visst. Ska inte bli långrandig. Precis läst att Emil Danielsson sprungit sjunde bästa tiden på 5k borta i USA och dessutom vunnit den klassiska tävlingen Jordan Inventional(?).

Haft en dödsförkylning. Verkligen hemsk. Men bättre nu. Min rehab kom ur synk. Cyklade en timme på grön idag på morgonen. Vitsippor. Hav av vitsippor. Måste ställa in mina växlar. Sedan är nästa steg att lära mig använda dom. Haveri i skogen. Tur att det är folktomt i skogen mellan sju och åtta.

Familjen drog efter frukost till Krokek utanför Kolmården. Ivars första tävling utanför hemmabanan. Första delen i en serie. Blev en 20e plats och en upplevelse av dödströtthet. Sand och två gånger 25minuter piskar livet till nya erfarenheter. Byt datorn mot löparskorna. Bra dag.

Satt på rullskidsspetsar. Det är ju en dag i morgon också. Tydligen bockjakt imorgon. Nåt nytt.

Polisen får mycket skit nu förtiden men kan bara meddela att har dom bara bestämt sig så kan dom göra sitt jobb. Man kan uppenbarligen satsa resurserna på att kontrollera crossbussar och väga släpkärror. Mycket enklare att trakassera vanligt hårt arbetande skattebetalande folk som vill att barnen tröttar ut sig i sandgropen istället för att ränna på stan. I förorten biter dom ifrån så enklare att ta sandgropen. Det är inte helt lätt.

Naturligtvis ska man få bränna koranen. Det är viktigt att alla förstår det. Förstår landets grundlagar.

Vi får kämpa vidare med kärleksfulla hjärtan. En procent nu.

/Johan