I torsdag slog den till. Åt en riskaka på jobbet. Finns alltid skåp fulla av riskakor där. Blev smultorr i halsen. Men smultorrheten släppte aldrig. Tog min elcykel och rullade hem. På kvällen kom febern och förkylningen. Ännu ett nederlag denna höst… Senare visade det sig vara coviden. Jag har klarat mig i 30 månader utan att få det. Har säkert varit nära många gånger. Kanske räddad av skidåkare-hypokondri som än sitter kvar i kroppen. Men i helgen låg jag där och feberhuttrade. Men sen släppte det. Kanske lika bra att få det överstökat när hälsenan strejkade och formen var på botten.

Ser fram emot fjärde advent i Orsa-Grönklitt med Palle o stakfantomerna från södern. Arvid och Robban håller än emot…men frågan är om inte begäret blir för stort när det närmar sig. Som en vis man en gång sa,

Jag åker inte till Orsa för att bli en bättre skidåkare, utan för att bli en bättre människa.

Finnmarken väntar på oss!

-OL

Holaveden tog höstlov en vecka för tidigt, riktigt dåligt. Jag har inte ens rapporterat från terräng-SM som gick av stapeln förra helgen i Stockholm. På förhand ansågs det vara ett av de tuffaste startfälten på länge. Lägg därtill att terräng-SM ofta bjuder på bättre motstånd än övriga mästerskapslopp i Sverige då både medel och långdistansare möts. I annat fall brukar man välja att fokusera enbart på sin distans.

För en gång skull så var det en hård, fast och snabb bana, något som passade mig perfekt. Hälle mönstrade en stark trupp och jag kände på förhand att ens ta en plats i vårat lag (dvs de 3 bästa) skulle bli knallhårt. Men jag lyckades faktiskt båda dagarna. Detta resulterade i mina första SM-medaljer och dessutom av ädlaste valör. Riktigt roligt! För egen del spurtade jag till mig en 7e plats på korta banan (4km) och på långa banan (10km) gick jag solo större delen av loppet och även där sprang jag in på en 7e plats.
SM-medaljer och två lyckade lopp i all ära, det roligaste under helgen var ändå att Hälle lyckades sopa hem ALLA lagguld. Det är fruktansvärt bra och roligt för en liten klubb från Ljungskile. På herrsidan var det första gången på över 15 år som vi tog guld på korta banan. Det kändes extra kul att få vara med där då den bjuder på allra hårdast konkurrens.
Den lyckade SM-helgen resulterade dessutom i att jag blev uttagen att representera svenska landslaget på terräng-NM som avgörs nu på söndag. Det ska bli himla roligt faktiskt! Tanken var egentligen att fokusera mer mot Valencia maraton och se terrängsäsongen som ett avbrott i träningen. Men det blir inte alltid som man tänkt sig Huvudsaken är att man alltid är på väg! Ett terränglopp i Norge i november kanske inte är det charmigaste landslagsuppdraget men någon måste göra det.😎

Under holavedens felaktiga höstlov missade vi att uppmärksamma Robbans födelsedag. Denna klippa vi har i vårt gäng. Det sägs att han fyller 34 men det har jag svårt att tro. Om det stämmer känns det som ett bra år att lösa milen på samma tid som sin ålder. Jag hävdar att det är realistiskt, men när jag skrev det till Robban berättar han att han varit i slagsmål och skadat knät. Hur gick det med den andra killen kanske ni tänker? Det visade sig vara en boxningssäck som han gick en omgång mot. Man blir klokare med åldern säger vissa men jag vet inte om det stämmer.

Rapport från Norge kommer till helgen.
Fridens vänner

/Örnen

Ekar tomt på bloggen. Vad händer? Arvid har gått in i bubblan inför att landslagsdressen ska på. Tills dess att han är tillbaka ger jag er min vanligaste syn den senaste veckan. Löv, en boll och Ebbe i målet.
/RD

Lördag massivt regn över bygden. Även den mest stoiska kastar in handduken. Vis besvikelse över klenheten. Man måste börja någonstans. Skierg 4 x 30min.

Söndag i en sandhåla. Tekniskt strul. Det regnar. Svårkört. En jakthund springer runt på banan. Ägaren kan iallafall vara glad över att han inte driver motorcyklar. Försvinner efter en stund. Stakmaskins intervaller 5x1000m. En bra bit kvar till form. Energilös styrketräning.

Måndag. Stakmaskin ihop med sambon, jämnsides. Hon slår nytt rekord. Hon är stark. 6x4min. Mina ligger 4-5 sek över 500/tempo på säsongsbästa 5000m. Svettigt. Poker resten av kvällen.

Tisdag. 8 gånger tusen meter. Stirrandes ut i mörkret rätt in i sin egen spegelbild. Försiktig på första, bra kontrollerat på övriga. Helt okej tempo. Knäböj, utfall. Börjat lyssna på hip hop igen.

Omfamna resan.

Terräng-SM blev en besvikelse. Hälsenan började säga ifrån efter 2 km. Jag klev av efter 3 km. Inte helt oväntat. Men ändå en besvikelse.

Säsongen är slut för den här gången. Ännu ett PB-år. Hade några riktigt bra månader under våren och försommaren. Nästan oförskämt bra. Tränade inte så mycket. 3 PB blev det, 10 km 32:17 på Långlöparnas Kväll på Stadion, Halvmaran 1:11:20 på Kungsholmen Runt, Marathon 2:36:01 på Stockholm marathon. Men jag är nog nästan mest nöjd med 40:45 på Landsjön Runt och segern där i år.

Nu är det dags att läka hälsenan och sedan börja bygga för våren!

-OL