”Med kreativt bränsle från Peter Lemarc, Bob Dylan och några förlåtande skopor sorg lyckades Eldkvarn både få en veritabel nytändning och skapa en svensk rockklassiker.” Aftonbladets Håkan Steen hade igår en sida om Eldkvarns ”Limbo”. En skiva mitt 11-åriga jag inte visste mycket om förrän det hamnade i vår cd-spelare. Men i och för sig blommade den nog inte riktigt förrän två-tre år senare i mitt medvetande. Men texterna sitter skarpt än. Det märkte jag när jag lyssnade igenom igen.

Plura åkte hem och skrev ”27” en kväll som en slags sorgeprocess. Fragment från tiden mellan 20 och 47.  Åren som gått sedan han lämnade hemstaden. Lyssnar man så kan man nästa se Plura hemma i köket med ett paket ciggaretter, en flaska vin, blyertspenna och brevpapper. Rakt från minnet, som det var, utan omsvep. Tio minuter. Låten kunde nog varit 10 timmar.

/RD