Jag blev väckt på min lediga dag näst sista veckan i Grövelsjön. Paniken i min sambos ögon var påtaglig. Ett ljud kom från väggen i köket. Definitivt en gnagare, storlek odefinierbar. Den vill ut, det hör man. Men när, var och hur? Vad kommer komma ut? En liten vintertrött fjällmus eller en välgödd kebabråtta från nån stockholmsförort som åkt snålskjuts med något skidfodral? Spänningen är olidlig för att se monstret och ta fighten! Mitt mål är att förgöra denna gnagare genom att bygga en automatisk laserkanon och låta den göra jobbet. Den som fortsätter läsa Holaveden får se!

Vintern är förövrigt i full gång med nysnö och minusgrader här.

En pojke växer upp framför Mogren och grabbarna men på andra sidan av resultatlistan. Lätt och späd men med ett hjärta av guld. Under elljusspårsbelysningen åker stora drömmar varv på varv. Vilja är vad som får en att kliva upp på morgonen och till sängs om kvällen. Han växer till sig och blir en förstasidesnyhet.

Televisionen tar över, dikterar villkoren. Ensamma mäns kamp mot klockan blir till stridslystna horders kamp om utrymme inför en trekorridors uppgörelse.

Ifrån nordväst kommer ett plaskvåt underbarn. Vildare än vad som någonsin skådats. En blixtrande framfart som fick alla världens konkurrenter att förvandlas till statister i ett våldsamt skådespel av fart & fläkt. En stjärna större än himlavalvet. Skidåkare stora skidåkare blev till förtrupper där han var själva avslutningen. Publiken älskade det, kommittéernas gubbar älskade det, marknadsanalytiker och varumärkestroll jublade.

En man bidade sin tid med hungern illande innanför bröstbenet. I ett öde kontorslandskap smides vapnet för dom stora drömmarna. Ensam i en timrad stuga. Mot tiden, mot kroppen. Han var tvungen att besegra allt för att bli herre över världen.

För att besegra den oövervinnerlige så krävdes att hela loppet blev någonting annat än en spurtuppgörelse. Många hade försökt och många hade misslyckats.

Resten är historia. Sedan komma tillbaka för att ta Sverige till ett OS guld. Skada på skada bara för att sedan komma tillbaka för att erövra allt igen på hemmaplan. Dramaturgins ABC. Försök själv skriva en lika bra historia och den faller på sin trovärdighet. Helt otroligt egentligen, om man tänker efter. Johan Olsson vars liv blev en saga. Vill någon göra en film av Hollywoodstuk så gör den base on the true story of Johan Olsson.

Tack för allt.

Verkligen tack för allt. En av dom största.

När det inte tilltalar. När femstjärnor inte smakar och lustar inte sprids. Det är bävans tid. Man strycker omkring i hallen, drömmer om krogen. Man kommer aldrig ut. Även den totala friheten har ett ekorrhjul av rutiner och ur dem slungas ingenting. Ibland är det helt enkelt för många dagar för att man ska orka forcera dem med kraft.

Vet inte vilken gång i ordningen jag läser Bob Dylans memoarer? Det går inte sluta det går bara börja om.

Ljus kväll här över dalen. Solen belyser allt som en saga. Blåstjärnor lyser i slänten. Cyklister, löpare, en man på rullskidor, alla på väg hem innan solen går ner.

Beställt ett stort gäng böcker. Ska hämta ut dom imorgon. Don Delillo, går det bli frälst igen?

Kör ett gäng övningar tre gånger om dagen. Måste nu arbeta ner svullnaden för att kunna öka rörligheten.

Rekordet är 21 avsnitt av 2 1/2 men på en dag! Satt av en vän till mig som genomgick samma knäoperation. Hur är det möjligt? 2 1/2 är ju inte ens bra. Fyra avsnitt Seinfieldt funkar bra. Gillar lätta serier som kretsar kring vänskap,värme och skratt. Som sagt judisk humor. Allt från Moses.

Ljus himmel i skymning. Skärsta kyrka upplyst borta i fjärran. Två rodnande rådjur kliver skamset ut från granntomten. Inga påskliljor iår.

Skaffat mig en landsvägscykel. En himmelsblå bianchi från Treviglio, som inte ligger långt ifrån Bergamo. Det sägs att Edoardo Bianchi engång för längesedan fick uppdraget att leverera cyklar till kungahuset varvid han kom att förälska sig i Margheirita av Savojen. Som en hyllning till hennes himmelsblåa ögon gav han cyklarna den celesta färgen dom har än idag. Denna kvinna fick även en pizza uppkallad efter sig, Margherita, tomat ost basilika, vem har sagt att kärlek måste vara krångligt?

Se så, köp en kaffe och drick den i solen. Det är en vacker stad där ute.

Ville skriva nåt klokt. Men allt bara faller samman. Jag vill bara gräva ner mig under jord i ett år och vänta och sen kliva upp och se hur allt blev.

När jag åkte hem i fredags hörde jag en kvinna bli intervjuad på radion. Hon hade varit på Drottninggatan när det hände. ”Är du rädd?” frågade reportern. ”Jag är mer rädd för vad som kommer hända efter detta” svarade hon.

Vet inte varför men det satte ord på vad jag kände. Terror handlar om rädsla. Terror skonar ingen. Motsättningar mellan människor är ett av terrorns mål. Måtte det inte lyckas.

Ingen människa föds ond. Vi är tabula rasa, ett oskrivet blad som liberalismens  förgrundsfigur John Locke ville mena. Och jag tror på det likväl. Därför sätter du och jag agendan för kommande generationer och hur pass väl de förvaltar arvet. Ta ansvaret. Se till att gemenskap, förståelse, solidaritet och vänskap blir ledorden. Mer kan vi inte göra.

/RD