Det finns en anledning till varför jag skippade landsjön runt 2019, och 25 varv på Slottskogsvallen ikväll är just den anledning. Jag är i grym form, och att slösa bort den fina formen på att springa ett varv runt sjön i motvind och ändå få stryk av Claesson kändes onödigt. Det har jag gjort så många gånger tidigare ändå. Senaste veckorna har jag tränat ganska specifikt för att få till en fin tid på 10000 meter. Vi har bland annat sprungit 10x1000m, 5x2000m samt 20x400m tre veckor i följd på bana. Inga krångliga pass direkt, svårigheten ligger i att genomföra dom bra. Och det har jag verkligen gjort. Jag drömmer om en tid under 30 minuter, men jag vet mycket väl om att jag inte riktigt har den hårdheten än tyvärr. Kanske om nåt år, eller flera. Tjusningen ligger i resan på väg dit tycker jag, riva ner murarna som står i vägen. Förhoppningarna är att klara av 31-minutersmuren i eftermiddag för att sedan ta sikte mot nästa barriär. Den känns inte lika hög och svårforcerad som den gjorde för bara ett år sedan. Jag är redo!

Det är rätt fint att vara i bra form. Träningen rullar på riktigt bra, men då gäller det att ta det försiktigt. Vilodagar blir svårare och svårare, det känns många gånger som man tappar en träningsdag men jag tror snarare att man tar ett kliv framåt istället för bakåt om man tar det lugnt några extra timmar med jämna mellanrum. Jag läste ett riktigt bra reportage om Johan Larsson som vi skrivit om här tidigare på bloggen, när du läst klart mitt lilla inlägg kan du klicka dig vidare och läsa om Johans liv. Att hitta balansen är viktigt annars kan det gå helt åt skogen.

https://www.marathon.se/nyheter/sara-holmgren-moter/johan-larsson-om-att-hitta-balansen

Att få dela resan mot snabbare tider och bättre placeringar med detta gänget är guld värt. Ni förgyller verkligen mina dagar. Det är en ynnest att få ha en bra träningsgrupp. Många gånger känns det som jag är på nåt slags träningsläger här i Göteborg, men sen slår det mig att jag faktiskt flyttat hit till. Kanske inte helt officiellt på pappret, men ändå. Jag har ett jobb och tak över huvudet, det måste räknas typ. Här är en bild på mig och fem av de Goa gubbarna jag kör med, och jag är övertygad om att alla på bilden slår personbästa på dagens lopp. Det blir show!

Uppdaterar senare om loppet, eller följ oss på Facebook!

/örnen

Det var inte bara Jesus Kristus uppståndelse jag firade under påskhelgen. Under vinterhalvåret har ett ungt manskap kraftsamlat och på långfredagen lyckades de äntligen rulla undan den tunga stenen in till grottan för att kliva ut och göra comeback på Vistavallens vackra fotbollsanläggning. IK Vista har återigen ett herrlag efter fem långa år i dvala pga bristande intresse. Ett ungt manskap, de flesta födda någon gång vid millenieskiftet skötte sig exemplariskt. Det är häftigt att se dessa grabbar, sköter träningen, resor och matcher alldeles på egen hand utan någon lagledare – och dom gör det bra! Två raka vinster och ett stabilt spel där dom faktiskt rullar boll på ett vackert sätt. Många mål framåt, och tyvärr några för många bakåt. Att det återigen spelas A-lagsfotboll på Vistavallen tror jag är jätteviktigt. Det blir ett sätt att få behålla spelarna i klubben som kommer underifrån, föreningen blir mer livfull och dessutom har kaxholmsborna återigen något att göra på fredagskvällarna när det är hemmamatch. Jag satt själv bland åskådarna många matcher och bevittnade bland annat min storebror, ömsom leverera ömsom göra bort sig, och blev själv sugen på att få spela i A-laget vid någon tillfälle. Tillslut fick man chansen och jag gjorde väl drygt 50 matcher innan skorna lades på den berömda hyllan och andra intressen väcktes. Att ha något att sträva mot, om det nu är att få bli uttagen till ett A-lag i divison 6 eller att klara av ett tidsmål med löpning är avgörande för den fortsatta utvecklingen. Det blir spännande att följa IK Vistas framfört, att de spelar på Sveriges vackraste idrottsanläggning gör inte saken sämre när man ska ner och titta på nästa hemmamatch.

En idrottsanläggning som på söndag bjuder in till Landsjön Runt. Det känns som föreningen är på gång, inte bara vad gäller ett nytt herrlag på fotbollssektionen, även friidrott och skidor är på frammarsch. Att stötta den lokala idrottsföreningen är superviktigt, annars försvinner vi snabbare än David Nilssons banrekord runt sjön. Vill man inte springa loppet stöttar man genom att bara närvara, heja på de som faktiskt tar sig an utmaningen, köp en hamburgare eller bara sug in stämningen som skapas när Palmér greppar mikrofonen. Startfältet i år ser något sämre ut om man jämför med fjolåret, vilket är fullt rimligt då vi hade en av Sveriges bästa löpare på plats. Prisbordet  däremot ser bättre ut än någonsin, så här finns det möjlighet för er som har lite fart under fötterna att kamma hem något man faktiskt kan skryta över. Jag måste tyvärr meddela att det troligtvis inte blir någon start för egen del. Det tar emot att ta det beslutet men det är annat som hägrar kommande dagar, mer om det när det är min tur här på bloggen igen!

Tills vi hörs igen – ta hand om er

/örnen

 – Landsjön runt 2011. På den tiden spelade jag fortfarande fotboll. Pappas skor, underställströja och jacka trots alldeles för många plusgrader. Den enda uppvärmningen var förmodligen den ni ser på bilden ovanför. 48:21 är ganska bra med tanke på den knapphändiga löpträningen man bedrev endast med fotbollslaget. 

Min kompis Suldan Hassan sprang 5000 meter på 13:31 nyligen. Det är väldigt snabbt, faktiskt den sjunde snabbaste tiden i Sverige någonsin. Nu fattas bara 14 sekunder ner till det svenska rekordet. Så kan det gå när en talang börjar träna hårt.

/örn

Några dagar har passerat och ytterligare några bra pass har avhandlats. För tillfället har jag ett riktigt bra flyt i träningen. Förra veckan körde jag nästan 14 mil, med bland annat 10×1000 meter på bana med 1 minuts vila där jag lyckades snitta under 3:00 på varje intervall. Denna veckan har börjat precis lika bra då vi körde 5×2000 meter och höll i princip samma fart, vilket är ett betydligt tuffare pass enligt mig. Kanske kan man få till något bra den första maj då jag och göteborgarna ska ut och demonstrera på Slottskogsvallen hela 25 varv. Upp till kamp, alla ska med osv osv.. Det blir min första 25-varvsfrossa och jag räknar med både nytt PB och mjölksyrafest!

När jag flyttade till Göteborg hade jag en liten förhoppning om att få till ett löppass med idolen Micke Ekvall vid något tillfälle. Detta har jag inte lyckats med, men i söndags jobbade vi tillsammans några timmar då vi inspektera skor åt löpare som var ute och harvade långpass vid Skatås. Det blev mer snack än jobb en sådan söndag, vilket jag tycker var väldigt givande. Micke är stenhård, inte bara med sina politiska åsikter utan också vad gäller träningsmentalitet. Jag tror inte det finns någon hårdare idrottsman eller kvinna i Sverige än Micke. Det går att diskutera givetvis men hans inställning är otrolig. Det har tagit honom både till VM, EM och nästan ett OS som han givetvis borde fått springa eftersom han klarat kvalgränserna men blev nekad eftersom SOK ansåg att han inte skulle ha möjlighet att placera sig topp 8 på maraton. Märkligt resonemang men så var det.. Eller är det konstigt? Diskutera i kommentarsfältet. Nu är Ekvall tyvärr långtidsskadad, men försiktigt optimistisk till att det eventuellt går att springa bra senare i sommar och då hoppas jag vi kan få till ett långpass ihop så man får höra mer om hans träning.

Livet i butiken rullar på fortsatt fint. Jag har eventuellt börjat prata lite Göteborgska på senare tid, så det ska bli skönt med en helg hemma i Kaxholmen så man kommer tillbaka till sitt rätta jag igen. Vissa ord sticker ut mer än andra, men varenda Göteborgare säger ¨shex¨ och ¨dessa¨ istället för ¨kex¨ och ¨domma¨ och det tänker jag nog aldrig börja med, oavsett hur länge jag blir bosatt här. Gådän tjabon här jobbar ja..

Pekar på balkongen där jag delar vardagen med min sambo. Nu ses vi inte lika frekvent när båda jobbar olika tider, men när han kommer hem på nätterna brukar vi prata en hel del hävdar han. Inget jag är medveten om tyvärr, men tydligen kan jag kan inte ens hålla tyst när jag sover. I söndags var vi lediga båda två och tog då varvet runt Göteborg genom att passera båda broarna i strålande solsken och säkert 15 grader varmt. Av någon märklig anledning hade jag tagit på mig exakt samma kläder som jag sprungit med hela vintern. Man ska ju svettas in våren sägs det, men det där var att överdriva. Från och med nu har jag plockat undan vintertightsen. Suget att springa fort på göteborgsvarvet har så sakteligen smugit sig på, det blir nog en anmälan. Ses vi då?

Allt gott

/ örnen

oj!

Är det redan min tur igen? Tydligen!
Det känns som det var alldeles nyss jag skrev ett inlägg. Vilket är helt sant visserligen.
Sprang 10×1000 på bana i tisdags, en minuts vila. Svårare än så behöver man inte göra det. Enkelt sätt att ta reda på hur bra man är. Lyckades få ner tiderna mot 2;57/kilometer i snitt när passet var avklarat. Hagelin på jobbet menade att jag skulle återkomma när jag kunde göra 15×1000 med 2:52/kilometer. Då förstår man lite vad det handlar om. Löpning är hårt. Jag gillar löpning för det är så jämförbart. 10×1000 på bana med 60 sekunder vila kommer vara exakt samma sak om 10 år, och det var exakt samma sak för 10 år sedan.

Magnus Bergman sprang alla sina kvalitetspass tre dagar i rad, sen körde han fyra dagar med bara distanspass. Nästan alltid samma intervaller. Han blev bra. Sen drog han av hälsenan ett par gånger.

John Kingstedt slog nytt världsrekord med barnvagn. Vagn + barn vägde 18kg tillsammans. 10 kilometer tog 32:20. Är det verkligen elit att tävla i en hittepå-gren, eller är det lite jippo över det hela?

Mattias Claesson kunde springa 4x400m med tre minuters vila och hålla under 50 sekunder på varje intervall. Sen spydde han. Men han gjorde 1:46 på 800 meter. Det är så himla bra. Jag tror aldrig jag blir en 800-meterslöpare, men jag måste testa nån dag känner jag. Funderar mycket på vad som kan bli ¨min¨ distans, vilket personbästa som kommer vara det bästa när jag väl slutar springa. Svårt att veta, kan bara spekulera men jag hoppas det blir 10000 meter. Tänk om man kunde bli sen sub 30 löpare.

Till imon ska jag sätta klockan. Ska kika på avslutningen av Visma Ski Classics. Jörgen Brink gör sin sista tävling, likaså John Kristian Dahl. Vilka legender. Hoppas nån svensk kan bryta denna norska dominansen nu, men jag tror knappast det. Samtidigt ska jag dricka en kopp riktigt starkt kaffe och ladda för veckans andra intervallpass. Sätta sig på en uteservering senare på eftermiddan kanske? Det får nog bli så!

Med vänlig hälsning,

Örn

Run hard. Enjoy the hard work.