Senaste dagarnas usla uppdatering beror på mig. Tar nya tag imorgon!
/RD

Som Palle skrev så var Vasan 2007 en snöig tillställning. Nån minusgrad i starten. Sen nära nollan. Efter första backen så fanns det inte mycket till fäste kvar. Snabbt trycktes klungan ihop uppe på myrarna och ibland var det nog 300 åkare samlade. Det var andra året jag åkte. Första året hade jag åkt in på en 105:e plats som var riktigt bra det året då jag kom tillbaka från en lång sjukdom. 2007 var jag taggad. Säsongen hade gått ganska dåligt innan har jag för mig. Men första söndagen i mars var jag pigg. Det gick lätt att hänga med även under de perioder det gick lite fortare. Känslan att åka Vasaloppet i tätklungan är rätt häftig. Alla stationer passerades och när jag fortfarande orkade hänga på igenom Läde och kilometerskyltarna började närma sig enkelsiffror kändes det nästan overkligt. In genom Eldris höjdes tempot rejält i de nydragana spåren. Nu var det bara att öppna spjällen och det fanns rätt mycket kvar och jag kunde hålla placering 55 in till mål. Tror jag var 3 minuter efter drygt. Det blev min bästa Vasa placering. Kanske inte så väldigt bra, men där och då kändes det som framtiden låg framför mig. Vilket var sant, men inte i Vasaloppet. Efter 2007 gick det aldrig särskilt bra på Vasan jämfört med hur jag körde i andra lopp.

-OL

Livet är en process. I mitt fall en process av skenande kostnader. Märkte i bilen hem nu ikväll att mobilen inte anslutit sig till stereon. Mobilen finns alltså inte i bilen. Tvärvänder. Uppe i berget finner man den i parkeringsgruset. Krossad naturligtvis. Men ändå funnen. Ikhp fint, man får ha överseende med eklöven. Dom hör ändå till. Alltid varit så. Kulturmärkta. Tur man inte har klister på skidorna nu för tiden. Ikväll 25x1min hårt men inte urblåst. Halm kvar i ladan. Imorgon sprintstafett 3 x 2km. Mumma för själen. Ett par halmstrån får sätta av i vinden. Emil Östlin styr upp bra onsdags pass. Förra veckan 8km på Hallby. Andas.

Till helgen ska vi styra upp mot Dalarna igen. Loppet går denna gång från Oxberg till Mora. Lär bli episkt. Skoj. Åker fredag lunch. Måste bort till TB och valla. Kanske blir innan morgondagens stafett alt på torsdag. Grabben vill åka på torsdag, sånt tackar man inte nej till. Det löser sig. Ska åka på ett par andra skidor än dom som användes i Orsa. Vi får se hur det blir.

Riktigt roligt att åka skidor med pojken. Han stakar och skejtar. Nästa år ska han få en skejtutrustning. På tal om Far & son aktiviteter så är det mäktigt att Elitledet i Vasan har Pontus och Ulf Nordström. Far och son. Tänk er. Mardrömmen när man flugit av efter Oxberg, biter man inte ihop nu så kommer strax farsan och då får man höra det ändå tills Mars nästa år. Ulf har varit i minst ettan i 25 år. 165a 2020. 132a som bäst snöfallsåret 2007.

Vill vi inte höra Oskar berätta om snöfallsvasan 2007?

Tillbaka i skolbänken, nära tio år sedan sist. Hur gör man? Det löser sig säkert bra. Jag ska bli idrottslärare tänkte jag. Gå i Rainers fotspår. Inspirera ungdomar till snorsport och kast med liten boll. Men det är många år kvar tills dess, en sak i taget.

Det som kablades ut på SVT under helgen var fästvallans sista dans. En renodlad backtävling, 10 kilometer rakt uppför. Världscupåkarna ställde upp och mötte stakspecialisterna på bästa sändningstid. Förhandssnacket var ändå att det skulle bli intressant att se duellen som skulle bli så otroligt jämn och spännande. Jag hade mina farhågor om att det skulle bli det motsatta och det visade sig stämma. Det är faktiskt helt oroligt att diagonalen inte ens kan matcha i en så perfekt upplagd tävling som bara består av en slakmota. Jag kan inte riktigt begripa det, men nu är det faktum och det är bara gilla läget. Den nya tiden är kommen på allvar, nu finns det väl ingen förutom FIS som vill åka och diagonala uppför. Varenda unge kommer vilja lära sig att staka fort uppför.
Fick även lära mig via vasapodden att en skida kan gå väldigt snabbt uppför, men inte vara klockren på platten eller nedför i fartställning. Det var något nytt fört mig måste jag erkänna.

Återigen fick vi se bloggkompisen Johannes Eklöf göra en fin prestation och bevisa att han verkligen tillhör de allra bästa skidåkarna i världen just nu. Det är riktigt mäktigt faktiskt. Vill även rikta ett stort grattis till mastodont-david som levererade bäst i våran fantasy-liga. Har du inte knåpat ihop ett lag ännu så gör det. Det är faktiskt riktigt kul att välja ut vilka åkare man vill ta med inför varje helg. Gör du ett jag nu så ligger du garanterat några tusen poäng efter, men man kan ju försöka vinna helgens omgång ändå!
Hörs hej
/ örn

Här blev jag sittandes länge. Dränerad.

Min kropp är en rivningskåk. Lätt att känna på det viset när man laddar på upp till elljusspåret för att damma av 4×4 min på motsolsintervallen. Ett avbrutet pass är också ett pass. Måste börja lära känna kroppen igen. 

2021 var katastrof ur träningssynpunkt. Alltså katastrof. Började hitta form strax efter sommaren men revbensbrott och sedan hjärnskakning satte mig helt ur spel. Vad jag kommer ihåg så saknades det träningspass i stort sett hela september och oktober. Kom igång hjälpligt i november men blev sjuk en vecka.(Ej covid). Hittade motivation på Gran Canaria och försökte hålla i in i december. Gick helt okej fram till fjällenresan i mellandagarna när nästa smäll kom. Denna veckan är det dock annat. Träning varje dag, det är ju så livet ska levas. Upplevde dock ett rent helvete på IKHP när mildvädret drog in i onsdags. Det måste varit skidorna också för annars är det fara och färde. Intervallerna igår fick sen alltså avbrytas och här står jag nu. Vid brytpunkten skulle jag tro. Även att jag är på den yngre halvan i bloggkollektivet så inser jag nu att inget kommer gratis när man inne på sitt 34:e år. Det är först nu jag inser att gamla meriter inte är några meriter för att hitta dagsform även om man har igen det jobb som lagts ner nånstans. 

Vägen tillbaka är ändå enkel. Det handlar om att göra saker ofta och om och om igen. Vill man bli snabb och stark så måste det göra ont. Både kroppsligt och själsligt. 

/RD