Månad: oktober 2015 (sida 4 av 7)

Vem är tjejen? (Del 2)

Otrolig spridning på gårdagens inlägg, men än kvarstår frågan – vem ÄR tjejen?
Väldigt roligt att så många hittade hit igår, hoppas ni stannar. Att så många läste inlägget igår gjorde mig både glad och lite ångestfylld. När bloggen startade var ett mål att få 1000 unika besökare på en dag. Det kändes orimligt men om det skulle hända var tanken att jag skulle kasta in en anmälan till närmsta marathonlopp. (Geografiskt sett, inte tidsmässigt)  Gårdagens inlägg spred sig i en rasade fart och det slutade med att över 1400 unika besökare hade läst inlägget. Jag är inte redo för ett marathonlopp PUNKT

 
Många av er tänker säkert ”men Arvid du är väl inte rädd för att prata med främlingar, ta reda på vem hon är genom att fråga?” 
 
Det är inte så lätt ska ni veta. För det första stannar man inte en rullskidåkare hur som helst. Det går liksom inte ropa ”ursäkta mig damen, stanna lite” och få henne att prata en liten stund. För det andra har jag redan försökt. I somras vid vätterstranden, när funderingen kring vem hon är hade kommit upp både en och två gånger, såg jag henne komma i full fart. Vill hon inte stanna får jag väl hänga på tänkte jag. På platten går det undan om man stakar på bra så jag la benen på ryggen och försökte komma ikapp. I 3:20 fart lyckades jag kommma upp jämsides och försökte få ögonkontakt. Nu gällde det att välja sina ord väl för att få ut så mycket som möjligt av det samtal som skulle äga rum. 
Ögonkontakt uppstod. Jag började:
 
”Snart är det vinter” 
 
Herregud så dumt, det är ju inte alls snart vinter kom jag på, och dessutom finns det väl ingen människa i Sverige som inte har koll årstiderna. 
Hon pekade på hörlurarna och mimade ”hör inte” därefter försvann hon framåt. Jag återgick till behagligt tempo och insåg att jag misslyckats. 
 
Många stämde in i kören under gårdagen och ställde sig samma fråga. Det är med andra ord inte bara jag som sett henne på mornarna. Några namn har kommit in men en del av dem kunde vi dementera direkt. Tyvärr har vi inte fått klarhet i frågan ännu, men vi hoppas att det ska lösa sig inom en snar framtid. Har vi inte ett namn inom en vecka ringer jag efterlyst. 
 
Darin, ta över…
 
 
 
 ps…Tips på marathonlopp? 
 
 

Vem är tjejen?

Varje morgon 06:25 när jag hoppar av bussen i Rudu by åker hon förbi. Det diffar inte många meter mellan dagarna. Ibland har hon kommit lite längre, ibland något kortare. Alltid hörlurar istoppade och alldeles för dåligt med reflexer. Men varje dag, samma tid. Varannan dag skejt, varannan dag klassiskt. Sedan går en hel dag för mig i fruktbilen. Jag lyssnar på radio, dokumentärer, musik. Sjunger med, inte sällan jättehögt. Tänker, funderar. Får tiden att gå helt enkelt. Jag kan mina rundor så det går av sig självt nu för tiden. Sedan kommer jag tillbaka till jobbet, packar ur bilen och åker hem. Då ser jag henne igen. Samma runda, fast på kvällen. Jag gissar att hon åker runt kaxholmen/Landsjön och sen tillbaka in till stan. Du psykar ner mig vet du det. 

Detta är helt enkelt en kontaktannons. Jag är inte intresserad av en relation då jag har flickvän sen många år tillbaka, men jag är ändå intresserad. Vem är du? Varför tränar du så mycket? Är du bra? Vad lyssnar du på? Hör av dig. 

Livet som chaufför är inte så dumt när man tänker efter. Jag får se mycket av vägarna och mycket är vackert. Hösten är den näst bästa synen. Träden, färgerna, luften, doften. Ingen slår dock snötyngda trädgrenar som hänger över vägen. Jag längtar! 

Taco fredag?

 
Jag jublar men ler inte.
Benen värker.
Ett bra pass på berget färskt på kontot, värsta backen, med de främsta.
Elite squad dyker upp bakom backen, tar backen med stormsteg och åskflås från djupet av bröstkorgen.
Trams, men effektivt,
Måste vara.
 
Världsmästaren körde minst en lång under fyra min!
Topp 50 på vasan?
 
Bra pass på rullskidorna ihop med qvarnen i söndags.
Maxat med frånskjut upp för Ingerydbacken, diagonalfest uppför röttle, fri fart ifrån skärstad och hem.
 
Gått all in på brysselkål.
Måste vara någon slags supermat.
Blanda med pesto, ugn, stekt fågel, yoghurt,lime,basilika.
Jäkligt trött på det nu.
Måste ätit ett kilo.
 
Ledig tors,fre.
Kommer jag iväg?
Kände av suget att åka över bron, till den andra världen.
Christian Puglisi sägs ha skapat skandinaviens bästa pizzeria, den går under namnet Baest tydligen.
Hörde ifrån annat håll att killen som har(haft?) hand om desserterna på världens bästa resturang Noma även den i Köpenhamn har öppnat en Taco krog, vilket trydligen inte är det minsta likt den halvfab skit som kvalar in under fredagsmys, alla som sett när Mat Niklas var i Mexico fattar.
Hittar inte restuarangen på nätet och borde verkligen inte åka till Köpenhamn, var ju där i somras.
 
Måste lägga av med Marabou salta mandlar.
Det har gått till överdrift nu.
 
Älskat in mig på skribenten Margit Richert. Läs! Googla.
Ett dygn i Warszawa?
Kommer bli jobbigt det här.
 
Måste vara hemma till Lördag morgon.
Oskar ställer ut på rullskidorna vid åtta, häng me? Fartfest!
 
Vill uppleva det bästa, i vart fall kompitent och riktigt jävla bra.
Stort liv.
För mycket medelmåttighet, det blir man trött av.
Krävs mycket jobb ändå, att vara medelmåttig.
 
Du borde kunna läsa om hur veckan slutade på söndag.
Kan bli hu som.
 
 

Åter i rutin

En veckas vila blev domen av förkylningen. Ett missat ÖIS-lopp och allmän dekadens med kakätning och tv-tittande. Men nu är jag åter igång, lunch pass och tisdagsskidgång. Det blir rutin i vardagen. Tryggt och effektivt. Idag är vi i Strutsabacken efter jobbet och jagar puls. Den som vill ansluta är välkommen. Snart krävs pannlampan direkt efter jobbet. Men än klara man sig om man inte ligger på sofflocket för länge efter utstämpling.
Jag är så sugen på lappen just nu. Att titta på ÖIS-loppet gjorde det inte bättre. När vaderna nu börjar vara med på noterna igen så lockar tävlingdjävulen bakom varje knut. Nätet skannas efter terränglopp. Snart kanske jag är tvungen att dra ihop en träningstävling för att stilla den värsta abstinnensen.

ÖIS-Loppet blev en fest

Vädret i Ölmstad var småkyligt och friskt. Stämningen på topp. Jag själv fortfarande osäker på vart det här skulle barka. Ett mål. Ta hem klubbmästerskapet och få hem bucklan för evigt. I övrigt önskade jag en tävling där jag skulle bli fullständigt slutkörd och mjöksyraantastad. Jag fick allt!
 
 
Arvid har redan redogjort för loppet och jag ska inte gå så mycket på det. Mer bara konstatera ett par saker.
 
* Det var stor dramatik när Oscar Claesson tvingades till ett stopp i skogen. Dolla som fått arbeta ensam på andra plats var plötsligt i ledning, men eftersom Claesson absolut var tvungen att ta backpriset – presentkort på Pölder Sport – för att kunna betala av ett par byxor så var han ikapp illa kvickt och tog både backpriset i Berg och slutsegern. Enligt Peter Nilsson måste han öva på det där med stopp i skogen…
 
* Arvids facit 2015 är fantastiskt. Inte utan att man blir lite avundsjuk när man ser det klippet i steget. 
 
* Den här banan hade passat Oskar. Synd att han blev hindrad av förkylning. 
 
* Kompressionsstrumpor funkar. Även om det lika gärna kan vara placebo. 
 
* Rävspelet mellan bröderna Marcus och Hubbe Sjöberg på sista varvet förde tankarna till duellerna mellan Northug och Halvarsson. Hubbe Sjöberg som Northug. Enligt den tredje brodern Johan Sjöberg var detta det roligaste som hänt på ÖIS-gården sen ÖIS vann division 4. Här kan ni se beviset.
 
* Håller med om att det kunde varit fler startande. Men kom ihåg att ÖIS-Loppet är ett ungt lopp. Skynda långsamt. Vi kan glädjas åt att klassen på täten i både dam- och herrklass aldrig varit bättre. 
 
* Jag fick hem bucklan. För tredje året i rad. Skönt. Molly var väldigt stolt över sin far som annars inte rosat marknaden med triumfer i år.
 
Måste börja springa med keps. 3 av 4 på topp 4 hade det under loppet. Dock inte vinnaren…
 
* Det blev en tävling som tog ut sin förbannade rätt att ge mjöksyra. Och även om jag drog mig en bra stund i gräset efter målgång så njöt jag över att kunna ta ut mig så vida pass att kräkkänslorna inte var alltför avlägsna. Det är därför vi gör detta!
I samband med att kortet togs kastade Arvid en halväten banan i ansiktet på mig. Förnedring. 
 
* Man känner sig helt upprymd av goda samtal efter en sån här tillställning. Så mycket glädje och värme. Tack alla inblandade. 
 
Framför allt ett stort tack till tävlingsledningen och alla funktionärer! Ett kanonjobb!
 
 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑