Klev på flygbussen efter att sprungit från COOP efter ett snabbt chokladinköp. Där och då slog det mig. Passet. Det ligger där hemma nånstans bland alla flyttkartonger. Börjar frenetiskt googla. Räcker det med körkort?? Behöver man passet? Kan man skaffa provisoriskt pass? Ibland måste man bara chansa. Nu är jag i Tyskland i varje fall. Nu gäller det bara att ta sig tillbaka till Sverige också….
-OL
Semmeldagen ska firas även om det är med semlor från pressbyrån
Kringelfika i Tyskland
Fantastiska förutsättningar i öppet spår.
Sitter i en fotölj i Mora, hemma hos en gästvänlig dam som samlar på porslinsänglar, hyr ut huset och trängt in maken och hunden i en husvagn på tomten. Det är lite som Gotland på sommaren. Vi är alla på jakt efter något. Världen är fantastisk.
Mora var fantastiskt idag. I sol och jingelmusik. Sprang på lite folk, lyssnade på rövarhistorier och mös. Det är alltid det där med att känna sig lite lättat och glad, vips så sprang man på en försäljare och nu har man tydligen köpt blandare och dusch till huset. Säljarsläktet är ett jävla släkte. Dom vittrar. Man ska tydligen inte kunna ta sig ett glas vatten i framtiden utan att bli påmind av vad som väntar första söndagen i Mars. År efter år. Min skidåkning har ett evighetsperspektiv.
Det var längesen Mora var såhär perfekt. Konstsnö, snabba spår, hårda spår, sol och ingen natursnö som bara är i vägen och måste läggas i vallar för att det inte ska bli kaos.
Anledningen till att jag är här är min fantastiska flickvän och att en vännina fick ont i axeln och då kom möjligheten som en skänk från ovan. Och alla ni som sätt möbler falla från himlen vet hur det kan sluta. Allt som fångas är imponerande. Kärlek är märkligt. Det är inget man kan skjuta på. Det måste upplevas färskt. Man är lyckligt lottad.
Vi ska åka halvvasan. Flickvännen har åkt 6,5mil skidor, i sitt liv. Imorgon ska hon åka 4,3. Bara det blir roligt säger hon. Det blir det säger ja, rätt övertygad. Hon gillar inte backar eller mycket folk. Vi startar i Evertsberg. Jag säger ingenting. Livet är det som kommer som en överraskning. Hon är vacker. Jag är nyfiken. Min famn finns under portalen.
Jag behöver skidåkning. Det är ett sätt att andas.
Gillar inte att vara borta måndagar annars men ibland så.
Min son och jag har börjat skicka sportify länkar till varandra. En son är som att titta på sig själv i spegeln. Det är skrämande förutsägbart, på visa plan. Skolan säger att han inte kan läsa, inte skriva inte sitta still. Han argumenterar men kommer inte i tid. Står inte i kö och väntar aldrig på sin tur. Är dock alltid artig och det får mig att börja gråta. Man upplever sitt eget liv på film. Skådespelare och åskådare är inte samma sak.
Arvegods är ett vackert ord. Gick det hit går det säkert lite längre. Lärare som folkslag borde få en bukett och en kyss på kinden. Exflickvänner ska ha en guldstjärna på sitt kylskåp. Vi hjälps alla åt i den skål vi föddes i.
Han klarar sig nog. Bara livet får sätta tänderna i honom. Riva fram det som behövs. Slita fram det som finns där inne. Existens. Han är kommen från en släktled som inte brutits på tre miljarder år. Fatta det den som kan.
Imorgon vaknar vi pigga och glada för lite skidåkning, bara halva sträckan ju. Nu kör vi.
Det finns en ny skidstil som jag inte sett förut. Skiergstilen. Sågs mycket i mora idag. Lite sittande och väldigt höga armar. Kul på sitt sätt.
För ungefär tio år sedan skiftade Musse sitt fokus från 3000 meter hinder till maraton. Många trodde nog att han var given att utmana det gamla, nästintill mytomspunna svenska rekordet på maraton 2:10:37 som Kjell Erik Ståhl satte 1983. Men maraton är maraton, och den där tiden visade sig inte vara så lätt att bräcka som man först trodde. Musse gjorde låga 2.12 under 2012, men där någonstans tog det stopp. En lyckad karriär som såg ut att sakta men säkert stagnera för att sedan rinna ut i sanden. Han är den störste vi haft, så även utan ett svenskt rekord på maraton skulle han bli ihågkommen.
Så tänkte jag, och kanske många med mig, fram tills igår. Jag visste att Musse skulle springa maran i Sevilla, och jag visste att han var i bra form, det är han i stort sett alltid. Ett försök tidigare i höstas i New York visade just på det när han öppnade första halvan på 63 minuter innan den stenhårda klubban kom och han landade på 2:19. Men så igår i Sevilla hände det. Klubban kom aldrig. Musse var pigg hela vägen och det gick så snabbt att han sänkte David Nilssons relativt nya rekord ner till 2:10:03, och helt plötsligt är Musse med i matchen igen om en OS-biljett. Är inte det häftigt så säg?!
Jag följer Musse på nära håll, vi tränar ofta tillsammans och han dyker då och då in i butiken för att kolla läget med nya skor och prylar. Han är en otrolig förebild. Den passionen för löpning är svår att matcha och hans otroliga fysik vid 42 års ålder är nästan det mest imponerande. Inte bara kapacitetsmässigt utan även på gymmet brukar han plocka ner oss yngre en gång i veckan.
Om du läser Musse – fortsätt vara den du är. Svensk löpning kommer inte vara det samma utan dig.
Det var inte bara Musse som levererade i Sevilla. Micke ekvall sänkte sitt personbästa med nästan en minut ner till 2:11:37, Ebba tulu Chala som tyvärr ännu inte är svensk kapade av en hel del också och landade i mål på 2:11:18. Båda två strax utanför SOKs kvalgränser inför sommaren OS.
Men det var inte bara i Sevilla det gick fort. I telekonsult Arena i Växjö avgjordes i helgen ISM. Det finns mycket att rapportera men det som sticker ut mest i mina ögon är väl ändå herrarnas 3000 meter där Andreas Almgren glädjande nog gjorde comeback efter flera år av skadebekymmer. Han låg med fint i rygg i halva loppet och såg sådär oförskämt pigg ut som man i stort sett bara gör när man är i riktigt riktigt bra form. Med tusen meter kvar tryckte han på gasen ordentligt och när klockan stannade i mål uppdagades det att inte ens det gamla svenska rekordet satt av Kent Claesson hade överlevt – 7:48:35. Det är väldigt fort som ni kanske förstår. Kilometerpasseringarna sägs ha varit 2:40, 2:38 och 2:30. Det är ganska imponerande för en gammal fotbollsspelare som tränar för 800 meter.
Rolig helg för många men kanske inte vasaloppsarrangörerna. Det såg inte vackert ut under tjejvasan, och Öppet spår sägs ha varit något utöver det vanliga. Det har till och med inkommit rykten om att folk åkte med hjälm. Har vi några läsare som åkte och kan ge en nyanserad bild så lämna gärna det i kommentarsfältet. Kommer skidåkning ha samma status om 10 år om utvecklingen fortsätter såhär? Tveksamt. Jag tror inte Vasaloppet kommer vara lika hett nästa år i alla fall och därefter är bara utför om vintrarna fortsätter att utebli. För många som tröttnar på att jaga snö speciellt när cykla och springa är så mycket smidigare aktivitet.
/ örnen
Nu har löpningen blivit en materialsport.
Podcast© 2026 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer