Sida 251 av 649

Sommarfeeling

Det är mycket att stå i på sommaren. Spenderade helgen kajakandes längst med östgötlands skärgård. Kom hem sent, packade om, åkte tidigt idag på morgonen igen. Men så värt när man kan spendera helgen i naturen.

Vi paddlade en 4 milsrunda nordöst från Tyrislöt. Ut längst med yttersta kobbarna i skärgården norrut. Slog upp trädtältet på en ö och tände spritköket. Somnade under bar himmel med bara tältets meshnät skiljandes mig och myggen. Vaknade av solen mot kinden. Livet.

Tillbaka längre in i skärgården. Såg en havsörn på 15 m håll, en mäktig upplevelse. Att navigera sittandes i en kajak en meter över ytan är en utmaning.  Allt ser likadant ut, men inget är sig likt.

Sista jobbveckan, kämpa! -OL

Gränna hamn.

Ibland lust och fägring stor. Sitter på färjan på väg mot Gränna hamn. Tyst stilla knappt en människa här som ja, som avbrutit ett sjöslag efter 1/3.

Ni vet dom där vågorna som drar med en. Tjo & tjim och live musik. Botten upp och allt det andra. Men det gäller att prioritera. Jag har gjort mitt nattsudd.

Skara sommarland med grabben hans mamma med familj, min flickvän och min bror med familj. Det är en stor familj det. Säga vad man vill men det är kärlek. Man är tacksam.

Gränna är så vackert härifrån, egentligen är det ljuset i mörkret som är vackert. Små små hopp i det stora mörkret.

Än går vi inte mot höst, halva sommaren ligger framför oss. Kanske är hoppet viktigare än destinationerna? Vad vet ja men en blickpunkt, en utsikt en riktning. Framåt drömmarna hoppet lever.

Sommaren blev tuff, väldigt tuff. Må hända dåligt prioriterad men föga såg man det haltande komma. Det gick bra på många fronter i våras, livsglädje var dag timme in och timme ut prima time. Kanske för bra för att vara sant, iallafall hållbart. Kramer kanske tänker likadant jobba, plugga och träna tävla, allt framgångsrikt. Nu går han runt där besviken. Allt har ett pris. Betala, lär och gå vidare. Amen.

Ni som vill ha ett filmklipp. Googla Juian Alaphilippe.

På återseende.

Är det nån som läser?

Det är bara glass nu. /Mvh Ebbe

Äh, det är sommar. Vem läser? Eller är det nån?

/RD

Bicep femoris

Holaveden tar aldrig semester! Däremot tar vi sovmorgon då och då. Själv har jag några veckor semester, både från arbete och löpning. Under senaste intervallpasset small det till ordentligt i baksida lår, en så kallad sprintskada. Det var inte första baksidan som rök nere på vistavallen, och förmodligen inte sista heller. Lugnande besked, muskeln var inte av men det var ordentligt tilltygad. Några veckor rehab och sen är jag förhoppningsvis tillbaka i samma goda form som tidigare.. Börja om, bygg ordentligt inför framtida segrar. Man måste bygga huset på en stadig grund osv osv..

Oskar vann en mara. Så himla coolt. Har ni sagt grattis?

Alternativ träning kan vara att paddla 2,5 timme. Eller är det bara rent semesternöje? Ibland kan det vara både och..

vi hörs!

/örnen

Mara-segern

Fjärde gången gillt. Efter en svit på 3, 5, 2 så kunde jag till slut få stiga längst upp på pallen. 10 sekunder från mitt PB från förra året. Loppet började rätt fort. Vi var först en femmanna-klunga som snart blev fyra som höll ihop länge. Jag , Världsmästarn Arnesson, en fransman som brukar vara med och träna med Fredrikshof och en till som jag inte kände igen. Jag tyckte det gick i snabbaste laget första milen men kunde bita i utan att gränsen passerades. Upp mot 20 ledde jag klungan och fick en liten lucka ner genom en tät tallplantering. Vid 20 km kommer man ut på en grusväg som man följer till 25 km. Jag försökte hålla upp tempot och luckan växte sakta men säkert. Men jag tänkte att snart kommer nog Arnesson tassande. Vid 25 km börjar loppet på riktigt, stenigt, backar, småkuperat, berghällar och ganska små stigar. När som helst kan man ligga där med kramp om man inte passar sig. Men det rullade på bra och jag såg ingen bakåt. Men vis av erfarenhet vet jag att minuter kan snabbt springa iväg på slutet. På slutet fick jag lite info om att luckan bakåt var stor och jag kunde springa i mål som segrare. Sjukt trött. En härlig känsla. En seger med hela 12 minuter före min franska träningskompis i Fredrikshof. Det var ett riktigt jobbigt lopp i värmen. Men känslan att verkligen få testa var gränsen går är alltid en härlig känsla. Energiabstinensen dagen efter är så stark att jag inte kunde nöja mig en pizza utan gick lös även på en cheesy fries.

Semestern börjar närma sig, frågan är vad nästa lopp ska bli. Går det passa in något stadslopp? En mara eller kanske något terränglopp? Någon som har ett förslag?

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑