Vårens höjdpunkt. Gräset är grönare på andra sidan i Maj. Loppen fyller kalendern om man vill, utan restriktioner och öppna starttider. Försöker hålla tillbaka lite. Men det blir nog några lopp.

Sommar-Saaben går mot sin tredje sommar. Finare är någonsin (i min ägo…). Har fixat en ny front, AC kyler igen, backspegel joysticken behövde en liten rengöring från oxid. En välbehövlig tvätt efter vintern och lite vax gjorde susen. Den excellerar verkligen som familjebil. Enda felet är att den inte går på el…men det borde inte vara omöjligt!

-OL

Förra året fanns det perioder då jag tvivlade på om jag någonsin skulle springa igen. När hälsenan krånglade som mest övervägde jag att faktiskt sluta. Vad är det som är så värt att kämpa för tänkte jag. Igår fick jag svaret på den frågan då jag sprang en mil på 33:20 och känslan var att jag hade kunnat fortsätta en mil till. Livet ändå. Vad vore det utan sina kontraster. Ganska tråkigt skulle jag påstå.
En after run avverkades. Det hör nästan till en så fin vårdag som ger en försmak av sommaren. Två nervösa förstagångslöpare ville veta allt om Göteborgsvarvet. Man kan inte bo i Göteborg utan att springa Göteborgsvarvet. Så är det bara. Känna stämningen på avenyn när det är en fjärdedel kvar av loppet. Det är magi!
Jag blev sugen. Alla minnen man har från det loppet. Det man fått uppleva finns verkligen kvar inom mig när man börjar prata gamla minnen. Det kanske är därför man ständigt anmäler sig till diverse lopp. Det kanske är det som driver en. Jag har gjort min tid på varvet. En riktigt bra tid som jag är stolt över. Kanske kommer jag förbättra den nåt år, men det är inte i år. Kanske ska man bara anmäla sig för att få uppleva den där känslan på avenyn och att ha sin story att berätta när man närvarar på en after run med sina närmsta vänner som också sprungit. Jag ger det några veckor till sen bestämmer jag mig. Det finns mycket annat roligt att springa också. Man ska ej förringa Eksjö stadslopp i slutet av maj till exempel. Det var det loppet som satte igång hela det här kapitlet om löpning som man senare kan skriva i sin självbiografi. Det var väl även Eksjö som fick hela den här bloggen att komma till liv om jag inte minns fel. Men det är en helt annan historia egentligen.

Ta det lugnt på valborg vänner. Själv planerar jag att grilla korv på ett berg och kolla på solnedgången. Än råder inget eldningsförbud i Göteborg vad jag vet om.
/ the eagle

Vilken helg. Förutom att jag gjorde dödssynden att missa Landsjön Runt flöt London-helgen på utan större brott mot bibeln. Eller handlar något om frestelser?

Jag och min bästa hälft tog tag i taktpinnen och ledde sällskapet genom Hyde Park, förbi Buckingham Palace, vidare mot Westminster och Big Ben. Vi slank in på ett av alla ölhak i Soho och innan vi var tillbaka i hotellsängen hade vi avverkat 25 000 steg.

Sen rullade helgen på i samma anda. Vi fuskade en del via tunnlarna men vem kan motstå det bästa färdmedlet som uppfunnits? Det blev en match på Stamford Bridge. Min far fick återvända efter 44 år. Mycket har förändrats sen dess.

Köpte en boxningssäck till Rebecca i födelsedagspresent. Mycket uppskattad. Hänger i garaget nu. Var givetvis tvungen att testa själv. Vilket pass!

Gick fyra välgenomförda ronder. Vid ett tillfälle uppstod blodvite då jag lyckades sätta säcken i sån sving och gick in på kropp att ovansidan vände rakt mot ansiktet och slog upp ett sår i läppen. Nedslagen av sig själv. Svetten och blodet rann. Men jag kände mig levande.

Lillebror ska springa Göteborgsvarvet från sista led. Jag funderar på att hänga med. Oklart i vilken fart. En gång gjorde jag 1.25 från sista led. Det kommer inte ske igen.

Allt gott!
/RD

Detta som vi äger är föga värt att fästa sig vid eller hålla kärt.
Väggar och tak och dagligt bröd, vardag som är varken lust eller nöd.
En säng att dela efter möda och mat andaktsfullt med en trött kamrat.
Det är inte mera, och om några år finns här intet som återstår.
Ändå är detta evigt och allt, fäste och form, kraft och gestalt.
Vi är klena att tro, och vår blick är skymd.
Men runt om vårt hus står en evig rymd.
Och det finns inga andra väsentliga ting än detta vårt hus med en rymd omkring.
/ Karl-Gustaf Hildebrand

Ungefär så, kan man känna, tänka, skriva, tala. Finns många godbitar i den svenska lyriken. Många som får en att känna att livet nog var samma då. 1876, 1964, 1994, 2022. Ungefär samma känsloliv som går runt runt.

Har rensat. Slängde två lådor med böcker i rest-avfall. Bokbål. Kändes onödigt men nödvändigt. I sista stund räddades Göta och Ludvig Jönssons lilla bok Kan två bli ett?. Den har nu min blivande fru satt tänderna i, på min inrådan naturligtvis. En präst och en socionom på sextiotalet samtalar om äktenskapets perspektiv. Det är verkligen någonting för oss.

Tänkte skriva en hyllning till Mr OL alt ett inlägg om varför man ska cykla utan cykelhjälm men det här crossåkandet tar inte bara alla pengar utan även tid. Men vem klagar? Inte hör ja någon iallafall.

Har också satt min sambo i att läsa Ulf Lundells Vädermannen. Det sägs att en kvinna inte kan läsa Vädermannen utan att vilja ligga med UL. Hon var först tveksam men slank så klart dit. Ulf har förmågan. Och dom flesta människorna är faktiskt väldigt lika. Vilken bok ändå. Har hört att Tomas Bannerhed släppte en bok förra året som inte läst av mig. Kanske skulle ta den som ljudbok? Hans bok Lugnet fick mig totalt känslomässigt uppriven och vördnadsfull. Ett mästerverk. Ett utlämnande.

Med kärlek

/Johan

På Landsjön blandades vit sjöfågel med vita gäss i söndags när jag tittade ut från fönstret på Ringvägen. Vinden kom åtminstone åt hyfsat rätt håll. Från norr. Det blir kämpigt på bottre lång tänkte jag. Det är alltid jobbigt på bottre lång. Vilken bana man än springer.

Målet var att försöka hålla 3:20 på de platta delarna och springa kontrollerat i den backiga delen. Som sig bör gick det åt skogen. 3:08 på första. Hängde på i ryggen på en bortflyende Claessonbroder. Släppte och försökte hitta tempot. Luckan växte. 200-250m vid Säby. Vid fågelstationen var det något närmare. Fick lite energi av bröderna Sjöbergs hejande. Knappade in lite till fram till Lyckås. Jag om nån vet hur trött man kan vara där och hur långa de sista tre kilometerna är. Tänkte på Arvid. Lägger jag de sista 10 minutrarna i 3:15 går det nog hem. Vid Lilla-Lyckås var jag ikapp och fick några meter. Kändes som historien upprepade sig när Palle skriker vid Drättinge. Sneglade på klockan, drömgränsen är ju under 40, svårt att avgöra hur långt det är kvar men än var det en bit kvar till 40. Svängde in på Vistavallen och kunde äntligen ta dendär segern som jag jagat så många gånger. 40:45 är jag väldigt nöjd med. Kanske kan jag gå mot sub40 innan 40…? För några år sedan kändes ens tanken på sub40 helt absurd. Mycket kan ändras. Om nån för 10 år sedan berättat för mig att jag skulle göra mitt bästa Landsjön Runt 6 år efter jag ”slutat” träna och 2 månader efter jag blivit pappa hade jag skrattat. Men, men, en gång tvekade Arvid på att han någonsin skulle klara sub32…

Nästa lopp blir Kungsholmen Runt Halvmaraton om 10 dagar.

-OL