Som en hyllning till Birkebeinerrennet, där man tar sig över 2 berg, avgörs idag den 4e träningstävling i vårens löparserie uppför lyckåsbacken. Eller den vi kallar för bloggbacken. Varför vet jag inte riktigt, vi har många backar som förknippas med holaveden egentligen. Till exempel 10-minutersbacken där jag och Palle kanske gjorde vårat första gemensamma träningpass, eller strutsabacken där vi spenderade varje tisdagskväll under höstterminen, eller kanske ormabacken som också var en av de där backarna som Oskar eller Palle visade mig i holavedens begynnelse. Men det är ändå lyckåsbacken som blivit våran backe. De andra har redan etablerade tilltalsnamn. Bloggbacken ingår nästan alltid i våra distanspass mest för att den är så himla fin att springa. Först den långa sega starten, med lagom lutning där man måste hålla hög fart om man vill få en bra tid. Sedan högersvängen in mot platten där man måste växla fart ordentligt innan man går in i den tuffa branten där det handlar mer om överlevnad. Blickar man uppåt möter man väggen, en oändlig backe utan slut. Himlabacken som leder upp mot skyn. Kraftig vänstersväng där det brantar till värre än någonsin. Kan man hålla frekvens där utan att börja gå ska man bara nöjd, så klarar man sista biten spurtande. Fram till eken och bara där får man stänga av klockan. Grattis du har klarat bloggbacken.
Mitt rekord är 9:26, åk dit idag och testa själv.
/ Arvid
Senaste kommentarer