Såg ni?
Smalhetens triumftåg.
Johaug slog samtliga av de svenska männen uppför Alp Cermis.
Jag ser Johaug som den moderna kvinnlighetens motsvarighet till det manliga epitetet dandy.
Näsvis, nonchalant med späkande sarkasm sylvass ironi med god smak och våldsam elegans.
Den norska utstrålningens heliga seraf.
En beundransvärd stjärna.
 
Kroppsidealet.
Smal, lätt men ändå kraftfull.
Rörelsemönster frenesi.
 
En av den moderna tidens verkliga dandys har i dagarna lämnat oss, den smala smäckra eleganta David Bowie.
En av de verkligt stora i paritet med Mohammed Ali, Jesus från Nazaret eller för den delen Oddvar Brå.
Bowie´s skimmer kommer lysa i all evig tid.
 
Vad kan då vi vanligt dödliga lära oss av en sådan som Bowie?
Kanske den gamla vedertagna sanningen om att det är hårt konsekvent arbete som gäller.
Att ständigt utvecklas, förändras, bryta ny mark, att ensam finna den vägen som leder till bergets topp som så många suktar efter men så få finner stigen till.
 
Jag lyssnar alltid på samma skiva när jag styrketränar hos löparlegenden.
Iggy Pops lust for life, skriven av just David Bowie.
Iggy hade fokuseringsproblem i början av karriären, gjorde sitt konstnärsskap konstlat och svårt.
Bowie tryckte upp honom mot väggen gav en chockartad lavet sa sanningen ord.
Betalde sedan hans skulder och skrev låtar som förde Iggy in i musikhistorien.
Vänskap.
 
Jag har en tavel konstelation i köket på temat utstrålning.
Det är Clint Eastwood och en ekorre, mjukheten i hårdheten.
Monroe, sorgen i skönheten.
David Bowie , elegansen i det stilfulla.
 
 
 
Bowie i bild och rörelse.
 
Gästar Tina Turner, låten Tonight ifrån Iggy Pops Lust for life. Pondus i det kraftfullt eleganta.
Mitt födelseår 1985.
 
Ihop med Mick Jagger, det dansanta eleganta.
En av världens bästa låtar. 
 
 
Den döende dandyn är en målning av Nils Dardel.
Som verkligen var en smal elegant dandy.
Jag har förövrigt lika många tryck av porträtt målande av Dardel som jag har Vasalopps diplom.
Borde börja leta efter ytterligare ett.