Månad: december 2017 (sida 5 av 6)

Man ska inte tro på allt man tänker.

En Buddha sa engång att du ska träna din kropp som om du höll i en fågel, inte för hårt så du gör den illa, inte för löst så den flyger iväg. 

 

Körde femtusen meter Skierg ikväll på 22 minuter, jag var lika rå efteråt som rinnande vatten. Alla pass är inte ett mordförsök.

Antar att det är tiden som flyger iväg om man slappar till sig, tiden till mållinjen. Hörde ni att hela kroppen är fylld av klockor. Massa klockor. Inre klockor. Styrda av solen. Det som kallas dygnsrytm har förklarats och priset är en rejäl fest på lördag. Kul för dom, och alla oss andra också naturligtvis. Själv ska jag på fest ikväll, köpt mig en ny tröja och putsat skorna. En alternativ fest för alla oss som inte förklarat men frågat. Julbord vad mer behöver man skriva? Är det möjligt att dansa ner den där mättnadskänslan?

En av herrarna som nu anlänt till den kungliga huvudstaden för att gå på fest hade samma sorts hundar som jag växte upp med. Det rörde mig vid hjärtat.

Alla snackar snö. Men allvarligt ditt hjärta skiter i vad du har under fötterna. Men allt har inte heller med hjärtat att göra. Lite vit skulle inte skada, det skulle vara mysigt men kanske blir vi inte lyckligare för det. 50% av lyckan sägs bestå av generna och 10% på yttre påverkan. Dom andra procenten är vad allt ståhej handlar om.

Nu tickar klockan för mörker och kyla, sömnens attribut.

God natt men framförallt god morgon.

 

Formen borde komma så småningom. 

Säsongen på glid

Äntligen fick vi spänna på oss skidorna och glida i skenet av Ulricehamns elljusspårs sken. Jag och Palle gled runt den 1,2 km långa i 100 minuter. En härlig känsla, trots ett grådaskigt väder efter 7 månader av skiduppehåll. Men nu vänder det. Redan nästa vecka styr jag mot dalarna för lite skidåkning blandat med julmat.

Längdskidåkningen lever verkligen i södra Sverige. Konstsnöspåret var fullt av skidtränande ungdomar. Ulricehamn har verkligen lyckats skapa en riktig möjlighet för skidåkningen.

Palle, en skateande vålnad

Halländsk vört – skiva 4

Förra veckan fick man damma av tävlingsnerver igen i kretsmästerskapet. Det gav fina besked. Inte varje dag man går i mål med nästan närkontakt på Mr Lund. Löpningen har fått en riktig nytändning i höst. Skadan i knät medförde att jag började bygga från grunden och lyssnade noga på signalerna. Vid minsta fel har Skiergen stått som ett lysande komplement. Jag har beåtämt mig nu att jag inte åker mer rullskidor 2017. Jag inväntar det vita istället.

I måndags var jag med om en ny erfarenhet vid Skiergen. Efter mycket om och men och velande efter en helvetesnatt med en son som just insett att han är mörkrädd hade lugnet lagt sig över Ängslundsvägen. Hade dock ett ärende till Bergvik och tänkte passa på att dra lite, samtidigt som jag inte ville nät annat än att bara landa i soffan och invänta John Blund. Hamnade ändå vid maskinen och efter ytterligare velande knappade jag in de klassiska siffrorna 5000 i tron att dra någon slags glorifierad tröskel 20 SEK över pers för att kolla formen.

Första 3000 rullade på riktigt fint utan större kval. Men något gnagde i handen och jag insåg snart att handtaget var på väg av. Strax därpå flög muttern över halva garaget och sekunden senare flög handtaget i golvet. 1500 kvar och i högerhanden endast en ögla att dra i. Jag förpassades mentalt till PeterNilssons hemmabygge där ögla är det som gäller. Den mannen har dragit sina metrar till stacken och jag kan avslöja att han använder denna livsbejakande djävulsmaskin som rehab i jakten på Vasaloppsformen.

Nåväl, det gick vägen. Inser att jag är stabil suv 19 nu. Det gör sig givetvis inte självt men jag klarade ändå ett haveri i den kanske mest kritiska fasen av en femtusing.

Rubriken undrar ni över. Ja, efter lite kvällsjobb är det lätt att sätta i sig en halv limpa vört från Halland. Toppa med ICAs färsigskurna skinka och breda ut Graveleis senap på toppen. Mitt problem är att jag bestämde mig för att ta den fjärde ödesdigra skivan bara för njutningens skull. Nu ligger den och jäser under ytan. Men det får jag leva med.

/RD

Den norska Kenyanen

Det går knappt begripa hur bra 2:05:48 är på ett maraton, men jag ska göra ett försök till att förklara det. Den stenhårde norrmannen Sondre Nordstad Moen är verkligen en löpare av världsklass!

Under Fukuoka Maraton i söndags öppnade Moen första halvan på 1:03:19, men sedan ökade han takten för att skaka av sig den dubbla OS-guldmedaljören Kiprotich samt VM-guldmedaljören Tsegay genom att springa den andra halvan på 1:02:29. Man kan ha i åtanke att det svenska rekordet på en halvmara är  1:02:28, så Moen nära tangerar det på sin avslutningen. Det innebär att han sprang 42,2km och snittade under 3 minuter per kilometer. Dessutom sprang han sista 12km lite snabbare och snittade då 2:55min/km. Landsjön runt på 35:35 kan man säga, efter att första ha sprungit in till piren i Jönköping och tillbaka till kaxholmen i treminuterstempo. Förstår ni hur snabbt det är? Annars får ni testa att ställa löpbandet 20,2 km/h för att känna på farten och se hur länge ni hade klarat av det. Om nu ett löpband ens kommer upp i de hastigheterna.

Hur som helst, efter söndagens bragdlopp innebär det nu att Moen är den första icke-afrikan som sprungit under 2:06 på ett maraton, och han innehar nu det europeiska rekordet på sträckan. Man kan jämföra med storlöpare som Mo Farah som testat på maraton och gjort 2:08:21 som bäst, det är alltså några minuter kvar innan han är nere på Moens tider.

Jag ska vara helt ärlig med att jag hade dålig koll på vem Sondre Nordstad Moen var innan VM i somras då han sprang 5000m. Då visste jag att han var bra, men inget överdrivet unik. Han var snabb liksom, gick inte vidare till final men det hade ingen väntat sig heller. Men under hösten har han radat upp fina resultat, och när han sprang Valencia halvmaraton i oktober på 59:48 blev man lite förvånad ändå. Det var första gången en skandinav sprang under timmen och han satte nordiskt rekord med över 2 minuter. Vilket är enormt mycket på den nivån.

2:05:48 kommer stå sig länge, det är jag  övertygad om. Men har vi sett det sista från norrmannen? Knappast va, han är bara 26 och kommer förmodligen kunna pressa tiderna ytterligare. Det blir spännande och se vad han kan göra på ett OS, eller ett världsmästerskap om han får vara i samma fina form och kan få till ytterligare en fullträff.

 

Avslutar med Uhrboms lilla anekdot då han och Moen tränade och Mo Farah var snäll och tig några varv med dom. Nu är rollerna ombytta och många som Uhrbom skriver, det kommer bli tufft för Sir Mo Farah att hålla norrmannen bakom sig i fortsättningen.

 

Premiärnerver.

Ikväll är det dags för mig och Oskar att göra skidpremiär. Kul ska det bli. Första gången är alltid speciellt. Arvid gjorde premiär redan igår med en stark 25a. Vi får väl försöka oss på något liknande. Vi har sicklat skejtskidor, köpt choklad, letat fram kaffetermosen, tankat ner bortglömda låtar från Dylans gospelperiod tja ni hör själva förberedelserna är gjorda.

Vill du åka med så åker vi ca 16,45 från Huskvarna. Skejt och stakning. Vi siktar på många varv och kebab efteråt. Ombyte medtages.

När det här är avverkat så är det bara Robban kvar att ge sig ut på det vita. Rykten säger att han är hungrig som en varg på vintern. Skiergen går varv där borta på kullen. Reservdelar byts i parti och minut.

Vi är redo för en vit jul med andra ord. Låt det snöa.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑