Det är Johan igen. Som sönderslagen så verkar jag som bloggfamiljens nödlösning. Igår var det Arvid som behövde ett par extra tangentfingrar och då finns ja där, alltid redo. Skönt att vi kan gå tvärtemot samhällstrender där färre ska göra mer medans några aldrig släpps inför dörrarna. Det är kallt ute. Imorse hade vi köldrekord här utanför dörren, minus sju grader, och femton inomhus! Uppe onödigt tidigt och eldade i kaminen, drack kaffe och läste Don Delillo. Är han verkligen världens bästa just nu levande författare?

Lever pensionärsliv. Kryckade ner till landsvägen idag. Stod bara där nere. Luften i byn var som ett upprivet duntäckte, snöflingorna yrde vilt omkring mig. Jag bara fan mig, stod där omsvept av naturen, inkluderad i helheten.

En vän har tagit sig an att aktivera mig. Igår var vi ute och letade rådjur med billykterna och ikväll var i stan och kollade på hockey. Det är som om dom pratat om det och han förlorade i kluns eller sten,sax och påse. Han spelar och jag bara spelar med. Det kan faktiskt vara roligt och kul fast det inte är äkta och på riktigt. Hockey kan verka banalt men i stundens hetta är det lika äkta som allt annat. Brynäs var så överlägsna i första att jag är glad att dom vann. Men det får man väl inte säga i den här stan. Men kom ihåg att heja på ett lag är inkörsporten till ett vi & dom tänkande. Sunt? Lägg av, hv blå är dom bästa!

Nu hade jag inte för avsikt att skriva om mig själv utan om Arvid men det är svårt när så mycket i ens liv kretsar kring sig själv. Man umgås ju hela tiden. Arvid hälsar att han väger 69kg. Det gör inte ja.

Påskägg, när man plockat godbitarna så ska man slänga skiten. Nu går man och rycker i den där skafferidörren och äter äckligt godis hela dagarna. Vad är det för liv?

I eftermiddag hämtar ja pojken. Blir att äta lite och små prata lite om hur det fungerar där ute. En fundersam pojk det där. På torsdag kommer min vän igen, vi ska dricka folköl och sen ska vi skjuta luftgevär på burkarna.

Arvid älskar Håkan och jag älskar Plura så här får ni en kombo. Lyssna!

Nu har den anlänt, den himmelsblå cykeln. En kompis förtöjde den från cykelstället och bar in den i biblioteket, där har den stått sedan dess. Men det är nära nu.

Tre gånger om dagen, två alvedon och uppmjukning. I maka takt. Som att slänga sig själv i vatten, i väntan på uppmjukning. Måste köpa cykelskor och cykelbyxor.

På tal om cykelbyxor, en gång blev en flickvän uppringd av en tidigare pojkvän sent, någongång efter midnatt. På frågan var hon befann sig så svarade hon förvånansvärt uppriktigt varpå mannen ifråga utbrast ” Vafan, gillar du cykelbyxor eller?”

Cykeln jag nu köpt, för att bli killen i cykelbyxor på riktigt är inget obekant stycke metall. Någongång mellan högstadie och gymnasium cyklade jag och kompisen till Uddevalla för att beskåda Motocross VM. Det var någonstans kring tjugotvå mil. Jag lånade en cykel av Oskar kvällen innan. Det gick bra. Vi cyklade med ryggsäck och hade pastasallad med oss. Vi var såklart törstiga när vi kom fram och i brist på rutin så drack vi mest öl. Kanske enbart, minnet är lite defust. Tältet vi fått kört till platsen var såklart ett helvete till byggsats. Vi satte upp en pinne i mitten sen fick det räcka. Tältduken var som ett duschdraperi mot kinden när vi vaknade. Oslagbara tävlingar sen, Jonas Edberg tog starten i mx3 och berget kokade.

Cykeln bästa historia utspelar sig dock i kaxholmen. Bostadsområdet över affären är perfekt för intervaller både på cykel och rullskidor. Min polare var där och drog ett par rundor under en cykeltur. Allt för flåset. Det blev några varv och inför sista så satsade han rejält men var såklart trött och kom till att fästa blicken rätt ner i backen.  Varpå någon högst ovetande person parkerat sin bil med tillhörande släpkärra i kanten av vägen. Varpå min kompis påväg uppför i sin intervall kämpandes ivrigt mot bekvämlighetsdemonerna och BOOM! Han blir liggandes på släpkärran fortsatt med cykeln mellan benen. Lite chockad men mest förvånad.

Cykel är en farlig sport. Mark Twain skrev uppmanande i en reseskildring att skaffa cykel, du kommer inte ångra dig, om du överlever!

Den som lever får se.

En pojke växer upp framför Mogren och grabbarna men på andra sidan av resultatlistan. Lätt och späd men med ett hjärta av guld. Under elljusspårsbelysningen åker stora drömmar varv på varv. Vilja är vad som får en att kliva upp på morgonen och till sängs om kvällen. Han växer till sig och blir en förstasidesnyhet.

Televisionen tar över, dikterar villkoren. Ensamma mäns kamp mot klockan blir till stridslystna horders kamp om utrymme inför en trekorridors uppgörelse.

Ifrån nordväst kommer ett plaskvåt underbarn. Vildare än vad som någonsin skådats. En blixtrande framfart som fick alla världens konkurrenter att förvandlas till statister i ett våldsamt skådespel av fart & fläkt. En stjärna större än himlavalvet. Skidåkare stora skidåkare blev till förtrupper där han var själva avslutningen. Publiken älskade det, kommittéernas gubbar älskade det, marknadsanalytiker och varumärkestroll jublade.

En man bidade sin tid med hungern illande innanför bröstbenet. I ett öde kontorslandskap smides vapnet för dom stora drömmarna. Ensam i en timrad stuga. Mot tiden, mot kroppen. Han var tvungen att besegra allt för att bli herre över världen.

För att besegra den oövervinnerlige så krävdes att hela loppet blev någonting annat än en spurtuppgörelse. Många hade försökt och många hade misslyckats.

Resten är historia. Sedan komma tillbaka för att ta Sverige till ett OS guld. Skada på skada bara för att sedan komma tillbaka för att erövra allt igen på hemmaplan. Dramaturgins ABC. Försök själv skriva en lika bra historia och den faller på sin trovärdighet. Helt otroligt egentligen, om man tänker efter. Johan Olsson vars liv blev en saga. Vill någon göra en film av Hollywoodstuk så gör den base on the true story of Johan Olsson.

Tack för allt.

Verkligen tack för allt. En av dom största.

När det inte tilltalar. När femstjärnor inte smakar och lustar inte sprids. Det är bävans tid. Man strycker omkring i hallen, drömmer om krogen. Man kommer aldrig ut. Även den totala friheten har ett ekorrhjul av rutiner och ur dem slungas ingenting. Ibland är det helt enkelt för många dagar för att man ska orka forcera dem med kraft.

Vet inte vilken gång i ordningen jag läser Bob Dylans memoarer? Det går inte sluta det går bara börja om.

Ljus kväll här över dalen. Solen belyser allt som en saga. Blåstjärnor lyser i slänten. Cyklister, löpare, en man på rullskidor, alla på väg hem innan solen går ner.

Beställt ett stort gäng böcker. Ska hämta ut dom imorgon. Don Delillo, går det bli frälst igen?

Kör ett gäng övningar tre gånger om dagen. Måste nu arbeta ner svullnaden för att kunna öka rörligheten.

Rekordet är 21 avsnitt av 2 1/2 men på en dag! Satt av en vän till mig som genomgick samma knäoperation. Hur är det möjligt? 2 1/2 är ju inte ens bra. Fyra avsnitt Seinfieldt funkar bra. Gillar lätta serier som kretsar kring vänskap,värme och skratt. Som sagt judisk humor. Allt från Moses.

Ljus himmel i skymning. Skärsta kyrka upplyst borta i fjärran. Två rodnande rådjur kliver skamset ut från granntomten. Inga påskliljor iår.

Skaffat mig en landsvägscykel. En himmelsblå bianchi från Treviglio, som inte ligger långt ifrån Bergamo. Det sägs att Edoardo Bianchi engång för längesedan fick uppdraget att leverera cyklar till kungahuset varvid han kom att förälska sig i Margheirita av Savojen. Som en hyllning till hennes himmelsblåa ögon gav han cyklarna den celesta färgen dom har än idag. Denna kvinna fick även en pizza uppkallad efter sig, Margherita, tomat ost basilika, vem har sagt att kärlek måste vara krångligt?

Se så, köp en kaffe och drick den i solen. Det är en vacker stad där ute.