Höften och ljumsken har trilskats ett tag. I slutet på förra veckan var det rätt illa. Inte medans jag sprang men där emellan. Haltade tidvis. Som tur hade jag bokat en massagetid hos sjukgymnasten tidigare i veckan. Så i lördags var jag där. Hon undersökte lite och kom sen med sitt utlåtande.

”Du är inte för stel, du behöver inte vila, du är helt enkelt för svag. Ta två löpfria dagar och börja träna upp muskulaturen”

Ej namngiven sjukgymnast i Hammarby Sjöstad

Hon talar klarspråk. Så otroligt befriande att höra dom orden. Jag brukar dra mig för att gå till sjukgymnaster ibland för det brukar resultera i en klassiker ”Vila 2 veckor och testa igen…”.

Jag har testat en ny grej senaste veckan. Jag gillar att försöka optimera saker. En sak som inte är optimerad i mitt liv är mitt mobilanvändande. Jag har lite för lätt att scrolla bort tid jag kan lägga på annat. Till mitt, men framför allt min sambos, stora förtret. Förra veckan slog jag på gråskala på mobilen. Bamm…som att ha en gammal 70-tals-TV i näven. Min mobilanvänding har gått ner 40%. Ganska många minuter varje dag som kan ängnas åt annat. Rehab-styrka till exempel. Hur mycket tid kan du spara?

Ny vecka, nya möjligheter! Nu kör vi!

-OL

Skulle bara kliva ur sängen. Det var då det gjorde sig till känna. Ryggvärken. Och milda mina makter. Nästan så man trillade ner på parkettgolvet. Har haft småproblem med ryggen förut men det var längesedan nu. Just i denna stund är det tillbaka med besked. Oftast har det i mitt fall med benmusklerna att göra. Man får försöka stretcha lite så börjar det släppa. Det är bra nu även om jag känner av det. Är igång men är försiktig.

Kommer Arvid springa Gbg varvet? Det är ett tag sen. Detta signatur lopp.

Det är inte många som skriver och berättar bättre än Erik Niva. Fotboll är magiskt på så många sätt. Ett reportage ifrån zwolle i den holländska andra ligan. Folk marscherar till sin arena en söndag eftermiddag. Matchen, halsduken. Att vara en fotbollsspelande bohem och andra runt i världen från fotbollsklubb till fotbollsklubb, lira, vinna, åka på ett gult, dra vidare till en ny världsdel och passa i djupled. Något romantiskt över det. Korta kontrakt. Dra dit man behövs. Försöka få betalt. Lästa att Husqvarna FF signerat Zurab Tsiskaridze. Vilken liv förmodligen en uppsjö historier att berätta. Bara kolla in denna karriären.

Legos Warszawa Polen, Barueri Brasilien, Sete Frankrike, Miami USA, Vancouver Whitecaps Kanada, Montreal impact Kanada, Amkar perm Ryssland, Jönköpings södra, Bangkok Glass Thailand , SAN Antonio scorpions USA, FK Teplice Tjeckien, Eskilstuna Sverige, Al-hazem och Al-jabalain Saudiarabien, Rops Finland. Vasalund, Åtvidaberg och nu Husqvarna FF.

Runt hela jorden.

USA är ett fantastiskt land om man gillar hockey. Nu går det självklart se NHL om man vill hemifrån också, men vem orkar sitta uppe mitt i natten. Flera matcher varje kväll. Slagsmål i varannat byte. Vad säger man om det egentligen. Lite löjligt är det allt. Vuxna människor. Men ligan har något ändå måste jag säga. Samtidigt är jag förtjust i den svenska föreningskulturen. Ni vet vad jag menar.
HV petade flera klubbikoner i veckan. Senast dom gjorde det åkte laget ur SHL och fick harva ett år i hockeyallsvenskan. Gör man samma misstag en gång till? Vi får se.
Träningen då? Jovars, jag gnetar på. Den tunna luften gör sig fortfarande påmind tyvärr. Går man lite för hårt i låt säga en backe mitt under ett distanspass får man sota för det resten av rundan. Väldigt speciellt. Har upplevt andnöd under ett intervallpass. Men det ska inte vara bekvämt som en vis herre en gång myntade.
Kan bli tävlingspremiär vid hemkomst.
En vecka kvar på lägret. Make it count, som de amerikanska coacherna skriker på sina barn när de spelar fotboll på planen där vi springer.
/ eagle

Flaggstaff downtown.
Mysig stad. Mycket berg. Mycket snö.

Efter nyår kände jag hur kroppen inte svarade på samma sätt som den brukar. Formen var inte från fornstora dagar men på ett par veckor förbyttes gryende storform mot en allt brantare kurva som gick i motsatt riktning. Har alltid kunnat bota stress och ångest med stenhårda pass på gränsen till döden. Då har jag rensat ut både fysiskt och mentalt. Men det där hjälpte inte längre. Och när kroppen trots stor trötthet inte lyckades somna eller få vila insåg jag att det här inte var bra. Panikångest och stress följde med som ett brev på posten. Försökte så länge jag kunde men tvingades inse att jag behövde hjälp. Fem veckor senare går jag igenom min första långa sjukskrivning i livet. Dagar som varit neråt och uppåt om vartannat. Vissa har fyllts med långa promenader medans andra helt har fått spenderas i soffan. Vissa har jag känt mig frisk till 100 procent för att bara timmar senare hamna i total apati. Så går det. Upp och ner. Men de senaste veckorna har jag testat kroppen igen. Och nu har det börjat svara. Medicinen har varit träning men i lugn takt för att senare kunna släppa upp och det känns faktiskt väldigt bra igen. Har en förhoppning om att kunna springa Landsjön runt. För det fysiska känns bra, eller bättre. Det tyngsta nu är det sociala och att stundtals känna att man är på väg tillbaka för att sedan inse att det kan vara en jätteutmaning att åka och handla. Men det går åt rätt håll.
Allt gott!
/RD

Snön har smält på elljusspåret efter en lång vinter. I kvällssolen hörs dom lång väg. Vårfrustarna, dom som tar sina första löprundor för säsongen på det ganska kuperade elljusspåret här. En härlig energi sprider sig i skogen när man hör dom komma. Kanske är det lite för mycket påskmat som skrämde ut dom igår kväll, kanske solens värmande strålar. Hursom så är det kul att se så många som är ute och springer. Det är verkligen löpningens tid just nu.

Palle fyllde 38 år igår. En hedervärd ålder. Ständigt ung, ständigt åldrad. Så har det varit sen barnsben och kommer så förbli.

-Oskar