Månad: februari 2017 (sida 1 av 6)

Allting handlar om våra drömmar

image

Försäsong. Konstgräs. Brännsår.

Pulsen slår snabbare nu. Jag tömmer mig själv. Är det feberstadiets försmak? Vad blir det för väder på söndag?

Sverige är EU:s bästa land när det kommer till sysselsättning. Ändå målas vareviga dag upp som den är den sista. Har vi problem? Eller är vi bara idioter? Nu är hat okej om det riktas åt ”rätt” håll.

Borde flytta till fjällvärlden. Investera i en riktigt bra kamin. Leva på havregryn och kärlek.

Nä. Det enda som gäller nu: Karriär och pengar. Resten löser sig. Väl?

Jag svävar in i nästa tanke. Och så går det runt. Men jag håller käft. Det blir bäst så.

Allt väl så långt. Jag vet att det låter konstigt. Men hur låter det i era huvuden?

 

20 m/s själarening

Vinden drar fram över det platta landskapet och snön skapar slöjor som dansar fram mellan mina fötter. Vinden som tidigare stretade mig rakt i ansiktet har efter sista riktningsförändringen träffpunkt på luvans sida. En till synes liten men väldig skillnad för upplevelsen medans solen skiner rakt i ögonen. Att vara ute i blåsten är att lära sig uppskatta livets små saker. Att vara varm, att kunna få vindskydd, att veta att varm nyponsoppa finns i ryggsäckens termos, att få gå in i stugvärmen. Små men meningsfulla saker.

20170224_121146

Blåsig dag på fjället

20170224_075639

Soluppgång i Storrödtjänstugan

1,16,44

Världsmästerskapen är igång! Snövitt och skandalfritt. Allt precis allt finns där. Duellerna, kraften, energin, magin. Finland har fått sin revansch, den som dom så väl behövt. Belönades med en silvermedalj stor och skinande som guldet själv, hon är ju trotts allt omänskligt överlägsen trotts att hon bara var en långspurt förre. Pärmäkoski frälste ett land befläckat av orena själar. Drottningen av skidsporten stod tårögd framför kamrorna och delade medaljen med inte bara en nation utan också med en utesluten lagkamrat.

En stund senare åkte en landsman över mållinjen med hängande överkropp och sotfläckar i blicken. Han var den första att förlora trotts att flera vinnare gick imål efter honom. En man med uteslutna lagkamrater hade gjort det omöjliga och fått det överspända egot att pysa lika retligt som däcket på en parkerad bil. Men han kommer tillbaka, jag är helt säker på att han kommer tillbaka, precis som efter avstängningen. Han får inte ta hur mycket medicin han vill men experterna har sagt att han får ta mycket, inhalerandet är sanktionerat. Det gäller alla, med papper.

Hur mycket brutna stavar ska vi behöva se? Hoppas på en historisk tillfällighet, kan inte vara en omöjlighet.

Hellners ögon glödde. Kämparinsats, storstilat. Respekt.

Stina, man är ingen stor idrottsutövare förrän man kommit tillbaka efter ett nederlag.

Kalla, du är värd alla killar i världen.

Ida-Stina, Emil-Theodor, det kanske känns svalt men dom intensivaste stunderna av hetta är när dom kommer oväntat. Sanna mina ord, hör bön!

Johan Olsson har hög kapacitet, det är bevisat men är ingen vetenskap. Tror, hoppas, ber.

Northug, respekt, kommer inte vinna fem milen. Det gör sundby.

Det är skid-VM, jag är sjukskriven, tro mig, det finns papper på det.

/Johan

Falla höll, en annan föll

På pappret var det upplagt för en kamp mellan två giganter. Två damer som dominerat sprinten under säsongen totalt. Rumpan var längst fram på soffkanten om ni förstår vad jag menar. Pulsen lika hög som under ett halvhårt distanspass. Det blir lätt så under mästerskap. Märkligt det där, samma åkare under en helt annan final och det är knappt intressant men nu när medaljer av ädlare valör står på spel blir man helt tagen av situationen. En föll. Min teori var att hon var lite för het. Kunde liksom inte hejda sig och gick på alldeles för hårt, tappade känslan på nåt sätt. Lite som att öppna första milen under göteborgsvarvet en minut för snabbt, det betalas tillbaka var så säker. Falla dominerade, värdig vinnare helt klart. Vad hände med Teodor Peterson? Fiasko säger vissa om VMs första dag men flygande falken kom ju fyra. Fatta vad grymt att vara fjärde bäst av alla som åker skidor i hela världen.

Fiasko eller inte, det är ju inte så att hela världen går under för ett uteblivet guld till sverige. En kebabrulle och lite Kent får en alltid på bra humör, speciellt en fredagskväll. Dessutom finns det en ny chans att skriva in sig i historieböckerna i dag under skiathlonen. Jag hoppas av hela mitt hjärta på att Burman skräller riktigt ordentligt. Älskar Burman.

En kort notis om första träningstävlingen för egen del. Som Robban skrev tidigare var det verkligen katastrofväder. Övriga veckodagar har osat vårluft och att värmen är på gång men något hände i onsdags kväll. Det är lika för alla tänkte jag när startskottet gick. Otroligt att Grönvall lyckades hålla krutet torrt i startpistolen. Öste på ganska hårt första kilometern för att jag inte ville ha någon som kunde ligga och få snålskjuts bakom ryggen. Stumnade något i motvinden men i övrigt kändes det kontrollerat hela vägen in i mål. Landade på 17:53 på den numera 5,5km långa rundan runt Munksjön,  3:15min/km i snitt. Nu blickar vi vidare mot övriga träningstävlingar, som verkligen är ett perfekt sätt att slipa formen på. Som ¨anonym¨ kommenterade på ett tidigare inlägg känns det som det kan bli en rolig löparsäsong i år. Men det blir ju vad man gör det till.

Nästa nummerlapp blir på fredag då jag åker första sträckan för Kaxholmens mest prestigefyllda lag i stafettvasan!

/aö

 

Jag är starkt svart kaffe ambitioner och regn

Isregn, 10 sekundmeter och mörker. Vi är på gränsen att tränga ur våra fem månader av mörker men ändå så långt ifrån. Jag tog min ÖIS-jacka för att det fanns hopp om en förändring. I träningstävlingarna finns trösten. Här finns allt jag älskar med idrott.

Deltävling ett runt Munksjön. 5,5 km. Arvid stack iväg som en pil mellan kastvindarna. Själv låg jag tryggt tillsammans med en fin klunga och kände mig stark. Faktiskt. Vid södra Munksjöns strand hade jag och Niklas Agnesund bildat en tvåmannaklunga om fjärdeplatsen. Och när vi vände mot Skybaren stod far och son Nilsson och hejade. På en träningstävling. Obeskrivligt fint. Regnet piskar. Det är en betydelselös onsdag i februari. Men är man från ÖIS får man alltid support. Evigt tacksam är det minsta man kan säga.

Förbi Skybaren och på toppen av banans enda riktiga stigning tappade jag greppet och låg sen och okynneslöpte i min ensamhet resten av loppet. En fjärdeplats. Arvid suverän segrare. Pissväder i februari kan trots allt vara en höjdare. Strax över 3.30 i snittfart runt Munksjön är en bra start. Nu är det bara att rulla på.

Om en vecka beger jag mig mot Dala-Järna. Fyra dagar i vårt högkvarter med skid-VM, rött vin, pizza och anekdoter. Låter som en resa i avslappningens tecken och det är det ju också. Kruxet är bara att vi ska klämma in att åka Vasaloppet där på söndagen med. Men det ska ju som sagt gå på ren rutin i år. Har man åkt Vasaloppet 2015 och överlevt behöver man dock inte vara orolig. Det stora problemet just nu är vilken pizza som ska beställas på Rojdas efteråt. Ett år gick jag mer åt det experimentella hållet. Ångrade det efteråt. Kebabköttet som hängt där det senaste halvåret går inte av för hackor och ibland är det bästa att bara inse att det gamla beprövade är det bästa.

Har inte varit sjuk sen jag vet inte vad. Trots att min son spydde slem i tre etapper på mig så sent som i måndags. Jag tror det är Ölmstadluften och det kolsvarta kaffet jag dränker min magsäck med varje förmiddag. Samt att jag slutat känna efter. När man väl kommit dit har man allt. 2013 var jag journalistpraktikant på P4 Kalmar och överkonsumerande handsprit i två månader innan Vasaloppet. In i det sista var jag livrädd för att möta bakterier. Men var det så jävla roligt? Nä. Och när februariregnet kommer på bredden gäller det att hitta saker som är roliga. Inte ännu ett orosmoment.

/RD

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑