Jag drömmer. Dagdrömmer. Svävar bort. Just nu är det mycket vackra delen av Maj, elljusspårs löpning och uteserveringar. Ser uteserveringarna som substitut till vinterns bastu i mina dagdrömmerier. Det är friska fridfulla dagar om vartannat, sådär som en blandning mellan kyliga vindar och varma solstrålar. Det ligger liksom hop och livslust i luften, så kallad livsluft, antar ja. Vardagen är lite outhärdligare nu en när vi hördes av sist. Gjort en magnetröntgen, sen har jag missat två samtal från läkaren. Klantigt ja vet men en gång vart jag på promenad och den andre gången i duschen. Lätt hänt, ni vet hur det kan va, ni vet hur jag är, hopplös.

Har ni sett en stjärtmes vid fågelmatningen någon gång? Vilken fantastisk liten skapelse, som en pingisboll med lång svart stjärt, ingen hals utan en tjurnacke i miniatyr. Ja ni skulle se, dom ser för härliga ut, en favorit. Klicka här. Söt som sockervadd.

Oskar lever drömmen, det har ni kanske förstått. Det finaste med det är att han lever sin dröm. Vi andra får fortsätta att drömma, om uppenbarelsen av drömmen, ljuset, färdriktningen. Tack vare Internet så är han närvarande, för jag tror det blir svårt att plocka hem honom från fjället. Ni vet hur man bör göra vid en förälskelse, man bör lämna dom äskande ifred. Logiskt men svårt. Tappert att följa ljuset när man ser det. Kan vara svårt att tro men det krävs en del.

Skrev att jag skulle skriva om människans godhet men jag förvillade mig i min dystopiska sinnesstämning och skrev bara om lera, tjäle och missväxt. Är det inte typiskt att det goda, dom goda inte får den uppmärksamhet dom förtjänar när det bara är i dom empatiska människorna vi kan se Guds ansikte här på jorden? Den goda människans förbannelse som David Lagercrantz sa. Tack alla för era hjälpande händer, ni är så fina. Det gäller alla som förtjänar det stort som smått men Sara & Arvid skrev upp min tacksamhetsskuld på era listor.

Ta nu dagen i besiktning och förverkliga er själva från tå till topp. Alla latinska uttryck på en och samma gång. Själv så kommer ja sova någon timme till sen kommer grabben väcka mig, då brottar ja ner honom, han ger sig ganska lätt sen somnar vi om, vaknar kokar ägg, tänder i kaminen sen läser ja och han spelar spel, sen är det obligatorisk promenad, han åker skridskor medans jag håller en halvtimmes lång monolog om hur man åker skridskor sen äter vi lunch och börjar om igen.

MVH

/JOHAN

En räv sprang över fjället i gnistrande stjärnklarhet. Klockan slog över till 18km men benen var fortsatt pappersarkslätta. Två bra dagar medans den tredje skrek ”akta rygg” och folk lyssnade på honom.

Den fjärde har färdats femtio år framåt i tiden, kroppsligt. Lever dagarna som om han vore höga åttio istället för låga trettio. Mornarna är mjuka,vita och inställsamma. Kommit över en yoghurt i suraste laget, sötar till den och granolan med en slev jordgubbssylt. Tar en knäckemacka med en intetsägande gräddig ost. Tidigt på morgonen är en lögn men nog är det morgon alltid och bara gråsparvar,pilfinkar och digital radio.

Vid eftermiddagskaffet har en större hackspett klamrat sig fast och tagit för sig ordentligt. Ute flaxar en flock sidensvansar förbi, på väg mot närmsta äppelodling förmodligen. Inne går jag från pinstol till soffa på nedervåningen till soffa på övervåningen. Däri mellan är det kaffe, lunch eller någon annan kökslig festival. Att inte blåmesen är Sveriges nationalfågel, den har ju högtidsdräkten på. Pillar in ett vedträ i kaminen, läser om Isaac Newton, underhållande beskrivning av ett verkligt geni. Trotts alla övermänskliga upptäckter och uträkningar så verkar det som han till största tiden sysselsätter sig med alkemi, försöker göra billiga metaller till dyra. Guld, vi behöver det, kan inte leva utan det.

Idag var en dålig kökslig dag, värmde upp en färdigköpt pyttipanna och stekte två ägg med det sista i smörpaketet, det räckte inte riktigt till utan det blev dåligt i kanterna där ägget brände fast till en alldeles för hög värme, ägget blev stelt knaprigt till en rinnande gula. Inte den mjukhet man eftersträvar. Inga rödbetor hade jag heller och i saltgurkans burk var det några enstaka pylor som simmade i spadet. Hällde ut spadet i vasken och insåg att det inte finns något att rädda, lika bra att få lunchen överstökad fortast möjligt.

Ute på gräsmattan går en rödhake som blåst upp sig själv till en boll i kylan. Jag förstår precis hur han känner, han skulle aldrig stannat utan åkt med dom andra. Nu går han omkring här i Småland i fem minusgrader och hans ben är så små och hans näbb är så liten och intetsägande mot dom andras roffande i kylan. Jag måste ta för mig något slags projekt, jag kan inte bara vara. Läser dock bra böcker men befinner mig oftast i fel soffa i förhållande mot vart den bok som jag är som mest sugen på, förflyttar mig med krukor och allt men samtidgt som jag slår mig ner så har lusten färdats en trapp ner istället och sådär håller det på. Tragglar mig in i en annan berättelse.

Slå de kalla kaffet i vasken nu, man ångrar sig alltid om man sveper det trotts vetskapen. Ta dig för något, här händer ingenting. En dag till sen ska ja vara stark och produktiv, först blir det en till kaffe och en chokladbit.