Månad: maj 2019 (sida 6 av 6)

Nivåerna

Jag låg och slösurfade lite i sängen igår kväll och fann mig själv lyssnandes på beep-testet. Tragiskt bara det. Men det fick mig att återuppliva gamla minnen från skolgången. Första gången när jag inte fattade riktigt när man åkte ur. Var lite sen redan på nivå 11 och eftersom fuskare är det värsta jag vet klev jag då av i hopp om att inte bli klassad som en sådan. Besviken och nedstämd stod jag och såg på när Jonas och Henke gjorde upp på nivå 13. Vi var 14-15 år gamla och jag förbannade mig själv. Jag hade ju kunnat vara med där men klev av halvtrött på en för mig låg nivå. Där i hittar jag min drivkraft än idag. I besvikelserna och misstagen. Ingen lyssnar på någon som skyller ifrån sig. Istället la jag upp en träningsdagbok på nattduksbordet. Började planera och började springa. Det skulle tränas ofta och hårt. Varje måndag var en ritual. Bussen var hemma 16.40. På bussen åt jag en fralla och en nötcreme och gjorde läxan snabbt. Gick i rask takt hem och bytte om. Sen var det alltid 5 km på tid runt Bäcken. Minns fortfarande att om man hade under 10.40 när man vek ut på landsvägen så var man i fas. Minns tyvärr inte vad sluttiden skulle vara för att vara bra. Men mellantiden har satt sig. Nåväl. Den våren hade jag ont i benhinnorna. Men satan vilken form jag var i. När vårtestet avkunnades var jag ensam kvar på slutet. Väl värt alla benhinnekänningar. Nu är det säkert 10-12 år sen sist.  Men visst blir man sugen när Bengt Skött påannonserar nivå 1?

/RD

Vägen mot 30

Håller jag på att bli sjuk? Nej, jag är förmodligen bara lite bakis efter den mjölksyrafest vi hade på Slottskogsvallen i onsdagskväll. 25 varv på 30:43, ett pb med över en minut som jag faktiskt är riktigt stolt över. Mycket bra jobb av Grabriel Steffensen som hjälpte till och harade i 8 kilometer, stabila varv mellan 73-74 sekunder och därefter ett försök till spurt. Första halvan på 15:28, kanske 10 gubbar framför mig som gjorde ett ärligt försök ner mot 30 blankt och sedan andra halvan på 15:15. En fin fjärdeplats i mål tillslut i det starka startfältet tyder på att jag gjorde ett perfekt upplagt lopp. Det kändes aldrig riktigt okontrollerat utan väldigt stabilt hela vägen. Nu har jag ett bra resultat så nästa försök på distansen är jag sugen på att chansa lite, kanske går det bra kanske går det dåligt. Den som läser Holaveden får se.

Jag tror pappa-öhrn står och funderar på när jag ska klippa mig och skaffa mig ett jobb…

Vidare mot närmaste hamburgerhak för traditionsenlig pers-färs. Hög på livet i goda vänner lag slog jag mig ner vid bordet bredvid tjejen jag har älskat i större delen av mitt liv. Nu delade hon pommes med en ny kille och det rostiga svärd som suttit djupt i bröstet under senaste året vred sig ett extra varv. En gammal kompis dessutom. Ja, det är en soppa som inte är värd att gräva djupare i.  Min hamburgare fick en bitter eftersmak och sen åkte jag hem och la mig. Vissa dagar saknar jag henne så pass mycket att jag ibland köper den mjölk vi en gång delade på, men det jag kände för stunden var nog inte attraktion utan snarare motsatsen.. Ringde min lilla sångfågel och pratade en timme i telefon, det säger en del för jag gillar inte ens att prata i telefon.

Nu ska jag ryta ifrån lite. Är så ofantligt trött på självutnämnda ¨löpcoacher¨ som berättar för nybörjare och glada motionärer vad som är rätt och fel löpteknik. Har träffat många kunder senaste tiden som berättar att deras coach sagt att dom borde springa högre upp på fotbladet och helst på tårna, men det funkar inte eftersom dom får ont i hälsenor och vader. Därför kommer dom till oss i butiken och behöver nya skor och undrar vad problemet kan vara. Visst finns det löpteknik som är bättre och sämre, på samma sätt som det finns bättre och sämre löparskor. Men allt handlar om att hitta något som funkar för en själv. Alla springer olika, alla behöver olika skor, det är inte så svårt att lista ut.
Musse var inne i butiken igår och vi hjälpte honom prova ut nya skor. Tror inte det finns någon elitlöpare som pronerar, landar mer på hälen och har ett längre löpsteg än Musse. 8:05 på 3000 meter hinder, 28:12 på 10km. Ska vi säga att det är slutdiskuterat. Bättre att löpcoacher fokuserar på att inspirera, sprida löpglädje och se till att sina adepter tränar mer löpning än att fokusera på teknik. Att springa behöver inte vara så komplicerat mina vänner.

Det finns mycket att säga om Caster Semenya, men det är ett känsligt ämne och man kanske inte ska uttala sig för mycket om man inte är så påläst. Lite som Palestina-konflikten. Det pratas mycket om beslutet om hennes avstängning i friidrottssverige. Vissa hyllar det, och andra tycker det är helt tokigt fel. Jag måste nog läsa på lite och bilda mig en egen uppfattning innan jag ger min syn på det hela, om jag ens komma göra det. Jag har för mycket annat att tänka på, tillexempel att komma ihåg bloggen var fjärde dag.

/örnen

Jag är 25 nu, och det känns som vägen mot 30 börjar närma sig ett slut;

36:17 i Strömstad. 

34:44 med Robban i Eksjö. 

32:52 i Eksjö. 

31:50 i Eksjö

30:43 i Göteborg. 

 

Run on for a long time.

Framgång byggs på lång sikt och väldigt få är framgångsrika. Man är liksom stöpt i kort sikt. Det krävs en del utveckling och träning för att sträcka på nacken och se längre fram än tårna. Men vad vi älskar dom som förmår. Och vi älskar dom som förmår om och om igen.Anders Aukland, Kjell-Erik Ståhl med flera flyttar våra perspektiv på vad som är möjligt. När vi ändå simmar i våran ankdam efter helgen så måste vi ta en titt på Den sanna LR legenden Niklas Wikner. 32 Landsjön Runt. I slagsmålsvärden hade man beskrivet honom som the motherfucker of motherfuckers. Breda perspektiv. Långa historier. Hungern mättas aldrig. Jakten fortgår. Alltid vara på väg.

Just saying LEGEND!

1983: 42.00(12)

1984: 42:59(15)

1986: 44.54(30)

1987: 42.54(12)

1988: 42.01(5)

1989: 41.49(2)

1990: 40.58(3)

1991: 41.29(1)

1992: 41.18(1)

1993: 39.53(1)

1994: 40.06(1)

1995: 41.46(2)

1996: 40.39(1)

1997: 39.52(1)

1998: 41.15(2)

1999: 41.12(1)

2000: 41.04(1)

2003: 44.04(3)

2004: 42.35(2)

2005: 42.36(1)

2006: 44.20(1)

2007: 43.24(1)

2008: 42.48(2)

2009: 44.10(1)

2010: 43,28(1)

2011: 43.17(1)

2014: 44.19(11)

2015: 44.53(7)

2016: 45.14(8)

2017: 45.30(10)

2018: 45.41(11)

2019: 46.49(9)

Något som kommer ändras radikalt på bara några år nu är vår förståelse för åldrande. Jeannie Rice sprang för ett litet tag sen 3.27 på Marathon. Hon är 70år. Sen har vi Ed Whitlock(r.i.p) som sprang sub fyra som 85åring och var först i världen att gå sub tre vid 70. Det nya världsrekordet för 70åringar är 2.54 Det är fantastiskt.

Mina vänner det tar aldrig slut. Härligheten fortsätter. Finns så många ton(?) endorfiner att förtjäna.

Mot vestlandet

När det är klämdagar på vårkanten åker man toppturer, det är sen gammalt! Jag, världsmästaren och Mastodontskidar-David tog bilen till Sognefjorden igår för att bestiga lite toppar i Hurrungane i västra Jotunheimen. Tälta i dalen, skida på topparna. En härlig tid, vårvintern. Så mycket möjligheter, löpning, cykel, skidåkning…pick your favorite! På söndag ställer jag skidorna i garderoben och satsar allt på löpningen!

Viktigt med kolhydrater!

tjugofemsvarvsfrossa

Det finns en anledning till varför jag skippade landsjön runt 2019, och 25 varv på Slottskogsvallen ikväll är just den anledning. Jag är i grym form, och att slösa bort den fina formen på att springa ett varv runt sjön i motvind och ändå få stryk av Claesson kändes onödigt. Det har jag gjort så många gånger tidigare ändå. Senaste veckorna har jag tränat ganska specifikt för att få till en fin tid på 10000 meter. Vi har bland annat sprungit 10x1000m, 5x2000m samt 20x400m tre veckor i följd på bana. Inga krångliga pass direkt, svårigheten ligger i att genomföra dom bra. Och det har jag verkligen gjort. Jag drömmer om en tid under 30 minuter, men jag vet mycket väl om att jag inte riktigt har den hårdheten än tyvärr. Kanske om nåt år, eller flera. Tjusningen ligger i resan på väg dit tycker jag, riva ner murarna som står i vägen. Förhoppningarna är att klara av 31-minutersmuren i eftermiddag för att sedan ta sikte mot nästa barriär. Den känns inte lika hög och svårforcerad som den gjorde för bara ett år sedan. Jag är redo!

Det är rätt fint att vara i bra form. Träningen rullar på riktigt bra, men då gäller det att ta det försiktigt. Vilodagar blir svårare och svårare, det känns många gånger som man tappar en träningsdag men jag tror snarare att man tar ett kliv framåt istället för bakåt om man tar det lugnt några extra timmar med jämna mellanrum. Jag läste ett riktigt bra reportage om Johan Larsson som vi skrivit om här tidigare på bloggen, när du läst klart mitt lilla inlägg kan du klicka dig vidare och läsa om Johans liv. Att hitta balansen är viktigt annars kan det gå helt åt skogen.

https://www.marathon.se/nyheter/sara-holmgren-moter/johan-larsson-om-att-hitta-balansen

Att få dela resan mot snabbare tider och bättre placeringar med detta gänget är guld värt. Ni förgyller verkligen mina dagar. Det är en ynnest att få ha en bra träningsgrupp. Många gånger känns det som jag är på nåt slags träningsläger här i Göteborg, men sen slår det mig att jag faktiskt flyttat hit till. Kanske inte helt officiellt på pappret, men ändå. Jag har ett jobb och tak över huvudet, det måste räknas typ. Här är en bild på mig och fem av de Goa gubbarna jag kör med, och jag är övertygad om att alla på bilden slår personbästa på dagens lopp. Det blir show!

Uppdaterar senare om loppet, eller följ oss på Facebook!

/örnen

Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑