Såg ni?

Smalhetens triumftåg.

Johaug slog samtliga av de svenska männen uppför Alp Cermis.

Jag ser Johaug som den moderna kvinnlighetens motsvarighet till det manliga epitetet dandy.

Näsvis, nonchalant med späkande sarkasm sylvass ironi med god smak och våldsam elegans.

Den norska utstrålningens heliga seraf.

En beundransvärd stjärna.

 

Kroppsidealet.

Smal, lätt men ändå kraftfull.

Rörelsemönster frenesi.

 

En av den moderna tidens verkliga dandys har i dagarna lämnat oss, den smala smäckra eleganta David Bowie.

En av de verkligt stora i paritet med Mohammed Ali, Jesus från Nazaret eller för den delen Oddvar Brå.

Bowie´s skimmer kommer lysa i all evig tid.

 

Vad kan då vi vanligt dödliga lära oss av en sådan som Bowie?

Kanske den gamla vedertagna sanningen om att det är hårt konsekvent arbete som gäller.

Att ständigt utvecklas, förändras, bryta ny mark, att ensam finna den vägen som leder till bergets topp som så många suktar efter men så få finner stigen till.

 

Jag lyssnar alltid på samma skiva när jag styrketränar hos löparlegenden.

Iggy Pops lust for life, skriven av just David Bowie.

Iggy hade fokuseringsproblem i början av karriären, gjorde sitt konstnärsskap konstlat och svårt.

Bowie tryckte upp honom mot väggen gav en chockartad lavet sa sanningen ord.

Betalde sedan hans skulder och skrev låtar som förde Iggy in i musikhistorien.

Vänskap.

 

Jag har en tavel konstelation i köket på temat utstrålning.

Det är Clint Eastwood och en ekorre, mjukheten i hårdheten.

Monroe, sorgen i skönheten.

David Bowie , elegansen i det stilfulla.

 

 

Ikväll kan man se Cancerfondens insamlingsgala med det mest självklara namnet i världen. 

 

Vår egen insamling som vi genomförde i samband med vår miljakt drog in inte mindre än 5772 :-. 

 

 

Stort tack för alla bidrag!

 

Snön blåste kall på stadion i IKHP. I skogen signade flingorna meditativt långsamt mot marken. Fina spår, Fredag och Filip & Fredrik på På Spåret. Det var en bra dag. Då såg jag det, den karakteristiska yviga tekniken, huvudet lite på sned. Det var rullskidtjejen! Hon finns även på vintern! Stum av förundran stod jag där. Vad skulle jag göra? Jag har alltså chansen att döda myten, lägga fakta på bordet, stänga ett kapitel i Holavedens historia. Detta måste göras på ett bra sätt tänker jag. Hon åker naturligtvis med hörlurar i öronen. Efter Arvids rådiss på vätterstranden så förstår jag att klämkäckhet inte kommer leda någon vart. Så jag åker förbi och tänker att jag kanske får ytterligera någon möjlighet att avslöja personen bakom myten. Men nästa varv är hon borta och jag hade inte skrivit upp alla registreringsnummer på parkeringsplatsen heller. Myten lever vidare men på en mycket mer begränsad yta i form av ett konstsnöspår!

Befinner mig i skrivande stund på El Duderino (obs, ej sponsrad) och samtalsämnena flödar. Bara att lyssna och anteckna i mitt obefintliga anteckningsblock. Det diskuteras bröllopsvärdar, nyårslöften och rymdfilmer. Bröllopsinbjudningarna ska skickas ut minst 8-9 månader i förväg och 2001 är den bästa rymdfilmen som finns, tror jag vi kom fram till i alla fall. Angående nyårslöftena var en lösning hos ett par att lägga varsin lapp i en skål sen ha en dragning senare under kvällen. Ett fantastiskt förslag tycker jag. Jag hade nog lagt dit en lapp där det stod ¨åk vasaloppet och när du är i mål, åk tillbaka¨  

 

Vi har många bloggläsare, ca 100st varje dag faktiskt. En av de flitigaste på att kommentera är fdlöpare och det tycker vi är fantastiskt roligt. Han (hon?) var nyfiken på vad målsättningen för 2016 är hos oss holavedare. Robban svarade igår och nu är det min tur. Min målsättning är ganska enkel: att under 2016 fortsätta utvecklas som löpare. Jag tror nyckeln till det är att öka träningsdosen, dvs springa mer. Jag vill också behålla min trend i Göteborgsvarvet. Tre år har jag sprungit och varje år har det gått fortare. Det började med 1:53, sen 1:22:47 och 2015 sprang jag på 1:17:30. Så den fina kurvan vill jag inte bryta.

 

Om någon undrar hur/hur mycket jag tränar är det fritt fram att följa mig på jogg.se. Förra året samlade jag ihop 1187km, och slår man ut det på 52 veckor blir det 22,8 kilometer/vecka. Jag vågar nog påstå att det är ganska lite i förhållande till dem som presterar samma tider som mig. Med den träningen sprang jag en halvmara på 1:17:06 och 5000m på 16:11. Visst finns det tidsmål i bakhuvudet för 2016 men det är inget jag behöver skriva här, eller?

 

Eftersom jag inte fick dra något slump-nyårslöfte från en skål fick jag hitta på ett eget. Jag stolpade upp hur jag vill att mitt träningsår ska se ut. Väldigt enkelt, väldigt tydligt. Jag tror jag behåller det mesta för mig själv men hittills har jag hållit det till punkt och pricka. Inget löppass får vara under 60 minuter och jag ska träna mer än jag gjorde förra året. Lyckas jag med det tror jag också att det kommer gå fortare. Viktigt när man sätter upp ett mål är att inte göra det för krångligt och inte för svårt. Det ska vara genomförbart men ändå ge god utdelning. Det har jag lärt mig av Johan Palmér som är något av träningsguru för mig. 

 

Hoppas fdlöpare blir någorlunda nöjd med svaret. Vill du veta något mer detaljerat eller komma med konstruktiv kritik (vilket jag tacksamt tar emot eftersom jag är ganska grön fortfarande och väldigt nyfiken) så kommentera så mycket du vill. 

 

På tal om löpning bestämde sig jag och Oskar för att springa i onsdags. Det blev en riktigt fin tur i pannlampans sken och närmare -15 grader kallt. Faktiskt årets hittills bästa löppass i alla kategorier. 

 

 

 

 

Signaturen ”Fdlöpare” skrev så här för ett par dagar sedan:

”Gott nytt konditionsår! Jag efterlyser målsättningar för 2016. För var och en av er, kanske ett stafettlopp under jan tillföra något extra.”