Månad: oktober 2019 (sida 1 av 4)

Kenyanska löpare springer fort för de har ingen iPad.

Är frekvent stel i sätesmuskeln. Framförallt på vänstersida. Funderar på om det finns ett samband eller rättare sagt det ligger nära till hans att misstänka att en bidragande orsak kan vara mina två ganska allvarliga knäskador på högersida under dom två senaste åren. Någon form av balans fel är det. Har också problem med att sitta ner under långa stunder. Man får trycka ut det med hjälp av en tennisboll och ständigt stretcha. Ska testa att träna tunga utfall. Iallafall lite tyngre än vad som körs idag.

Denna problematik återkommer ständigt för mig. Funderat mycket kring det. Borde ta det vid hornen. Skriva till en fackman och sedan få behandling. Skulle vilja göra ett kroppstest. Hitta mina svagheter och sedan råda bukt på dem. Nu när ja sitter här så känner ja faktisk i höger skinka. Det är ett problem. Och problem måste lösas. Problemet är lite för litet för att ha blivit löst direkt.

När det gäller sjukgymnaster, fysioterapeuter och naprapater så gäller det att hitta rätt. För att få ett positivt utfall. Det är som att hitta en fru ungefär.

Helg. Skönt. Ska rulla köttbullar och ta igen mig. Läsa den nya boken. Vara. Älska. Finnas.

Mando Diao har släppt nytt album. Lovande.

Nu höstnjuter vi. Och ber för att Arvids lår ska hålla. Håll koll på uppdateringar på kanalerna.

/Johan

 

 

Jobbar på

Terräng-KM i Lekeryd på onsdag. 4 km. Nu avlöser tävlingarna varandra. Terräng-höstarna är fantastiska. Det är som om de leder oss in på de inslagna vägarna. Hösten är här. Vi må nu knyta våra nävar och vandra rakryggat och bestämt in och möta mörkret. Min 31:à höst. Man börjar lära sig. Man bör ha gjort det i alla fall.

/RD

Lätta steg

Ytterligare några bra dagar har passerat och bokförts in i träningsdagboken. Låret känns av, men det går att träna kontrollerat och relativt hårt. Hoppas det släpper helt hållet under hösten.

I tisdags 14×600 meter med världslöparna Samuel Tsegay och Mustafa Mohammed. Det var hårt. Till en början låg jag med i klungan och det kändes lugnt och fint, men tider verkar inte vara elitlöpares starka grej. Efter ett tag kortade de av både vilan och själva intervalltide med 10sekunder, då blev det genast väldigt hårt för en örn.

Imorgon åker hela gänget till Norge och springer Hytteplanmila. Det ska bli en riktigt go helg. Själv har jag inga ambitioner tidsmässigt, men det ska bli kul att få ta på sig nummerlapp för andra helgen i rad. Oftast när man går in med en avslappnad inställning så brukar det gå ganska bra, men huvudsaken är att låret håller.

Bröderna ingebrigtsen står på startlinjen, men kanske kan våran egen Samuel utmana om seger. Vill ni hänga med under resan så uppdateras det flitigt på team popcorn runners på instagram, in och följ!

Allt gott.

/ örnen

Oktoberväder

Regnet kom från sidan likt mikroskopiska små pilar. Ljuset från pannlampan sögs upp av de små dropparna innan det hann lysa upp marken framför mig. Sprang längst med kajkanterna och blickade ut över de kolsvarta fjärderna. Det var tomt på promenaden längt Djurgårdsbrunnsviken. Några tappra hundägare tog kortaste promenaden jycken kunde acceptera. Några kappor med huvan uppfälld passerades. Likt vålnader färdades de längst trottoarerna. Jag hade som mål ett pass över 20 km…men pannbenet fick jobba för hårt i backarna på ÖIS-loppet och backade idag ur efter 17,5. Det är väl tomheten som gör sig påmind. Post-ÖIS-loppet. Nu är det mest bara kilometer för att snygga till 2019 i böckerna som ska in och för att lägga grunder inför 2020. Jag behöver ett lopp! Förslag mottages gärna.

-OL

Ut med tvivel in med piska och taktisk känsla.

Vilken eufori man missat. Tre av mina svurna bröder på pallen. PeterNilsson och allt det där, öis gården. Jocke Larsson och Olof Broström. Man skulle vart med där och krigat. Men man får prioritera och det är svårt. Min chef ska sluta och han har varit min chef i många många år, i tre olika företag. Man har haft mycket nytta och glädje av den mannen och man får bara hoppas att han känner hyfsat likadant. En otroligt härlig människa. Sådana som han behövs.

Dock sprangs banan i Torsdags med Adina. Vi firade ett år. Hade vår första dejt där, upp och ner i backarna. Speciellt. Den dejten är den bästa stunden man haft på den banan. Aldrig presterat där. Den kräver, men det är inte försent. Nästa år får man stå på startlinjen igen och gå igenom alla dom där demonerna av självtvivel som attackerar en i prestationens skärseld. Måste ta av mig hatten för Robbans beskrivning av loppet. Han kan skriva ”Race reports”. Det är inte alla som kan det. Han kan.

Det är märkliga tankegångar man kan få under press. Så som man är under lopp. Det mest fantastiska är när man ”har det” kan koncentrera sig och vara avslappnad, bita ihop och ösa ur den där källan som ibland är helt bottenfryst men då och då är havslik.  Kipchoge sa att han kände direkt efter någon kilometer att han skulle springa under två timmar. Mycket av tankarna i ett huvudet är tyvärr självtvivel. Tankarna i huvudet har sitt ursprung ur tre kategorier som grundar sig i samhällets fördomar, det genetiska arvet och återklang av vår personliga historia. Återigen det där med vår plastiska hjärna. Ju mer man tänker på det ju märkligare framstår det.

Hur skulle det vara att stänga av tankarna i huvudet utan att stänga av huvudet. Koncentrera sig på en sak och stänga allt det andra ute. Kittlande tanke va? Personligen har jag haft koncentrations svårigheter hela livet. Man lär sig leva med det men det är så tårarna rinner ner för kinderna när man läser om människor som levt under depressionens mörka moln hela livet plötsligt blir befriade. På ett sjukhus i Jerusalem opererar man in elektroder i hjärnan som styrs av en minimal dator som opereras in i bröstkorgen. Människor får en andra chans. Sånt griper en.

Det finns ett stycke i Yuval Noah Hararis bok Homo Deus när journalisten Sally Adee får en kvasi andlig upplevelse av att testa transcranial direct current stimulator. En hjälm utvecklad av den Amerikanska militären på en flygbas i Ohio. Huvudet bara tystnade. Koncentrationen ska varit total. Tvivlarna säger placebo. Vem vet, man vet iallafall att man kan manipulera hjärnans elektriska mönster. En dag kanske en tankehjälm är var mans egendom. En missunnsam jävel i skallen säger att om man kan operera in chip i hjärnan på Hadassah sjukhuset så kan man göra det på andra ställen också, där nyfikenhet och pengar är inblandade. Kanske i Oregon. En del av min hjärna trivs i den gamla världen en annan del vet att den gamla världen är död. Allt är framtid. Vilka är bevisen mot Salazar?

På återseende

/Johan

 

 

 

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑