Kortet är taget tre minuter för det att Oula Palve skickade ner HV71 i allsvenskan. Nostalgikern i mig började leta efter gamla HV-matcher från säsongen 1995-1996 då jag tillsammans med farsan åkte till Rosenlundshallen för att se på ishockey. Att HV71 skulle förbli elitserien troget var inget annat än ett konstaterande. Det har spelats mycket ishockey i högstaligan sen vi såg HV vinna mot Leksand från gamla ståplats i Rosenlundshallen med sviktande tak och plaststolar. Men nu är det över. I alla fall för den här gången. Ett historiskt fiasko förstås. Men vid närmare eftertanke ganska vackert. Jag ska förklara mig.

Samma dag som HV71 åkte ur lanserade en hoper giganter inom fotbollen sin egen tolkning av hur idrott ska utspelas. Sammanfattat: En jävla massa pengar och inget lag kan åka ur. Superligan. Klubbar som grundats av arbetarklassen vars fans sparar pengar för att kunna köpa en biljett nu för tiden. Jag orkar inte säga mer än att även om HV-fansen har det tungt så var glada för att ni kan åka ur och tävla på sportsliga grunder. Nästa år är det ett annat lag. Förhoppningsvis. Stängda ligor strider mot idrotten. Och som jag brukar säga till mina barn: Det är bra att förlora ibland. Vad vore annars meningen med att vinna?

/RD

Ett besök runt tjärnet i Mölnlycke på vårkanten börjar bli tradition. Förra året när vi inte fick tävla blev det ett perfekt komplement att åka ut dit för att stämma av formen. Då körde vi både 10 & 5km med några veckors mellanrum, i år verkar det som vi nöjer oss med 5km. Officiell tävling, kontrollmätt bansträckning och bra startfält som alltid i Göteborg.
Ambitionerna var höga men rimliga. Fjolårets tid på 14:35 ville jag putsa till rejält, men en kraftig motvind spolierade våra chanser till snabba tider ganska omgående. Bloggfavoriten Grahl gick iväg tidigt från start, jag avvaktade länge och funderade på om jag skulle gå med. Den mentala matchen. Våga, våga inte? Bränna sig eller sejfa? Det blev ett mellanting. Första varvet av fem passerade Grahl som 1a på 2:47, och jag som trea strax bakom på 2:50. Ungefär det avståndet var det sedan resten av loppet, plus minus några sekunder hit eller dit. I mål blev det tillslut bara 6s upp till segrande Jonatan Fridolfsson, sedan lyckades Alexander Nilsson gå ikapp Grahl och snodde åt sig en 2a plats.
Grahl 3a och undertecknad 4a. Klockan stannade på 14:28. Tidsmässigt något långsammare än vad jag hade hoppats på, men prestationen var väl ändå godkänd. Naturligtvis borde man vågat gå med i tät, satsat hårdare och i värsta fall bränt sig. Men det är inte så lätt när man inte har som game plan klar innan start. Viktiga lärdomar.
Hörs hej!

/ örnen

I natt är jag nere hos barlasten. Jag är en av de tigande tyngderna som hindrar skutan att stjälpa!
/Del 1 av Tomas Tranströmers dikt Nattjour.

Nu på morgonen är jag i skogen.
Inandandes frisk kylig luft. I lä från nordan vind. På väg bort på väg hem. Över stock över Sten. Tassandes på tuvor för att inte plaska i, bli blöt. Där på andra sidan sjön. Där backarna börjar. Där stelheten släppt. Där märker man tydligt vilken sorts dag det är. En sån dag eller en annan. Man bara tuggar på. Tar sig upp, vidare. Barlaststegen.

Njut av söndagen!

En blandad vecka lider mot sitt slut. Snö, klättring i hagel, solsken, en öm höft och lite MTB fick fylla den. April är en nyckfull månad. Försöker vila bort höftproblemet. Kastar in handduken för dagens träningstävling. Det kommer fler.

-OL