Månad: april 2019 (sida 5 av 6)

Jag var ingen – du var aprilhimlen

Trött och tom på inspiration gick jag ut och sprang igår kväll. Helt oengagerat. Det vände helt efter knappt två minuter när jag närmade mig centralstationen. Jag anade en fantastisk solnedgång och fick det bekräftat när jag knatade på uppför Götaälvbron. En ljuvlig horisont, helt röd och orange i kombination med fjäderlätta ben gjorde att jag nästa började gråta. Ni vet sådär studsiga ben man bara kan ha när man är i riktigt bra form. Den känslan lär förändras efter kvällen banpremiär på Slottskogsvallen, men bedriver man löpträning med viss ambition går det inte ständigt vara fräsch i benen. Det kändes så bra idag att jag var sugen på att ta båda broarna runt, men sist jag improviserade med träningsschemat fick jag en utskällning av han som gästbloggar. Hjärtligt och fullt befogat. När jag vände hemåt över bron igen möttes jag istället av en helt lila himmel, läppstiftet hade målat om kan man säga. Är Göteborg Sveriges finaste stad en kväll som denna?
Över lunch idag diskuterades det vad som är vackrast, soluppgång eller solnedgång. Jag föredrar nog uppgång, man ser den inte lika frekvent liksom. Men efter kvällens pass är jag osäker igen..

Livet i butiken rullar på väldigt fint. Jag börjar bli ganska flink på att prova ut skor. Analysera fötter, klämma känna, plocka ut en sko och se hur löpglädje skapas. Låt säga att jag sålt 100 par skor, inte en enda fot har sett likadan ut. Det är en väldigt unik kroppsdel, nästintill lika personlig som ett fingeravtryck. Jag har nog testsprungit 15 olika löparskor sen jag började jobba, man hittar sina favoriter helt klart. Jobbar bland annat med Jonas hagelin som sprungit terräng VM som junior mot Hicham El Gerrouj som gjort 3:26 på 1500 meter. Det är snabbt. Hagelin har sprungit milen på 29:42 så det går nog få lite input om träning även under arbetstid men framförallt kan man få höra ganska roliga löpanekdoter när vi går på after work.

Det pratas om vikthets inom längdskidåkning för tillfället. Folk äter inte. Det är väl bara titta på Marit Björgen och Petter Northug som dominerat i modern tid så är det slutdiskuterat. Inga lättviktare direkt. Northug vägde en bra bit över 80 kilo när han var som bäst. Vänta tills man börjar prata om vikthets inom löpning.

En shoutout till Tony Pettersson om han läser bloggen. Genuint idrottsintresserad i allmänhet och löpning i synnerhet. Har ringt och gratulerat efter varje lyckat lopp senaste året och även gett nåt peppande ord när det inte gått så bra. Det betyder mycket. Man borde ringa varandra oftare, till 95% av det jag använder telefonen till idag är ju bara skit. Scrollar säkert en kilometer om dagen i flöden där algoritmer redan bestämt vad jag ska se.

Det blev ett inlägg trots allt. Tänk vad en solnedgång över ramberget kan få en på bra humör.

/ Aö

 

 

 

 

 

 

 

Allt du önskar..

Vilken helg, pang, sol, mums. Man börjar få upp hoppet. Snart är det dags att gå runt i shorts hela dagarna. Skjuta pilbåge och kicka gris. Livet är lika underbart som koltrastens sång.

Det kan också vara skoningslöst, hårt, brutalt. Det är så lätt att dras med. Kostnaden för Höreda ska betalas. Det är lika bra att ta det och svälja. Det blev lite dyrt. Konditionen var bra, psycket och förutsättningar samt händelseförloppet var klockrent, bara föll på plats. Men musklerna och några olöpta ligament fick sig en törn. Och törnar kan man ta,men alltför många blir lite tråkigt. Men som sagt man tar kostnaden och håller käften, det blir bäst så.

Att hålla käften är en taktik också, mentalt effektiv. När ja tappade bort Vasaloppet två veckor innan start så knystade ja inte ett ord. Det var så illa att det hade varit möjligt att det inte skulle blivit något lopp alls. Men har man bestämt sig så har man bestämt sig. Som Wolfgang sa ”Never trust a feeling”. Vet inte om han har rätt men det är tänkvärt ändå. På det du är bra på är intention livsviktigt, på det du inte behärskar är den inte lika effektivt.

Deklaration, det är ett helvete, varje år. Omkostnadsbelopp.

Hittade en film för måste varit nästan ett år sedan. Hörde och läste några omdömen. Fick känslan att den här måste man bara se. Här finns det lärdom. Letade lite lätt, men kammade noll. Man är fördålig på att använda saker på rätt sätt. Ett tag kunde ja betalt var som, för att få se den, suga in den. Men nej man förblev otillfredsställd alldeles för länge. Gav tillslut uppdraget till en kvinna som likt Lisbet Salander har hela ryggen fylld av tatuering. Häromveckan kom hon åter och sa att hon hittat filmen, så i fredags var det dags. Papper och penna och allt rullade igenom. Helt underbart. För alla som tror att det var någon pirat grej så måste vi göra er besvikna, det var helt enligt lagboken. Klart sevärd. Såg nu ikväll att man kan se filmen för 40spänn på youtube. Det bör man göra, istället för att slänga bort sin tillvaro på strunt. Trailern kommer här nedanför såklart. Självklart så funkade den inte men vi får ta det och fortsätta hålla käften.

Christopher Kubasik & Paolo Genovese vi kommer hålla ögonen på er, hedanefter.

Fyller år, kluven till att folk ska säga grattis. Verkligen målat in mig i ett hörn där. Måste ta mig ur. Firar hos mitt ex med min nya flickvän. Älskar långvariga relationer.

Skulle behöva en BMX, ingen som har någon som samlar damm? I utbyte kan erbjudas röntgenplåtarna inramade.

Just fan, huset, alltid är det något man glömt.

Lycka till alla, vad ni än tar er för. Vi hörs. Hej

 

Life

Föreningsliv. Grötfrukost. Kaffe. Räfsa in i bilen. Upp mot Öis-gården. Fullsmockat. Bort med fiberduk. Seriepremiär på ingång. Conny och Johan H. Öis-legender. Värme. Hosta. Grön matta. Gräsdoft. Seriepremiär på ingång. Grillad hamburgare. Kaffe. Tjöt. Tillhörighet. Livsmening. Årets första gräsklippning. Ännu mera gräsdoft. Nostalgi. Återseende av Raidern. Vårens första dag på riktigt.

/RD

En ny vardag

Två veckor har nu gått sen jag lämnade det säkra jobbet på 300+ åriga Husqvarna för att börja på startup bolaget Northvolt. Mycket är osäkert, få rutiner och mycket som ska göras för första gången. Det saknas inte utmaningar, men inte heller resurser. Hittills känns det väldigt bra och jag som älskar att alltid få lära mig nya saker trivs.

Jag börjar så smått börja vänja mig med stadslivet. Löprundorna är kanon, vart man än styr kosan så finns det en strandpromenad att följa medans man kan kolla in lite båtar. Jag har börjat reka Stockholm marathon banan och tankarna om en sub2:45 tid har börjat snurra i skallen. Kanske kanske skulle det kunna gå. Men först ska vårens bästa lopp, Landsjön Runt avverkas!

-OL

En småslipad diamant och en otämjbar(?) tiger

Idag får vi ett gästinlägg av den genomtrevlige Anders Grahl. Den barmhärtige samariten som bland annat öppnar upp sitt hem, bjuder på mat och kläder när Arvid låser ute sig i Göteborg. Det har inte bara hänt en gång… Läs om Venlo, hur man tämjer en tiger och mycket annat!

Gästinlägg – Anders Grahl

Arvid Öhrn.. Eller är det Örn? Inte ens han själv verkar veta. Men han förklarade glatt för för holländaren som delade ut medaljer att ”it means eagle”. Benen trötta och livet leker. Han hade just gjort ett panglopp.

Vi passerade milen på strax under 32, och för Arvid höll det hela vägen till 68:42. Det är en bra tid, om jag får säga det själv, för det är vad jag mäktade med i Valencia för ett år sedan.

Det är något med Arvid jag inte blir klok på. Han lägger en vecka i Alperna och sedan nästan två i sjukstugan, medan vi andra intalar oss att varje pass vi genomför är nyckelpass inför halvmaran. Vi harvar, han carvar..

Pappa Ö(h)rn skulle betala hans telefonräkning om han sprang snabbare än 70 minuter. Vad en tid under 69 min innebar vet jag inte, men en permanent bostad i Göteborg vore ju inte dumt.

I vår träningsgrupp händer det grejer. I sommarens fotbolls-VM sa en reporter att Jannes gäng gör tigrar av sniglar och diamanter av grus. Det är även vad som sker på Åttans grus. Ulfs gäng och team Popcorn. Det poppar i kastrullen och än finns det både värme och kärnor kvar.

Jag är av den oroliga typen som tänker att allt kan gå åt skogen närsomhelst. Jag har under mina år som klubblöpare sett kometer dyka upp, brinna, brinna upp och aldrig skådas på stjärnhimlen mer.

Ett rekord runt Munksjön med känningar i hälsenan och en hård runda runt Höreda(?), två dagar efter succén i Venlo. Jag säger det han hatar att höra och jag ogillar att vara den han ogillar. Jag vill bara se honom fortsätta mot stjärnorna. Jag lovar att det kommer att höras ända till Höreda. Men kan man tämja tigrar?

Det är kul att se talanger blomma och bara Arvid slipar på i lagom takt, så ser jag bara ett stort problem. Hur ska jag själv hinna med?

Anders Grahl, förundrad beundrare och föredetta förebild

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑