För tredje året i rad är vi på mellandagssemester i Lillehammer. När semestern också ska vara just semester med mer ro och mindre logistisk kaos så är det en fördel att återkomma till en plats flera gånger. Man hittar små rutiner även på semestern. Här kan man åka klassiskt på fjället i Sjusjoen på förmiddagen och skejt på elljusspåret i Lillehammer på kvällen.

Det är verkligen mycket snö här nu, det har snöat två dagar i rad, små flingor och helt utan vind. Det har blivit mycket diagonalåkning, så mycket så ljumskarna skriker. Kört en runda som tar tre timmar och idag var jag nere i nordseter så det bliv en rejäl stigning upp till Langrenns arenan.

Har åkt sakta men snabbare än dom flesta i spåret. Det var längesen tre timmar avverkades så smärtfritt, ett rullskidspass upplevs dubbelt så styvt. Det är verkligen vit, vit och åter vit här och pudret som faller i den kalla luften är bara vifta bort med en vinkning. Man skulle haft en liten kompressor att blåsa rent bilen med.

Lillehammer är en pittoresk liten stad. Typ ett Gränna nerbäddat i snö med höga vallar vid kanterna. Med ett leende går man längst Storgatan. Man borde tagit en bild, iallafall på fjällbjörkarna uppe på fjället och bilder har tagits men tyvärr inte av mig. På fjället är det lika vanligt med mobil i näven som skidstavar. Känslan av ledighet, vidunderlig vy och skidåkning a la top notch måste förevigas. Vi måste bevisa för oss själva och för systemet att vi har ett värde. Och värdet består inte i att ha upplevelser utan i att omvandla dem till fritt flytande data. Upplevelser har inget värde i sig.

Jag läste om allt det där mellan passen, väldigt intressant, om dataismen. Om att livet är information i rörelse och att livets mening är att vidga, fördjupa och sprida informationsflödet i världen. Så vad kan man få ut av den här biten av text? Att hamburgaren ska ätas på Heim gastropub men att jag inte besökt lillehammer bryggeri. Att tiden försvinner med lätthet ute på fjället. Att lillehammer är värt att besöka. Och vill ni se tjusiga bilder så öppna eran istagram app och sök på #sjusjoen det är vackert.

2017 var comebackens år, från avgrunden och tillbaka, ta vänster och sen fortsätta på kringelkroken vägen. Cykeln kom fram och det blev en sommar på glassbarerna. Jag vet inte än om det blir något cyklande 2018. Vi får se. Det var helt rätt 2017 iallafall.

2017 kom Kalla med en oerhört kraftfull stakning. Det var så det skälvde där hon for fram.

2015 sa Oskar att det är ingen omöjlighet att springa sub32. Vi skålade och 2017 var det förverkligat. Kan Holaveden sänka sin totaltid från Eksjöstadslopp 2014 år 2018?

2017 var dopingproblematiken som värst kring längdskidsporten. 2001 och 2002 faller i skugga. Någon måste syna problematiken med lupp. Tillåtet eller Otillåtet men vad är det vi pratar om?

2017 Fick Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”…blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”  Längdskidsporten borde bläddra bland sidorna i Ishiguro’s Återstoden av dagen.  En bok som handlar om värdighet och hierarki. Allt som pågår medans livet passerar förbi. Pliktmedvetenhet. Att vara dedikerad och hängiven en uppgift. Det mesta av ondo som blodpåsar, manipulerade urinprov, byta provrör och andningsmasker görs inte av ren ondska utan av några som vill vara bra i sin kultur. I en osund kultur kommer man göra dumma saker. Det är bara så det är, vi får klippa och klistra vidare i våra resultatlistor så länge vi kan men snart kommer nanoteknik, bioteknik och allt fortsätter att förändras. Elitskidåkning vilar på en bädd av underhållningsvärde.

2017 har datoralgoritmen fått sitt intåg i skidåkarvärlden. Vad var det för databas Johan Olsson använde sig av för att inte överbelasta sig till rehabiliteringsrummet?

Vem vinner tour de ski?