Jag är lite nervös. Man kände direkt när vi gick in i den här veckan att det är tävlingsvecka. Helt annan känsla. Fokus på varje löppass, varje steg som tas, varje morgon man vaknar och känner efter om man har halsont eller bara inbillar sig. Det är konstigt det där. En lättare släng av ångest man helt enkelt får lära sig att leva med. Men jag är ganska bra på att tackla det tycker jag. Försöker ofta ta det med en klackspark.

Jag är i mitt livs form. Senaste veckorna har jag gjort träningspass som jag tidigare bara kunnat drömma om. Det går fortare än någonsin och det har aldrig känts så här bra. Jag har inget emot att berätta när jag är i bra form, de som ständigt snackar ned sig själva och slänger in en brasklapp så fort man ska tävla har jag inte mycket till övers för. Men, det kan fortfarande gå åt skogen även fast man är i bra form.  Att springa 10000m på bana är svårt. Det räcker inte med att man är i sitt livs form, man måste ha skallen med sig också. Att kunna bita ihop är en konst och det är inte alltid något som man kan lära sig.

/ aö

Testade ni veckans pass? Annars är det perfekt läge att göra det idag. Det var både långt och hårt, progressiv fart är nyckeln!

3km – 2km – 1,5km – 2x1km – 2x500m

Gör ni det och sen tar ni en timme på ÖIS elljusspår imorgon, då har ni fått ihop en riktigt bra löphelg.

Får passa på att önska en fin nationaldag. Sverige är fint. Men det finns problem även här. Låt oss aldrig bli som usa. Ta hand om varandra, gör aldrig något som du inte vill att någon skulle göra mot dig. Reflektera lite över hur du vill vara som människa och så tar vi och kollektivt rycker oss lite i kragen från och med idag. Gör något oväntat, bjud med en ny vän till ÖIS imorgon och spring timmen. Åk till Gränna efteråt och ät en glass. Det är dom små sakerna som i slutändan förändrar.

Nu ska jag springa och sen ska jag fira sverige.

/ örnen