Månad: februari 2017 (sida 2 av 6)

Pannlampspuder

Efter några dagar med förkylning är jag tillbaka på skidorna. Ikväll blev det ett riktigt kombopass. Ett perfekt sådant.

På med topptursskidorna. Spänn på stavarna på ryggsäcken och greppa Triac 2.0’orna istället och staka med inte särskilt bra glid bort på Grövelsjön några kilometer. På med stighhudarna och klättringen kan börja. Likt skidgången i Strutsabacken ska norrsidan av sluttningen ner mot Grövelsjön bestigas. En klättring på ca 200 höjdmeter upp till trädgränsen. Av med stighudarna och släng in dom innanför skaljackan. Ner är härliga svängar i pudersnön som fallit sista dygnet. På med stighuden och repetera. Smilet i mitt ansikte efter några minuters perfekt puderåkning i pannlampans sken gå inte ta miste på.  Stakning hem igen och jag kan sjunka ner i fåtöljen nöjd med en dag fylld av skidåkning både på jobbet och efter!

20170222_184459

Holaveden podd #4.

Låt oss presentera Holaveden podd avsnitt fyra med Svenska Rullskidslandslagets assisterande förbundskapten Martin Eckervad.

Martin startade och drev södra sveriges framgångsrikaste privatlag inom längdskidor. Ski team syd startades 2010 av Emil Ekman och Martin Eckervad. Teamet var helt inriktat mot träningsäsongen mellan första April till sista Oktober. Satsningen blev lyckosam och förutom Emil Ekman så innehöll teamet även VM-aktuella Karl-Johan Westberg och Vasaloppsaktuelle Marcus Johansson som idag finns i Lager 157.

Hör om resan med Ski team syd och mycket annat i podden. Varsågoda. Kom gärna med kritik och synpunkter!

 

https://soundcloud.com/user-450397479/holaveden-podcast-4-martin

Podden finns även att hämta på iTunes för er med Iphone. Ladda ner appen ¨podcast och sök efter Holaveden Podcast.

Livet på flera språk.

Var under gårdagen på den ortopedtekniska avdelningen och fick bedömningen att det är motiverat att utföra en operation av mitt knä. Det finns ett operationsfritt alternativ men det kan innebära ingen löpning och eventuellt ingen skidåkning mer i detta livet. Vilket naturligtvis inte är ett godtagbart alternativ. Så när dom är redo är jag redo.

Rehabiliteringen uppskattas till fem månader och ett år utan elitmotionärs idrott. Vad är det? Vad är ett år? Om inte en uppskattning. Det lär bli mycket överkroppsträning, har redan början fundera på en kajak. Simning, cykel det finns hur mycket som helst.

Har fortsatt att kolla på film på kvällarna. Birdman var som utlovat en mycket bra film, precis i min smak. Gillar Edward Norton och Naomi Watts skarpt! Sen såg jag The Decendents med George Clooney den var också hyfsat bra och jag gillar verkligen manuset. Sen har jag sett spelfilmen om vetenskapsmannen Stephen Hawking som drömmer om en enda ekvation som ska förklara hela universum. Det är såhär i efterhand oerhört naivt, egocentriskt och små korkat och utvecklingen har ju verkligen inte gått åt det hållet sedan hans stora upptäckter inom relativitetsteorin, strålning, tid m.m. Vetenskapen är idag på så små nivåer att man som lekman måste kalla det hela en överdrift. Världen är fascinerande och spännande på så många sätt men jag har riktigt svårt för två saker, rymdfilmer och partikelfysik. Att 90 – 99% av Universum består av sådant vi inte kan se, stoff ifrån big bang, svarta hål, bruna dvärgar och ljussvaga stjärnor. Någonstans känns det som man måste stanna, säga till sig själv, det är dags att hoppa av nu. Varje sekund kommer det 10 000 biljoners biljoner neutriner till jorden ifrån kärnreaktioner i solen. Dom går rätt igenom dig , mig och allt annat. Man kan fånga några av dom i jättestora bassänger bestående av 57 000 kubikmeter tungt vatten djupt nere i ödelagda gruvor där ingen annan strålning kan komma åt. Vetenskapen var som bäst från Isaac Newton till Clair Patterson.

Att sträva efter det enkla, en enda ekvation, en formel, ett pass, ett lopp är vackert. Det är det fina med människan, romantiken. Vetenskapsfilosofen Karl Popper menar att det rent av, kanske, troligtvis aldrig kommer komma någon slutgiltig teori inom fysiken. Varje förklaring kräver en förklaring, en formel, ytterligare en teori, möjligtvis en lag och så fortsätter det in i oändligheten. Det tar aldrig slut.

Som våra liv, enligt fysiken och religionen så dör vi aldrig, det är bara en illusion och det tycks vara bevisat. Ingenting försvinner allt blir kvar sa dom i sommarlovsmorgon när jag var liten och det verkar fortsatt vara den bestående teorin i den frågan. Man uppgår i Universum vid kroppens förfall, alltså så finns man kvar. Det är inte samma men det är ändå ingen skillnad. Hur mycket kan man ta i bänkpress vid årets slut? Allt över 100kg är en överdrift.

VM-veckan

Så drar den äntligen igång – VM veckan. Det känns spännande. På herrsidan kan det gå lite hur som helst, antingen succé eller pannkaka. Det känns osäkert. På damsidan känns Stina och Kalla som säkra medaljer, minst ett guld. Det gäller att maximera denna veckan. Mycket tid i tv-soffan, sen ska jag hinna vara publik på inne-SM i Växjö till helgen tänkte jag. Tack vare SVT play i mobilen kommer detta givetvis gå att kombinera.

På onsdag drar vi igång med träningstävlingarna och först ut blir ett varv runt munksjön. Ett viktigt varv för stt testa formen. Har man tagit ett kliv som löpare i år eller har det stagnerat. Kommer det bli PB slaktens år även i år eller vad ska man sikta in sig på. Många frågor kan besvaras på onsdag, på bara ett kort varv runt en liten sjö. Återkommer med resultat.

Livet som långfärdsskidskoåkare fortsatte även under andra halvan av den föregående veckan. Två turer på landsjön á 90 minuter långa. Körde stenhårt från Nabba udde bort till drättinge ena gången, det tog ca 3 minuter och var nästan 2 kilometer. Himla lätt det går tänkte jag men insåg först när jag vände mig om varför. Det tog ca 20 minuter samma väg tillbaka på grund av förrädisk motvind. Blev bara två varv den turen. Träning det är det, speciellt när det blåser. Får se om sista turen är tagen, isarna börjar blir lite luriga. Det är kort säsong för oss långfärdsåkare.

/aö

Förkylningsvintern 2017

Förkyld för tredje gången i vinter. I början på november var jag kanske i mitt livs löpform…så är ej längre fallet. Sen dess har förkylningarna avlöst varandra. Nu har det varit dags igen. Solsken och skidåkning verkade vara förödande för min hälsa.  Snörvel o gnäll. Alla dagar är inte motljus och medvind. Skönt är väl det.

Tittade på ”Skidmakaren i Gielas” istället för att träna idag. Så himla skönt. Att bygga ett par skidor tar ett år. Till råga på allt så är hela dokumentären inbakad i nån slags nationalistisk dragspelsmusik som det mesta va på 80-talet när det skulle framstå som genuint.  Se den!

https://www.oppetarkiv.se/video/10013172/skidmakaren-i-gielas

Hoppas på nya solskens bilder nästa gång!

-Oskar

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑