Solen skiner.
Igår var det ljust när jag klev ut från jobbet kl 18:15. Så var det inte i fredags.
Tänk att det alltid vänder. Vilken tur egentligen. Snart gröna träd i skatås. Då slår hjärtat extra hårt. Som att vara nykär.
Idag blir det eventuellt shorts på träningen. Det är ju ändå Mars.

Vasaloppet på söndag. Det blir svensk vinst. Norrmännen ser bleka ut.
/ örnen

Våren är värme, hopp och lust. Ja jävlar, vi lägger ännu en vinter bakom oss. En bra vinter i en upp och nervänd värld. Kylan kom och solen glänste, nästan för bra för att vara sant. Det var bra men nu är det förbi. Bara vasaåket kvar. Tränat en del med Erik. Riktigt trevligt. Han skulle åkt idag, gick säkert kanon. Får skriva och fråga. Kanske blir fler pass tills nästa år? Gott sällskap är bra.

Rätt sugen på att springa faktiskt. Det är bra.

I år är det som det är. Vi kan inget göra. Men nästa år är det 100år sedan det här spektaklet mellan Sälen och Mora börja. Ska vi inte ta oss samman och spänna bågen. Hyra hela huset rätt av. Inse att nio mil skidor inte är så himla farligt utan kan va en riktigt trevlig dag faktiskt. Det behöver inte ligga allt för mycket prestige i det. Även om man ska kunna känna den i luften. Allt för det blåa och röda. Hårdheten. Chippe & Olof. Pelle, Magnus, Sören, Staffan, Viktor, Jonas, David, Joel. Thorbjörn, Stefan, Anton och Oskar. Arvid & Markus. Lasse på Strand och Daniel Wetterheim. Håkan, Helene, Malin & Sofie och Erik. Mikael & Ulrika, och barnen. Janne i skogen. Michael, Per och Johan. Niklas och sönerna. Det finns så mycket skidåkare i den här bygden. Det har bara slumrat men är på väg tillbaka nu. Boka bussarna, fixa en trysilresa nästa år så anfaller vi.

Svar från Erik nu. 4;43 i kanon väder. Nya backen kändes enklare än den vanliga.

Förflyttat Calle Örnemark tavlan från kaos garaget till sovrummet. Förhandlingar har inletts. Den kommer passa där, om det nu blir så. Planerar en attack för att sätta upp den. Har också en plan för att spackla igen hålen.

Monterar naturligtvis på en dragkrok på den tyska kärran. Att man inte tänkt på det. Det verkar till och med ganska smidigt och inte speciellt dyrt. Vad lurar nu i vassen tänker ni? Även ja tänker det.

Man får fråga lillebror. Han kan. Mäkta imponerande.

Nya dagar gryr. Det är bara att göra jobbet. Vi vet vad som väntar.

Av kärlek

Johan

I December var jag inget vidare. Löpningen gick tungt. Hög puls och mycket syra. Jag tog i mer och mer men utan resultat. Jag diskuterade med coach och han sa att det inte var någon fara, det enda tråkiga var att jag skulle missa innesäsongen.

Men något hände över jul. Lite mer balans i livet. Harmoni. Jag sprang 38 kilometer med Johannes Eklöf. Ett klassiskt reboot-pass för att starta om maskineriet och se vad som händer. Det funkade.
Jag gick in och gjorde några pass inomhus. Väldigt bra pass ska tilläggas, klart bättre än någonsin. Då pratar vi inga uppbyggnadspass  utan vi snackar syra deluxe. Sånt man får ont i huvudet av och det känns som man vinglar fram när man ska jogga hem. Sånt som jag gillar.
Några år har man ändå hållit igång med löpningen nu, men man lär sig ändå hela tiden nya saker. Tex hur ens kropp fungerar, vilka pass som är vettiga att lägga energi på, hur kroppen reagerar på träning, signaler på när saker inte står helt rätt till och signaler när det faktiskt står rätt till. Denna vintern har jag nog lärt mig mer än någonsin om just detta och det behövs om man ska ta nästa steg.
Det blev en inomhussäsong ändå. Alla borde testa att springa med Eklöf när det inte riktigt funkar. Fyra tävlingar på 1500m samt ett litet pace-uppdrag där jag drog 2500m i 8:10 fart på 3k som kändes väldigt bra.
Fyra lopp med helt olika karaktär. 3:47 i det första, 3:46 i det andra, sedan två lite mindre lyckade lopp på 3:48 och 3:49. Ett totalt misslyckande på SM, men även där lärde man sig en läxa.
Ingen fullträff men jag är ändå nöjd med en stabil nivå. I 3:49 loppet kändes absolut ingenting bra, men att ändå gå under 3:50 inomhus tyder på bra grundkapacitet. Att jag dessutom snuddar på ett EM-kval gör mig väldigt motiverad att fortsätta utvecklas.

Tillbaka på ritbordet som min kompis sa. Dags att börja träna igen. Förbättra mina svaga punkter, fokusera mer på mina starka sidor. Fart och uthållighet i en härlig symbios och så förhoppningvis sub 14 minuter inom några månader. Hur svårt ska det vara?

hörs!

/örnen