Dom långa dagarna

Efter nyår kände jag hur kroppen inte svarade på samma sätt som den brukar. Formen var inte från fornstora dagar men på ett par veckor förbyttes gryende storform mot en allt brantare kurva som gick i motsatt riktning. Har alltid kunnat bota stress och ångest med stenhårda pass på gränsen till döden. Då har jag rensat ut både fysiskt och mentalt. Men det där hjälpte inte längre. Och när kroppen trots stor trötthet inte lyckades somna eller få vila insåg jag att det här inte var bra. Panikångest och stress följde med som ett brev på posten. Försökte så länge jag kunde men tvingades inse att jag behövde hjälp. Fem veckor senare går jag igenom min första långa sjukskrivning i livet. Dagar som varit neråt och uppåt om vartannat. Vissa har fyllts med långa promenader medans andra helt har fått spenderas i soffan. Vissa har jag känt mig frisk till 100 procent för att bara timmar senare hamna i total apati. Så går det. Upp och ner. Men de senaste veckorna har jag testat kroppen igen. Och nu har det börjat svara. Medicinen har varit träning men i lugn takt för att senare kunna släppa upp och det känns faktiskt väldigt bra igen. Har en förhoppning om att kunna springa Landsjön runt. För det fysiska känns bra, eller bättre. Det tyngsta nu är det sociala och att stundtals känna att man är på väg tillbaka för att sedan inse att det kan vara en jätteutmaning att åka och handla. Men det går åt rätt håll.
Allt gott!
/RD

9 kommentarer

  1. ❤️ starkt att berätta

  2. 🏃🏼‍♂️önskar dej allt gott, saknar din röst i etern!

  3. Va tråkigt att höra:(
    Men du verkar se hoppfullt på det och att det verkar gå åt rätt håll.
    Du får höra av dig om du behöver råd från en som haft liknande problem😘

  4. Hoppas det ljusnar fort Robban.☀️

  5. Ta det försiktigt, kämpa inte för mycket. För det är ofta det där kämpandet som gjort att man hamnar där. Talar av egen erfarenhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑