Månad: juni 2018 (sida 5 av 6)

Camilla hjärta Robert

Det kommer pratas i årtionden om festen på åsens by. Vilken otrolig kväll. Robert och Camilla delar redan på två barn, hus och framtidsdrömmar tillsammans. Så att de en dag skulle dela efternamn också var kanske ingen överraskning. Jag är otroligt tacksam att jag blev bjuden, det är ingen självklarhet. Jag tror jag skötte mig som gäst. Öppnade och stängde dansgolvet. Peternilsson var kung när dansen drog igång men hans fru var snäppet vassare. Bröderna Sjöberg hade hand om serveringen och baren. Vad hände med nattakorven? Palle snackade om Gud och skåningarna fick hybris för de visste var Vetlanda låg. En skierg kom in i festlokalen. Vasaloppsåkarna smög som katter runt den heta gröten till en början, men sen vågade någon ta tag i det och det slutade med att nästan alla körde 100m. Jag tog ledningen med 18,7, Oskar sänkte tiden till 18,6 men då såg man någonting i Palles blick och det slutade med att han var starkast för kvällen på 17,6. Ena remmen gick av. Sen dansade vi vidare tills solen gick upp. Palle låste dörren och holaveden kunde lämna logen rakryggade och med flaggan i topp.

Tack Robert. Tack Camilla. Vänner för livet.

En nygift.

9 Juni – Berusningsbegrundan

Rosévin och lakrits. Soldyrkarn och lättsaltat. Berusningskvällarna följer varandra. Tänkt mången gång att det skulle levas lite nykert och nyktrare har det blivit men berusningskvällarna är mina kvällar men alltid i folkmängd. Alkohol gör sig inte folktomt. En lindring i varat. Det också. Folk alltså.

Nietzsche tog aldrig starkt, om möjligt mjölk men aldrig starkare don. Men sidensvansen däremot är ju glad i det, rönnbären, lagom jästa. Även fåglar vill dansa.

Det finns ingen som dansat som haft tråkigt, rörelserna har helt enkelt inte den påverkan. Har ni någon gång ångrat ett träningspass? Sporten, spriten och dansen är alla sätt att fly lidandet som finns inbyggt i Varat.

Delfiner jagar rätt på en sorts blåsfisk som innehåller ett nervgift. Delfinen ser till att försiktigt få i sig den mängd så dom berusar sig men i inte dör. Det är sofistikerat. Naturen vill trolla med sinnet och överlevnadsinstinkten.

Lemurer på Madagaskar gnider in sig med giftiga mångfotingar och flummar iväg, kanske ut i natten och över ett dansgolv. Vad vet ja, ja vet bara att ikväll intar Holaveden dansgolvet och vi stänger stället. Det är sen gammalt, fest är också en uthållighetssport.

8 Juni – Höllviksstrandsvägen

 

Imorgon smäller det. Hur mjuk är du i knäna? Hörde en oerhört dansant låt för några kvällar sedan. Ett gäng från Israel. Så feta. Kände hopp för världen ett tag. Makalöst vad musik kan göra. Blåsinstrument är oerhört tilltalande. Rytm från lungorna.

Han hade den värsta ADHDn man kunde höra talas om, vände på kepsen och scratchade en skiva. Kroppen pumpade rytm och öl har nästan samma procentsssats som vin numera. Ståbaskomp är något att hålla fast vid när världen skriker ut sin sexualitet. Så feta fast smala. Se för er själva.

Vättern lika varm som en insjö i Juli. Vi simmade ut till stenen och dök under frömjölet. Som vänner, för vilken gång i ordningen?

Sex i all ära. Kroppsrörelserna har sin plats på piedestal. Men att sova med en människa är en intimitet som hamnar i skugga. Närvaron, samvaron vårt undermedvetnas drömmerier. Hud, lakan och varats lindring. Det talas för lite om sömn. En ljuvlig del i vår samvaro. Underskattat.

Det första en klinisk psykolog gör med sitt fall är att arbeta med sömn och frukost. Högst upp på listan. Det är inte nödvändigt att gå till sängs schemalagt men att kliva upp rutinmässigt har sina klara fördelar. För måendet.

Det mesta i livet handlar om Serotonin. Om du blir utsatt för en oförrätt, ett själsligt knivsår, ett okontrollerat orosmoln som täcker din himmel och skuggar varje horisont och du faller till marken som ett skadeskjutet djur. Man drabbas av Oktopamin i kroppen. En kemikalie som sköter kommunikationen mellan nervcellerna och du sitter där på stentrappen och kan inte röra foten varken neråt eller uppåt.

När jag spelade i band pratade vi mycket om den röjigaste låten, att det skulle gå lungt till fullt ös. Nu tror jag mer på att det ska svänga och kryddas av blås. Helt fast i det nu, blåset.

Kolla in det här. Sväger fett värre, som man säger. Fetta grabbar fast smala. Israel, Guds utvalda folk.

 

 

 

7 juni

Igår skulle ni läst en hyllning till Sverige. Men jag somnade ifrån allt. Nu ligger jag här igen och försöker författa några rader. Men allt bara snurrar runt. Det är en intensiv vecka. Bröllop blir crescendot. Det kommer bli underbart.

Jönköping Marathon om två månader och lite till. Dags att lägga in långpassen. Dags att utmana gränser. Men också tid att ta ut rullskidorna och bestämma sig. Det blir en mellanväg i vanlig ordning.

Vi ses på andra sidan.

/RD

42195 meter

Stadion låg darrande i värmen. 16000 stod redo på lidingövägen.  Trängdes i skuggan på vänster sidan.  Adrenalinet börjar puma när fållorna släpps ihop och starten är sekunder borta. Ner mot Odenplan går det lätt, Dolla hejar på. Vidare mot Kungsholmen och välkända kvarter för mig. Allt rullar på fint och första milen ligger där den ska på 39. Vidare ut mot Gärdet och Djurgården känns det bra. Blir påhejad av Väder-Pia från SVT, ser en afrikan som kollapsat i värmen. Enda problemet är att jag inte kan dricka riktigt, magen säger emot direkt. Inte särskilt lägligt i 30 graders värme. Första halvmaran på strax under 1:24. Tillbaka på Strandvägen är det hiskligt varmt och förbi Gamla stan och vidare mot slussen börjar jag känna att jag måste få i mig mer energi och vätska. Drar en gel och vätska vid nästa kontroll. Strax därefter har detta återlämnats till naturen. Tänker att ”måtte ingen funktionär sett mig köra buss på stadsgårdskajen”, vill ju inte behöva bryta. 15 km kvar. Nu är det kamp. Springa, Gå, Raggla fram längst Söders gator. Kommer ihåg att jag hamnade i en bisvärm, klarade mig utan stick. Håll reda på era bin hipsterbönder of Söder! Legenden passerar, inte helt oväntat att han levererar. En sånhär dag är rutin hårdvaluta, högmod en säker undergång.  Äntligen Västerbron, 5 km kvar. Det är en surrealistisk syn att vara så sjukt trött men samtidigt är det ingen runt mig som springer fortare. Alla sliter. Folk har kramp, några sätter sig längst banan. Alla letar vätskestationer. Plötsligt kommer en tjej i hög fart och passerar för att i nästa sekund kräkas över hela Narvavägen. Krafterna börjar komma åter efter några prövande kilometrar. In på Stadion som 322:a och min första asfaltsmara var till enda. 3:10. Långt från målet på 2:50 men med facit i hand borde jag tagit det lugnare första halvan i värmen så hade nog inte 3 timmar varit några problem. Men det är som sagt rutin som räknas en sånhär dag. En riktigt rolig tävling var det i varje fall! Jag kommer tillbaka!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑