Det blev ta mej f@* vår iår också. Känner ni? Västanvind. Naturen är försonande och vänlig mot oss. Människor tar sig ut i trädgården och börjar greja. Snart ryker en grill på var altan. Ut i leran och skita ner dig. Isen släpper från sjön och isvindarna blåser inte mer iår. Älska löpning. Hög tid att skynda långsamt och njuta. Ska springa med Arvid på berget på fredag, längtar. Intervaller på öis imorgon, längtar. Man blir upplyft av dessa löften om en stundande vår.

Det är fantastiskt att mitt knä är helt bra. Det är bra men min underarm är helt paj. Man pratat om CBD-olja? Misstänker att det kan va en fluga. Armen får väntar på en ny kur av nåt slag iallafall. Voltaren i fjorton dagar hjälpte iallafall inte. Toktrist.

En som varit med om knärehab deluxe är Tony Fergusson. På rekord tid dessutom. Nu verkar det som han går en match med sitt eget psycke och det motståndet är slutbossarnas boss. Hans fru har bett och fått ett besöksförbud men uttalad sig och säger att det bara är för att TF ska få den hjälp han behöver, han har inte varit våldsam eller begått något brott men kämpar i ett mörkt mörkt hål av paranoia och mani. Det är Riktigt jävligt med riktig psykiskt ohälsa. Har själv sett det på nära håll och det är det mest jävliga en människa kan gå igenom och tampas med. Sinnesjukt är ett laddat ord av en anledning.

En bra berättelse om psykiskt sammanbrott är Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Finns också som tv-serie i regi av Daniel Lind Lagerlöf med en makalöst bra Jonas Karlsson i huvudrollen. Kan rekommenderas.

Vi skänker vårt stöd och böner för ett snabbt tillfrisknande för TF och njuter av lite go rehab.

Återkommen från Österrike med en avslutning i 50 cm nyfallen fluffig puder. Då lever man för stunden, för nästa åk, för nästa dropp, för nästa sväng. En härlig känsla.

För närvarnade är jag dagledig i väntan på att börja på mitt nya jobb. Men dagarna rullar på ändå. Tyvärr har löpningen gått i dvala lite efter hälseneproblem och småförkylningar senaste veckorna. Men jag hoppas på att det är slut på detta nu så vårformen kan infinna sig lagom till Landsjön Runt.

För några veckor sedan var jag och Palle och kollade på filmen Free Solo. Om att klättra 1000 m osäkrad i Yosemite. En oerhört intressant dokumentär om mental styrka, klättring och oerhört vacker natur. Den 5:e April visar Jönköpings Klätterklubb filmen i Jönköping. Passa på att gå och se den! Skaffa dina biljetter här!

-OL 

Att byta jobb kan ha varit det bästa jag gjort. Ny miljö. Rätt miljö. Få jobba med journalistik igen. Tyvärr blir bloggen lite lidande nu i början då mina tankar är på annat håll. Håll ut och läs föregående inlägg som håller hög klass!

/RD

Ser hur dom sliter, gren för gren, skatorna dessa bobyggare, kulturföljare. Tar en plats i besiktning & försvarar den, samlar och konstruerar. Dom är vackra när dom flyger, med sina vita fingrar. Inte utan att man är lite avundsjuk. Bygga bo och söka föda, kläcka ungar och samla pinnar. Vad löjligt egentligen, att vara avundsjuk.

Period fastade Måndag till Fredag. På fredagen vankades tårta så då var det lägligt med frukost i magen. Vilken frihetskänsla, att lämna hemmet utan matsäck, enbart kaffekopp i hand. På helgerna är just frukosten rätt mycket pricken över iet, i rätt sällskap förstås. Marmelad, kommer det bli nästa hipster grej efter surdeg och ölbryggning?

IKHP dominerade Lyckåsbacken, seger både i dam och herrklassen. Erik Holmberg gick under tio minuter för första gången, vi säger grattis, nu kör vi mot landsjön. Det porlade i bäckarna när vi sprang ner, det är vår, fiskebåtar syntes ute på sjön. En korp flög över oss precis innan löparna började forsa mot mål. Älskar den här bygden. Att få vara i skog & mark. Skog & mark är nästbäst efter Internet, såklart.

Man kan inte bo på Internet. Man får samla sina grenar i den ”verkliga” världen. Men visst är det en sanning med modifikation. Denna veckan har vi vridit upp hela huset, flyttat en dörr, kanske ev tagit bort ett fönster(de lärde tvistar) men inte har det hänt något i den verkliga världen. I den rinner vattnet utmed berget och stannar till i sänkor & hjulspår. Vi tänker dränering och öppen dikesanvisning i järnvägsmakadam. Blått berg. Täckt av berg också, eldat och sett det spricka upp i skärvor. Känns som ja placerat mig själv i en följetong. Arkitekten är på hugget, säger nej, dålig idé. Protesterar, funderar och betalar. Allt min orientering bygger på är en text av en Svensk poet, vi är nämnligen också precis som skatorna kulturföljare.

För egen del rent fysiskt så är kroppen fortfarande inte läkt. Glider fram och väljer runda efter vinden. Inget hardcore, om man säger så.

Segrare Lyckåsbacken 2018 och 2019. Han siktar mot toppen, Erik Holmberg. Holaveden fick beröm för sin mållinje men på bilden ser ja att ett vedträ har vält, shit happens, tänker ja.

Anmäld till Vasaloppet 2020. Nu nerpetad till division två. Lär där förbli som det känns nu, men det finns säkert bot till bättring längre fram. Men till Mora dit ska vi, varje år.

Som vanligt så är det inte känslan av bilden som reprensenterar känslan av de fyra och en halv sista milen.

Nu är trailern ute inför dokumentären om Åsa Lundström. Vackra sekvenser från vår hembygd. Filmen har filmats av Holavedens kamrat Anders Nilsson, en gång en av Sveriges starkaste män som nu springer tre mil i veckan. Holaveden har bidragit med inspelningsplatser och assisterat vid filmning, båtkörning vid simning och bilkörning vid cykling. Fantastiskt arbete, det är också Anders som ligger bakom reklamfilmen om Landsjön Runt som ja hoppas alla ni Instagram missbrukare redan har sett.

Av kärlek

/ Johan