Äntligen OS! Att försöka plugga hemifrån när det är OS blir en ny utmaning i mitt studentliv.
Oskar har sån sjuk rutin att han väljer o skaffa barn lagom till ett olympiskt spel. Bara se och lära och försöka efterleva.

Covid överallt. Väldigt nära min innersta krets just nu men än så länge inte genom muren. Är väl en tidsfråga. Nästan så jag vill beta av det. Innan Vasaloppet. Innan sportlov. 

Träning förra veckan väldigt mycket inomhus. Väldigt mycket stakmaskin och en del lunchträning. 

24/1 – styrka 30 min. 1 x 500. 5000 meter 18.59. 1 timme totalt. 

25/1 – 48 min stakning på Hallby 13 km

26/1 – 30 min gym. Stakmaskin uppv plus 8×1 min. 1,50 i snitt. Nedvarvning crosstrainer. 

27/1 – 10 min uppv 10000 m stakmaskin 38.44.0. 10 nedvarvning totalt 60 min 

29/1 –  5×1000 1.49.7 i snitt. 18.17 totalt. 45 min 

30/1 – 5000 Skierg. 18.39.7 1.51.9 snitt totalt 40 min. 

Väldigt mycket stakmaskin som sagt. Behöver åka mer skidor i februari. Målet är ett 3 timmars och ett 4 timmars pass. Eventuellt blir ett av dom en tävling. Vi får se! 

Allt gott. 

/RD 

I min enfald satt jag i helgen och knåpade ihop en tävlingsplanering för våren och sommaren. Den kommer nog gå i kras men det kändes ändå skönt att sätta sig framför excel och fundera lite. Med i planen är Landsjön runt, Kungsholmen runt, ett gäng millopp, Stockholm marathon, kanske något terränglopp. Men vi får se vad det är vi gett oss in på.

-OL

Keishin Yoshida, inget topp namn. Duktig femmilare på mästerskap. Mellan tio och tjugo när starka nationer enbart får åka med fyra. Många mästerskapströtta. Har lite gott öga för kämpar som Yoshida. Och kämpar som håller på länge. Outtröttliga. Granithårda. Viljestarka. Tänk er att Nick Willis som har både OS silver och OS broms på 1500. Nu snackar vi löpning men det har ni säkert redan begripigt. Nick Willis har sprungit en engelsk mil under fyra minuter tjugo år i rad. Tjugo år i rad. 20!

Dokumentären om Nils Van der Pool. Sådär. Vet inte vad jag förväntat mig. Vill tips om Runes Löparpodd. Riktigt bra. En idrotts kulturell skattkista.

Krasslig i helgen. Ska åka skidor idag. Frågan är vart. Förhållandena är sådär. Eksjö Ulricehamn är bra. En timme bort. Möjligt det är värt det, istället för skridskor. Behöver mer snö.

Vi håller tummarna för OL & ML. Mina namnförslag Stig & Liselott. Men det blir bra vad som. Naturligtvis. En förlossning, ett litet helvete, men rätt som det är tänker man inte mer på det och kan tänka sig att göra om det, som ett långt segt långlopp. Det är spännande. Vi håller tummarna.

https://youtu.be/oO_o8M12pWw

Covid kom och tog mig tillslut. Klarade mig i nästan två år. Resor runt hela världen har genomförts under den tiden. En rejäl turné i Afrika med bland annat Botswana och Sydafrika. Tyskland mitt i, vad vi trodde då, var pandemins klimax. En sväng till grannlandet Finland för att springa 1500 meter med munskydd på i stort sett dygnets alla minuter förutom just då jag sprang de där minutrarna på löparbanan. Under hela den här tiden har jag dessutom jobbat i en butik och träffat nya människor varje dag. Pendlat med spårvagn nästan dagligen förutom vissa dagar då jag kostat på mig att cykla eller jogga.
Oväntat nog kom viruset och hälsade på när jag började plugga hemifrån och i stort sett inte träffat en enda människa på närmare två veckor. Nu överdriver jag lite givetvis, men vad vore Holaveden utan lite krydda.
En rejäl käftsmäll åkte jag på. Från ingenstans så insjuknande jag på fredagskvällen och därefter följde 48 timmar av rejäl feberfrossa. Närmare 40 grader i två dygn tog ut sin rätt. Kroppen fullständigt mörbultad, troligtvis av febern men också av att ligga i fosterställning i soffan i två dygn. Bara Burman har upplevt en sämre rygg tror jag.
Men lika fort som jag blev sjuk, lika kvickt piggnade jag till. Idag mår jag prima och min heta panna är tillbaka till lite mer normal temperatur.
Märkligt virus det är. För mig blev det ett kort och intensivt sjukdomsförlopp, för andra en utdragen process. För att inte tala om dom som fått efterdyningar som man får leva med resten av livet. Andra jag pratar med som testat positivt har sprungit sin vanliga veckodos utan några som helst symtom.
Nog om virus.

Trots feber så kunde följde jag Marcialonga med glädje. Jag börjar ändå gilla SVTs sändningar mer och mer. Jag tycker dom gör bra jobb runtomkring loppet, mycket uppsnack dagarna innan och bra intervjuer efteråt. Kan såklart bli bättre men jag tyckte verkligen de fick fram vilket härligt skidlopp Marcialonga är.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Holaveden måste verkligen dit 2023. Peternilsson får bli reseledare, han vet inte om det än men jag delegerar uppgiften i detta nu.
Vi fick se Johannes åka bra som vanligt. Otroligt stabil skidåkare. Den svenska frälsaren på långlopp. Kan man drömma om en fullträff på Vasaloppet? Det börjar bli dags för en svensk vinst om inte annat.
Ermil Vokuev, vad säger man? Bland det sjukaste skidloppet jag sett någon göra. I klass med Johans Olssons femmil som så många andra har jämfört det med redan. Det såg dessutom ut som han var ute på ett återhämtningspass.
I mål såg det ändå ut som han var lite trött. Skönt o se att han verkar vara mänskligt.
När SVT gjorde en intervju efter målgång och han fick frågan vad han hade för känslor så svarade han bara ¨no emotions, just tired¨. Ryssar har nåt ändå!

Håll er friska, vi ses!
/ örnen