Varje morgon 06:25 när jag hoppar av bussen i Rudu by åker hon förbi. Det diffar inte många meter mellan dagarna. Ibland har hon kommit lite längre, ibland något kortare. Alltid hörlurar istoppade och alldeles för dåligt med reflexer. Men varje dag, samma tid. Varannan dag skejt, varannan dag klassiskt. Sedan går en hel dag för mig i fruktbilen. Jag lyssnar på radio, dokumentärer, musik. Sjunger med, inte sällan jättehögt. Tänker, funderar. Får tiden att gå helt enkelt. Jag kan mina rundor så det går av sig självt nu för tiden. Sedan kommer jag tillbaka till jobbet, packar ur bilen och åker hem. Då ser jag henne igen. Samma runda, fast på kvällen. Jag gissar att hon åker runt kaxholmen/Landsjön och sen tillbaka in till stan. Du psykar ner mig vet du det.
Livet som chaufför är inte så dumt när man tänker efter. Jag får se mycket av vägarna och mycket är vackert. Hösten är den näst bästa synen. Träden, färgerna, luften, doften. Ingen slår dock snötyngda trädgrenar som hänger över vägen. Jag längtar!
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer