Dala-Järna. Lördag 2 mars kl 20.15. 

Har intagit sängläge även om jag vet att det kommer ta ett par timmar innan klubban slår mig. 

Förberedelserna är vad de är. Men från och med nu går det inte göra så himla mycket mer än att infinna sig i Berga By. Vad ska man säga? Det är en folkvandring. Det är ett spektakel. Nionde gången i rad blir det men det är väldigt svårt att komma ihåg banan och backarna och vad alla passager heter. Klockan 8 ger man sig iväg och sen är det bara du och ditt huvud. Imorgon kommer det snöa hela vägen. Det kommer bli ett krig. Det kommer bli ännu ett Vasalopp att minnas. Jag glömmer så lätt men jag minns känslan av att nå målet i Mora. Är det den som är meningen med livet? 

Vi ses där. På andra sidan målportalen. 

/RD

Palle startnummer 1115.

Robban startnummer 2650.

Februaris sista dag. Det började med fint vinterväder men resten har mer lockat till segling och utomhusklättring på solvarma klippor. Kommer vintern tillbaka eller är det dags att valla skidorna och ställa undan dom?

Nästa fredag hoppar jag in i minibussen med slutdestination Österrike. Med förhoppning om att vädret ska vända och kanske bjuda på lite puder i vårsolen. Det återstår att se. Hur som helst är peppen på topp…här ska det åkas lagg!

Dagens fråga är, kommer Sveriges damlag att kunna ge Norge en match i stafetten? Lagom till eftermiddagsfikat får vi veta.

Träningssäsongen 18/19 är över och som det sjöng i kroppen när stavarna taktfast åkte i backen varv på varv uppe på Hallby, Åskådarrådjuren bara gapade när en for fram som ett spjut,pigg i höftrörelsen och frenetisk med armarna. Halleluja det kan inte bli bättre,,,nja skriver gärna dom orden om loppet i nästa vecka men genrepet bör inte beskrivas i dessa ordalag men men gjort är gjort. Nu kör vi. Haft en blytung fjortondagarsperiod. Trött,slapp inte pigg. Måste bli stärkt.

En nära vän sa att tröttheten berodde på undermedveten nervositet. Att kroppen är lugn när den sover och vilar, möjligt han vet vad som komma skall och förbereder sig på sitt sätt, kroppen alltså kompisen fick stordäng i pokern, Måste ladda nu. Vi älskar ju det här, både han o ja, kroppen alltså. Vårt ångestdämpande vårt kramplösande. Målet är att vara nöjd i Moraparken och njuta av ölen på hotellet. Från och med nu är det en väldigt lång väg dit. Målet hägrar.

Efter Vasaloppet får man ta sig en funderare. Nya rutiner och strukturer. Nytt liv måste dagas. Varmt liv lite ostar & charkuterier. Erfarenhet säger mig att man får passa sig när en kvinna ligger i sängen bredvid.  Man bör kanske alltid passa sig, nog så. För mycket kvinna och värme kan leda till förslappning och förvirring och värst av allt kompromisser, tvi ve och fasa. Otillfredsställelsens status Que. Men motsatsen  ensamhet och hårdhet leder ju till fylleri. Det vet man.

Köper en våffelmix, sylt och grädde. Det bästa i livet är att få skratta åt tillvaron med någon. Man får stärka sig. Vakna och börja om, vakna och börja om.

Kvällskalas hos mitt ex. Som hon ordnar och grejar kring sina barn, makar och exmakar. Känn min tacksamhet. Vardagens hjälte.

Våren är här. 15,4 grader i hagshult. Nytt rekord. Längtar till löpning. En vår ska springas in. Det är sen gammalt.

Ahhh måste ladda nu. Zzzzzå trött. Undermedveten nervositet.

Säsongens sista och första långpass på Hallby i söndags.

Den heliga veckan. Veckan du inte kan bli bättre men alltid sämre. Veckan då drömmar fortfarande är vid liv och närvarande. Veckan då förväntningarna och ångesten hänger i luften.

Det blir vad det blir. Mina förberedelser är gjorda. De kunde varit mycket bättre, men också sämre. Jag litar på grund, rutin och pannben. På onsdag alternativt torsdag hade ett PB på 5000 meter skierg suttit som en smäck. En känsla av att vara i fas och sen bara överleva första backen. På återseende!

/RD