Kategori: Arvid (sida 58 av 68)

Att optimera

Det vankades brunch den morgonen. Eller i alla fall någonstans mellan morgon och lunch om jag förstått konceptet rätt. Jag gav mig ut på ett långpass tidigt på morgonen  för att kunna optimera intaget av kalorier under brunchen. Göra plats liksom. Få ut så mycket brunch som möjligt för pengen. Det småländska tänket, jag tror många känner igen sig. Men det kanske är därför företagsandan har tagit oss så långt här i bibelbältet. Man vänder och vrider på kronorna, får ut maximalt av insatsen. Konsten att optimera. Nu blev inte långpassen så långt, men snabbt blev det i alla fall. En viss löpform börjar infinna sig men jag tar det fortfarande lugnt med intervaller och tävlingar för att bygga upp en ordentligt grund att stå på till nästa år.

En annan som är bra på att optimera är Elon Musk. En skitstövel i mångas ögon, ett geni i andras. Mannen som vill kolonisera mars med sitt rymdprojekt och som är VD och grundare för biltillverkaren Tesla hade haft samma sekreterare vid sin sida sedan starten. Hon hade jobbat 70-80 timmarsveckor hela sitt liv och hade nu samlat mod till sig att be om en löneökning. Visst sa Elon, ta några dagar ledigt så ska jag utvärdera vad din roll i företaget är värd. Sagt och gjort, första lediga tiden på många många år. Efter några dagar ringer Musk tillbaka och säger ”du behöver inte komma tillbaka, jag klarar av att ta din tjänst också” .

Konsten att optimera.

Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna ikväll. SMHI har utfärdat en klass 1 varning för snöoväder. Kanske hinner man plocka fram fulskidorna och åka på nån platt skogsväg innan den första snön smälter bort. Älskar möjligheterna.

Vi hörs.

Tillsammans är vi starka

Höstrusket är här med full kraft. Mörkt, hårt, kallt. Det är nu vi behöver varandra som mest. Varje kväll är den samma. Kommer hem från jobbet, äter, springer när det är mörkt. Pannlampan har fått byta batterier två gånger denna veckan. Antingen beror det på att jag tränat mycket, eller att det är kassa batterier. Igår hjälptes vi åt, Johan och jag. Vi skippade Vätterns iskalla vindar som blåste upp över äppeldalen och gick inomhus istället. En kvart på stakmaskinen, sen en kvart på crosstrainern. En halvtimme som var över innan den ens börjat kändes det som. Även de tråkigaste sysslorna blir roliga i rätt sällskap. Sen visade Palle 8st övningar som vi ska köra gemensamt under hela vintern. Gradvis öka belastningen tills vi hamnar i vårt livs form framåt vårkanten. Huruvida det kommer ta mig runt landsjön under 41minuter återstår att se, men jag tror verkligen på det.

Mitt i fredagsfysen tittade legenden in. Nyligen SM-medaljör i strong man för pensionärer. Man stänger av Metallica-plattan och lägger ner hantlarna när han börjar prata. Man bara lyssnar. Finns mycket att lära där. Även ett SM-silver i 3000m hinder finns i bagaget så att gymma i hans garage känns priviligerat.

Mitt tips till alla som tycker det känns jobbigt och tar emot under hösten. Träna tillsammans.

 

 

Nya Holaveden!

Ser ni?

Detta är NYA HOLAVEDEN!

Snyggare, snabbare, starkare. Och då pratar jag inte bara om den nya hemsidan, även vi skribenter har höjt oss ett snäpp till. Ostkakan kommer smaka bättre, intervalltiderna kommer vara snabbare. Allt är kommer kännas lite bättre är våran förhoppning.  Äntligen slipper vi en trött gammal bloggportal som inte ville göra som vi  ville. Äntligen slipper vi betala för att bli av med reklam. Nu är det reklamen som får betala oss. Helt seriös, vi har fler läsare än ni tror så är det nåt företag som vill sponsra så hör av er.

Hantverkaren bakom hemsidan ska få all den uppmärksamhet han är värd. Mannen med det rappa löpsteget har låtit sina fingrar dansa över tangentbordet och lyckats konstruera en hemsida bara för oss. Datamaskinen är verkligen en häftig maskin om man behärskar den på ett professionellt sätt såsom Holavedens egen IT-support gör. Men innan vi låter hyllningarna ljuda måste vi  kontrollera att sidan rullar som den ska. Kommentera och dela gärna så vi ser att det funkar. Viktigast av allt är dock att ni lägger in den nya adressen i era webbläsare, bokmärken och startsidor för att inte missa det senaste från Holaveden.

 

image

Nu till något annat. Palle skickade bilden på Poseidon igår och frågade vad jag kände. Känslan är man måste vara pigg där, annars kan det bli riktigt jobbigt. Typ lika jobbigt som Oscar Claesson fick det. Tvåhundrasju dagar kvar till nästa Göteborgsvarv. Om jag vill sätta ett nytt personligt rekord där för 5e året i rad gäller det att bestämma sig nu. Det krävs en större insats för varje år som går. Jag tittar ofta tillbaks i min träningsbok och tänker att om jag bara springer mer än året innan borde jag bli bättre. Ett oklart träningsupplägg men hittills har det funkat.  Men innan vi står där på startlinjen i Göteborg och småpratar med varandra lite nervöst har vi många godbitar att se fram emot. Inte minst klassiker som Höredarundan och Landsjön runt. Nästa år är löpningens år. Jag känner det på mig.

 

 

Den cyklande samen

Vi fortsätter på temat vätterrundan. 

Stockholm maraton tappade cirka fem tusen löpare i år jämfört med rekordåret 2008. Det finns många lopp som lockar när det kommer till löpning, men ska man pröva sina krafter på cykel finns det bara ett givet – ta sig runt Vättern. Många gjorde heroiska insatser natten till lördag och även i perfekt väder är det ett ordentligt kraftprov. Själv vaknade jag upp i en varm och skön säng långt in på förmiddan. Tungt regn smattrade på fönsterbrädet och eftersom fönstret var halvt öppet hörde jag klungorna som rullade förbi. Jag var inte avundsjuk. Inte ett dugg. Det kräkregnade för att beskriva det milt. Hur upplevde ni som cyklade det? 
Någon gång i framtiden ska jag också sitta på en sadel en hel natt, men den natten får gärna dröja länge. Kanske ska jag spara det för att uppleva det tillsammans med någon speciell, typ ett barn eller ett barnbarn. Eller en fru. Vi får se. 
Soffan åkte ut från garaget till rundans tuffaste backe i vanlig ordning. En lånad grill tändes och kort därefter var korvarna färdiga. Öl, chips, brassestolar, och sen kom cyklisterna. Mängder av cyklister. Många glada i hågen och ropar glatt tillbaka när vi hejar. Andra tomma i blicken. Alla blir trötta på slutet men är man trött redan i kaxholmen kommer man få en tung natt. Vi brukar sitta en stund in på natten. Varje år dyker samerna upp. Obekräftat om dom verkligen är samer men det är ett smeknamn de fått av sällskapet som brukar dela på soffplatserna. Tre män i sina bästa år. Enväxlade cyklar, träskor, jeans, fjädrar på hjälmen och så en radio i cykelkorgen. Alla tre likadana.  Förra året sprang jag ifatt och tog en selfie, i år blev det en en bild på avstånd. Mannen med träskor har cyklat 51 gånger, med andra ord alla upplagor hittills. Förmodligen alla rundor med träskor på fötterna och radio i cykelkorgen. Jens Lind gör en dokumentär om dessa herrar. Jag vill veta allt! 
Veteranerna imponerar. De som varit med år efter år och aldrig missat ett en enda gång. Hur mycket har dom offrat för att kunna cykla runt Vättern måntro? Jag tror att ett och annat studentfirande har fått ställas in med tanke på att den helgen ofta krockar. Finns det nån som kanske till och med missat en förlossning? Cykel är en uthållighetssport och att hålla på 51 år i följd är verkligen krävande. Själv har jag gjort 4st ÖIS-lopp utan uppehåll och jag siktar på att bli den första veteranen på den tävlingen (hur många år krävs Peter?) 
Vi vill passa på att gratulera alla som tog sig i mål i Motala i år, oavsett om det var med träskor eller med cykelskor. ALLA gjorde en grym insats och bör vara stolta över sig själva. Cyklar ni nästa år igen glöm inte att ropa tillbaka när ni cyklar förbi pickarpsvägen i kaxholmsbacken! 
 
Mannen, myten. 


En bild från morgonkvisten. En kamp utspelade sig under några timmar för dom som var ute och cyklade. Ett liknande regnväder var längesen jag bevittnade. Stackars cyklister. 

Hamburgereresan

Hamburgarnas förlovade land. Det var dit vi åkte för att känna av den riktiga storstadspulsen, äta riktiga hamburgare, åka taxi på Times’ square, cykla runt central park, gå vilse i Brooklyn och till slut förlova oss. Vilken resa, vilken tjej. 

Shake Shack – dag 1
Den första burgaren intogs med detsamma. Ett ställe vi spanat in sedan tidigare och som vi visste låg nära hotellet. Drivs som en kedja men kvalitén på burgaren visade något annat. Jackpott på första stoppet. Maten var klar 5 minuter efter beställning och restaurangen hade den rätta känslan. Bra fart hos personalen och mycket valmöjligheter på menyn, ett sånt ställe vi borde gått till för en andra runda men tiden var inte på vår sida. Ät på Shake Shack om ni stöter på det. 
Gemensamt betyg A&L = 8,5/10

The Herolds – dag 2 

Resans andra burgare intogs i en något finare resturangmiljö. Ett sådant ställe med annat på menyn utöver burgare. Räkna med att det kan ta tid att få maten när ni får en sådan meny i händerna. En well done-burgare tog närmare 40 minuter att få på bordet och under den tiden hinner förväntningarna byggas upp en hel del. Jag tycker nog inte att det höll denna gången. En god burgare med mycket hjärta i tillagningen. Det fanns svamp, rostad och karamelliserad lök, två sorters ostar, bacon, restaurangens egna sås och så givetvis grundingridienserna bröd och kött. Köttet var utan tvekan det tråkigaste och det kändes som det var för många kockar på en soppa…eller hamburgare. Det var för mycket av det goda helt enkelt. The Herolds försökte för mycket, men det blev platt fall istället. 
Gemensamt betyg 5/10

Five Guys – dag 3

Tredje dagen firade vi en ring på fingret med att smälla i oss ca 3000 kalorier var. Här intogs resans första milkshake och den var H I M M E L S K. Oreo-shake på five guys välkommen in på topplistan i mitt liv. Burgaren och serveringen var riktigt flötigt, precis som det ska vara. Pommesen var nedslänga i påsen och under låg våra hamburgare inrullade i aluminiumfolie som smakade ljuvligt. Inredningen skrek 50-tal och en förlovningen kunde inte firas på ett bättre sätt. Full pott tack vare helhetskänslan med inredning, mat och efterrätt. 
Gemensamt betyg – 10/10


 

Bryant Park – dag 4
Det gick upp för oss att läsförståelse saknades något när vi fick ut en rejälare macka istället för hamburgare när vi satte oss i Bryant Park på fjärde dagen. En rostad macka med hamburgare på toppen. Det kanske var lika bra att bryta trenden och få i oss något annat. Smaken var inget jag reflekterade över, så förmodligen ganska tråkig. Men i bryant park smakar det mesta gott, speciellt om det är fint väder och du får se en solnedgång spegla sig i husfasaderna. 

NewArk AirPort – sista 
Sista burgaren. En klassisk flygplatsburgare. Halvfabrikat, tråkigt bröd och smaklös. Men där och då var det precis vad jag behövde. Hunger ÄR den bästa kryddan, ni har väl sett Alive? 

En sista oreo-shake innan planet lugnt och säkert förde oss tillbaka till svensk mark. En oförglömlig resa, helt klart. Tack New York och tack Lovisa. Nästa gång kommer jag och springer ett marathon och provar ännu fler hamburgare, det är något jag ser fram emot redan nu! 
/ aö 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑