Det är dags att lägga förra veckan bakom sig och gå vidare. Att komma hem efter en vecka i alperna var som en lättare käftsmäll. Det kan jag bara föreställa mig i och för sig, tror faktiskt inte jag fått en ordentlig smäll över käften. Någon armbåge har väl träffat fel vid en nickduell givetvis men det är ju inte samma sak direkt. Den tydligaste armbågen jag minns är utdelad av Sören Wreland under en träning på sjumanna-tiden. Den satt så fint över ögonlocken att jag var blå över en månad. Det var lärorikt på något sätt, efter det var man redo för A-lagsfotboll i division 6.
Det har regnat i princip konstant sedan vi kom hem och jag har varit sjuk. Ingen jätteinspirerande kombination men det får en att uppskatta det motsatta. Idag skiner solen och jag ska ut på en runda för att känna om lungorna sitter kvar efter allt hostande. Om tre veckor springer jag en halvmara i Holland, målsättningen är 70 minuter. 3:19 min/km känns omöjligt i dagsläget men jag vet hur mycket som kan hända på några veckor. Framförallt är inspirationen viktig, träna hårt är helt omöjligt om man inte har huvudet med sig. Jag är aldrig så inspirerad som när jag är sjuk, konstigt nog, så av den anledningen kan det vara positivt med lite bakslag då och då.

Såg ni Holmenkollen?
Ryssarna alltså, vilken uppvisning. Bolshunov vilken kille. Född 1996 och tog över ledningen i världscupen. När det var damernas tur var det väl ingen överraskning att Johaug skulle sticka iväg. Efter 10km var det bara 8 åkare inom 1 minut bakom och cirka 20 åkare som var 2 minuter bakom. Detta alltså efter 10 kilometer, inte ens 30 minuter åkning. Spridningen i damernas världstopp är för dålig, eller har jag fel i min analys? Fler borde kunna nå lika långt som Johaug annars blir det inget kul att följa skidåkningen i fortsättningen.