Så mycket skit överallt. Framförallt i höger knä. Vi behöver som samhälle och människor tre saker, hopp mening och tillhörighet. Det var sannerligen hoppfullt att jogga sex minuter på löpbandet med PeterNilsson på bandet jämte. Herregud så det såg ut. En förbipasserande skrek Lytta! Men vi är på gång. Sannerligen så tar vi det varsamt framåt. Ska bli snabb löpning igen.

Annars är det bra mycket annan skit som vimlar omkring. Ett vargrevir i Mullsjö. Floskeln att ökade straff skulle fixa kriminaliteten. Att psykiatrin kan fixa den mentala ohälsan. Att jämställdhet är fördelning 50/50 mellan män och kvinnor. Att den teknologiska utvecklingen kommer fixa våra problem. Att miljön kommer bli bra bara vi fixar människornas utsläpp. Men det värsta av allt alla dessa jävla medvetna lögnare. Allt som är fejk. Hata det.

Kort och koncist.
Människor har använt sig av djur i tusentals år. Djur är och har varit en förutsättning för människans utveckling. Vargen har i egenskap av rovdjur en intresse konflikt med människan. Den psykiska påfrestningen vargar har på människors livsmiljö är oerhörd. Landsbygden med friliggande gårdar bygger på ett rovdjursfritt landskap. Vargars plats i naturen är i en kontrollerad park miljö. Naturen ska användas för odling, naturvård samt kontrollerad parkmiljö. Människan måste sträva efter kontroll över naturen. Naturen är livsfarlig. Den försöker hela tiden ha ihjäl oss.

Ingen pratar om varför människor tar droger? Dom två anledningarna som finns är för att ha roligt samt att lätta på det faktum att livet kan vara oerhört jävla tufft och obehagligt. En verklighetsfrånvändning. I det stora hela är problemet att knark är olagligt. Att knark är en drömprodukt ur ett kapitalistiskt marknadssynsätt. Då tillverkningen är relativ enkel. Hållbarheten lång. Skatten obefintlig i samtliga led. Samt att brukarna lätt blir beroende. Det är rent ut sagt en sörja vi vadar runt i. Ökade straff kommer inte hjälpa ett skit. Vägen framåt måste vara ökad medvetenhet kring problematiken. Skit i att knarka. Det är inte värt det. Lätt åsikt att säga helt verkningslös i det stora hela. Varför har vinden här?

Skit i det. Låt det brinna. Sex minuter löpning är ett framsteg.

Lördagens bröllop var en sån där fest då man lånade en hel del energi från dagen därpå. Det var också den första festen på säkert två år. För någon som levt stort sett hela sitt liv på resande fot och betat av över 120 länder krävdes det en hel del tal, och alla hade varsin anekdot som var spännande nog att det skulle kunna skrivas en hel bok om.
Bröllop är skoj. Det blir ofta bra fest. Det blev verkligen bra drag när Snowstorm klev på scenen och rev av sina största hits. Otrolig stämning.

I övrigt då?
jo tack. Försöker cykla mycket MTB för att över huvud taget ta mig igenom rallarloppet. Två veckor panikträning kvar. Ska nog gå att trycka in några timmar.
Mörkt och kallt nu på kvällarna. Men har fastnat i poddträsket och med en bra cykellampa är det ändå rätt gemytligt att ge sig ut på kvällarna.
Vilka möter man på rallarloppet?
/ örnen

Ståaldrigstill. Alltid va på väg. I rörelse. 

Motton som är värda leva efter och betrakta med vördnad. Man får inte bli stillastående. Det leder till tristess. Tristess är meningslöst. Och är livet meningslöst. Ja, ni fattar. 

Tre dagar har förflutit framför skärmen. Vilket jobb man har alltså. När man inte kan röra på sig heller var eller varannan vecka också så blir man snudd på galen. Känslan av att stå still. Fruktansvärd. 
30 mm regn väntas idag. Det gäller att vara stark genom allt.

/RD

I måndag körde vi intervaller i kvällssolen på stadion…eller snarare i skuggan av kvällssolen. Härlig känsla ändå att känna höstkylig luft kyla kroppen medans 24 varv skulle avverkas. Kanske sista passet på stadion i år? Det brukar låta så från Uhrbom, men sen kommer det alltid något mer pass där.

Tillbringade helgen i Kaxholmen. Skärstadalens backar knäckte mig på lördagens marapass och pannbenet fick sig en törn. Passade på att fylla på svampförrådet inför vintern med lite trattisar, kantareller och Karl-Johan svampar. Men jag var tydligen inte ensam i skogen….plockade 2 fästingar i lördags. I söndags kväll kände jag kliet igen. Denna gången på ett väldigt osmidigt ställe. Fästingen hade siktat in sig på min högra skinka. Sambon är bortrest. Att manövrera en pincett i en spegelbild i sina bakre regioner kräver sin koncentration så att säga. Efter att tagit till både diverse nypverktyg, knivar och allt tålamod fick jag nöja mig och gå på spriten. Även vardagen bjuder på äventyr ibland!

-OL

Känns som det härjar rejält med virus i omloppsluften. Var och varannan är täppta med glansiga ögon. Man stålsätter sig och borde gå och lägga sig i tid. Som nu.

Grabben körde race ikväll. Hans kanske bästa. Men det är motigt nu på vardagskvällar. Mörkret har börjat sitt intåg. Som Arvid sa, en prövning väntar.

Sambon väntar, men på nätet kan man läsa att provsvaren kommit. Kan ligga något i brevlådan imorgon. Vi lever med hoppet. Tron på framtiden.

Helt i onödan skulle man hoppa ner från ett flaggbås. Knät åt helvete, igen. Nästan två veckor sedan nu. På bättringen men halt och öm på insidan. Det är jävligt. När man tänkte sig en höst springandes. Men springer nog om inom någon vecka. Men måste någon gång göra något åt det här. Det är jävligt. Man får stålsätta sig. Det är ett helvete men framtiden ser ljusare ut.