Solen går upp imorgon också.

Efter regn kommer solsken.

Trägen vinner.

(Trägen vinner?!!)

Ja ja, det var jag som skulle serverat er fruskostinlägget idag. Det blir ett lunchinlägg.

Det är sjukt hur fort man kommer in i rutinerna. Hämtning, lämning, jobb, matlagning, läggning, träning, sömn osv osv. Ekorrhjulet är igång, nu kör vi till jul. Givetvis glömde jag skriva på Holaveden som ändå tagit sig nu det sista efter sommarens förfall. Jag tror Holavedens redaktion måste ses snart och utvärdera livet över en löptur följt av en buteljrensning. Det brukar hjälpa!

Mot hösten. Rubriken antyder en fin bit av Afzelius om en skamfylld episod.

/RD

En förmodad havsörn svepte över fältet neråt sjön häromdagen. En mindre fågel i släptåg. Tänker mig att det är sensommarens upplärningsprocess. Man ser till så den nyaste versionen har koll på läget inför hösten. Föräldraskap alltså. Det är det närmast chockerande hur stora dom är. Nere i sjögården håller dom små till, svallorna. Det är liv i luften, och många är dom. Ungar och föräldrar.

Bulchunov krossade allt motstånd på Rullskids VMs klassiska distans men i skejt masstarten blev det Svenskt genom Victor Gustafsson. Vi får gratulera. Till Linn och alla andra tjejer och juniorer också så klart.

Kan börja löpträna nu, hade inga problem att springa sju kilometer asfalt,grus, Stig. Får se hur det ska gå till. Måste fortsätta att rehaba knäet. Lätt att sluta. Mitt sikte är att börja springa intervaller när mörkret gör så vi inte kan åka rullskidor längre på torsdagar. Lidingö 15? 30?

Avnjöt ett fantastiskt lyckat bröllop som respektive i helgen. Helnyktert. Vilket funkar kanon så länge det gäller alla. Sång o musik, tal och glädje. Ganska befriande att inte känna någon. Bara flyta omkring och observera och småsnacka och njuta av maten men framförallt av min framtida bättre hälft. Så vacker hon var. Man får nypa sig i armen.

Go fest som har marklyftstävling a 60kg. En tjej gjorde 32st under applåder. Undvik medverkan.

Ny vecka, nu kör vi.

”Med kreativt bränsle från Peter Lemarc, Bob Dylan och några förlåtande skopor sorg lyckades Eldkvarn både få en veritabel nytändning och skapa en svensk rockklassiker.” Aftonbladets Håkan Steen hade igår en sida om Eldkvarns ”Limbo”. En skiva mitt 11-åriga jag inte visste mycket om förrän det hamnade i vår cd-spelare. Men i och för sig blommade den nog inte riktigt förrän två-tre år senare i mitt medvetande. Men texterna sitter skarpt än. Det märkte jag när jag lyssnade igenom igen.

Plura åkte hem och skrev ”27” en kväll som en slags sorgeprocess. Fragment från tiden mellan 20 och 47.  Åren som gått sedan han lämnade hemstaden. Lyssnar man så kan man nästa se Plura hemma i köket med ett paket ciggaretter, en flaska vin, blyertspenna och brevpapper. Rakt från minnet, som det var, utan omsvep. Tio minuter. Låten kunde nog varit 10 timmar.

/RD