Månad: augusti 2018 (sida 1 av 5)

747

Fick en flashback från Jönköping Marathon häromdagen när Kents 747 dök upp i spellistan.

Hade kommit till Huskvarna folkets park efter ca en fjärdedel in i loppet. Ryggvärken hade börjat tillta och jag undrade hur i helvete allt skulle fortlöpa. Passande nog spelades nyss nämnda låt. En låt om en flygkrasch. Passande nog. Jag lyckades trots allt få ordning på planet efter en stund och lyckades också landa till slut. Även om det var med nöd och näppe. Någon tände upp landningsbanan. Det känns fortfarande. Det kände jag under intervallerna på elljusspåret i tisdags. Men vilken känsla. 

Höstmörkret är här. En tid att springa i det lösa opackade gruset i mitten. En tid att låta elljuset lysa upp tillvaron.

Men hur var det egentligen med låten? 

/RD

 

Slitshort bland blöta höstlöv

En nästan romantisk känsla sprider sig i kropp när jag tänker på höstens lopp. Terränglopp efter terränglopp avlöser varandra. Hör bara planen, John Bauer Trail, Löprallarn, Lidingö, ÖIS-loppet och Växjö Maraton. Perfekt utspridda under hösten likt löven på marken. Den lite småkyliga fuktiga luften som kryper sig på innan start men strax skönt kyler den benen som ger fullt effektuttag uppför backen i Berg.

Terränglöpning är verkligen den perfekta höstidrotten!

Snart är vi där igen….krampstretchande längst Lidingöspåret

Höststorm.

Västanvind blås bort tritess och tystnad, fyll alla vrån av muller och gapskratt. Piska vågorna till skum. Fyll mitt glas det är halvtomt. Tänd lamporna i fönstern. Trampa in i en hall belamrad av skor. Skaka löven av träden. Viska vad du vill göra i mitt öra. Jag ser glöden från din cigarett när ja blundar. Vädra själen. Fyll ditt hjärta av samstämssång. Köp glögg för snart är det december. Höststorm Höststorm.

Kommer ni ihåg när det där var på modet? Det som friidrottarna sysslade med, mängder av pass, inget till bristningsgränsen. Samla pass på pass på pass. Två gånger om dagen, tre gånger om dagen, lätt som en fjäder. Bygga in storheten. Bida tiden för källaren. Jag gillar idén men vet inte hur utbredd den var. Friidrottare är ju annars kända för skador. Folkets jubel sen bekymmer bekymmer. Som om det inte hörde ihop.

Det här är bara massa ord, efter varandra. Taggit, som ett fryset vatten. Vart kommer det ifrån? Språket? Hörde ni om den där drönaren som svepte över Amazonas och hittade en folkstam som aldrig hört talas om verkligheten. Dom bara levde, med stenverktyg. En forskare sa att dom kunde dö ut av en helt vanlig förkylning, ja tror han. Det sägs finnas mellan 50-100 så kallade ursprungsstammar i världen idag.

Sprang milen på berget ikväll. Tror det kan lossna det här. En månad. Inga hårda men många pass nu, helst varje dag.

Oskar dundrade 6x2km. Som ett smäck var hans kommentar.

I ölmstad är elljusspåret aldrig släckt efter första september. Robban fyra gånger fyra minuter. Tjurskalle. Stark som en oxe.

Arvid har flyttat till Göteborg, utlånad till eliten, kom dit på första träningen och knäckte, 8xbacke. Nu pratas det i götet, och det är inget skämt. Ekwalls politiska uttalanden är dock, ridå, bäcksvart. Tänker på sånt där gammalt man läst. ”Socialister gillar egentligen inte fattiga människor, dom bara hatar rika”. Mycket skit har passerat dom här ögonen genom åren, sanna mina ord.

Förresten har någon sätt Sabina?

Ska du springa lidingö och vill festa med Holaveden? Hör av dig så bokar vi med dig.

 

Hammarrundan

Jag har cyklat bort bloggen. Sånt ska inte hända, men det händer. Livet kommer i mellan. En vis kompis sa ”Arvid du har glidit på en räkmacka hela livet, det är dags att du får lite skit under naglarna” och det har jag verkligen fått. Men nu måste man välja vad man ska göra, antingen låta skiten sitta kvar eller skrubba rent med en sån där borste som gör lite ont ni vet. Vi tar beslutet senare tror jag.

Cyklisten kom ner på besök, vi körde hammarrundan och gick på klubb. Varvet är 12km och inklusive en hyfsat hård backe och man kör den 6 gånger. Backen bli typ som återhämtning för en löpare men på platten får man ta i allt vad man har. Det var på platten jag fick släppa när vi var ute på det fjärde varvet. Philip Lindau trampade på gasen och då var det fler än jag som fick tacka för mig. Han har trots allt vunnit SM-guld i linjelopp, och den gången var det 22 mil, så han vet hur man cyklar. Jag måste bli lite hårdare i benen till nästa år, kunna trycka lite mer watt och lära mig när man verkligen behöver göra det. I så fall blir det nog roligt att cykla även 2019. Målet är en vecka i Palma på vårkanten, sen trampa långa och lugna distanspass på helgen och eventuellt avsluta det hela med vätterundan runt skolavslutningen. Vad krävs för 8 timmar tror ni?

Hörs hej

Örn

Anför klungan på första bilden om ni tittar noga. På andra bilden är fokus på min nya cykel som går som ett himla scott ska ni veta. Men nu tänkte jag bli löpare igen. 

 

Lidingö here we go

2007 – Uppäten

2011 – Förnedrad

2015 – Demolerad

2018 – 2.14.59?

Har börjat ladda för kallare tider…

/RD

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑