Solen värmde snabbt upp den kalla och ovanligt tidiga morgonen på Lidingö i lördags. Start redan kl 9:15. Men stämningen var på topp. Känslan av spänning låg i luften tillsammans med linimentdoften. Saknaden av större lopp under corona har varit påtaglig. Även om inte årets Lidingölopp var sig riktigt likt så kändes det ändå som ljuset i tunneln. Vi på väg mot något, kanske inte tillbaka, men åtminstone mot en ljusare framtid.

Loppet gick sådär. Fick en bra start. Kändes som det gick hyfsat lätt fram till 13-14 km. Tyckte att jag hade krafter kvar vid Fågelöudde efter 15 km. Men i backarna förbi Södergarn och Bosön fick jag släppa dom jag sprang med. Inte så värst mycket men det bet inte riktigt. Sista milen rullade på men det fanns inte så mycket att hämta i benen och jag kom in på 1:56:05. Ingen dålig tid, strax över PB. Men jag var inte riktigt nöjd. Men 9:e loppet är avklarat, ny bästa placering med en 48:e plats och fjärde loppet under 2 timmar. Nästa år, då står Holaveden enade på startlinjen, fyra medaljer ska bärgas!

På söndagen hängde jag på ut till starten med pappa som gjorde Lidingöloppsdebut efter två tidigare anmälningar men ingen start. 15 km avklarades med galans. Jag var allt lite stolt när jag fick lämna av honom i startfållan och stå bredvid och vänta på att startskottet skulle gå.

Mot maran! 11 dagar kvar.

-Oskar

”Å det var en bra tid, han högg famnved och Inger såg på, det var hans bästa tid” /Knut Hamsun

Trivs med tillvaron. Familjen. Bra tider nu. Bäst att säga det nu innan upplevelsen av ett veckolångt regn. En dag i Björköby. En dag i en grusgrop. Joggade en sväng. Man fick passa sig. Motorcyklarna for fram som raketer genom stock och sten. Otroligt roligt. Solen lyste. Björkarna var gula. Det småländska höglandet är fantastiskt. Familjen binder upp sina dagar kring motorcyklandet. Man har sina sysslor.

Kände det på mig. Löparhösten gick åt helvete. Alltför ofta så när man blir taggad och börjar planera så vips blir grädde till dynga.

Cairoli går ut med att han lägger av efter säsongen. Karriären gav nio vm guld. Helgen efter kraschar han på tidskvalet och kan till en början inte känna varken armar eller ben. Det gick över och idag åkte han in som två på Lag VM. Återigen Respekt.

Nästa år tror jag hela Holaveden springer Lidingö. Faktiskt.

Cykel i alla ära, men det är verkligen något visst med att springa. Jag har knappt rört löparskorna på hela sommaren, men nu börjar jag komma igång lite igen och det är verkligen helt underbart. Det är något alldeles unikt med att springa. Jobba med hela kroppen, känna hur lätt man driver upp pulsen, markkontakten. Hoppas bara benen håller denna gången.
Mina vanliga rundor om än i något kortare tappning. Jag har en granne några hus bort som man kan snegla in hos, och oavsett tid på dygnet står TVn på och visar en fotbollsmatch. Helt sjukt. Slår aldrig fel. Känns som jag har koll på fotboll via min grannes intresse, så när kollegorna på jobbet pratar om ”matchen” vet jag vilken det gäller eftersom jag sett det hos grannen. Märkligt.
En annan granne har alltid sitt TV-spel igång. Varenda gång. Dock olika spel vad det verkar som.
Som sagt, skönt att vara igång lite lätt igen. Hösten är verkligen till för löpning. Friskt i luften, vackert i naturen och framförallt alldeles för kallt för att cykla.

Blir spännande att höra Oskars rapport från Lidingö. Bara några få sekunder från pers. Oavsett hur bra man tränat så är Lidingö obarmhärtig. Det kan slå riktigt hårt om det vill sig illa.
Min klubb Hälle vann lagmatchen och en inteckning i vandringspriset Guds hand. Vi har kämpat några gånger för den där segern, men i år kom den ganska oväntat i brist på bättre motstånd. Total tid för 5st löpare blev 9timmar och 10 minuter. Det är såklart godkänt, alla under 2 timmar dessutom. Men om vi får till det riktigt ordentligt nästa år skulle vi kunna ha 5 löpare under 1:45, så blir vi svårslagna oavsett hur bra motståndet är.
Samuel russom imponerade mest. Såg kört ut men med några få kilometer kvar fick han upp farten och gick om och vann. Det var häftigt! Oscar claesson var med i tät, nästan första milen. Och det gick fort ska man veta. Som vanligt tänkte man att han borde vara helt bränd när han väl fick släppa, men tillslut joggar han i mål på 1:42, vilket är en riktigt bra tid. Den killen kommer springa under 1:40 i framtiden, och det är en tid som rent historiskt väldigt få svenskar har lyckats med. Jag flaggar för att Oscar tar en ganska enkel seger på öis-loppet nästa helg, precis som vanligt 😎

Ses där!
/ örn

Så många gånger man suttit i en bil på väg till en bortamatch. Förväntningar. Glädje. Och sen bara händer det som inte får hända. Skänker en tanke till de drabbade!

/RD

Äntligen. Lidingöloppet. 2 år sen sist. En annan tid, vi gick till Tranan och åt ostron och drack GT i baren hos Dolla efteråt. Är det tillåtet i år? Vill man fortfarande det? Klart man vill… Aldrig har jag sprungit så mycket som i år, aldrig så långa intervallpass, aldrig har jag riktigt tränat för maran förut. Nu har jag det. Frågan är om det håller även på Lidingöloppet? På lördag får vi se. Det rycktas om att Dolla står på startlinjen. Han kan ha tränat mycket i smyg under permiteringsperioden. PB’t kan vara i fara.

Jag var ute och cyklade lite på Lidingö i veckan i andra ärenden. Hamnade på Lidingöloppsspåret. Passerade Koltorps gärde, Stockby och dendär första backen. Känslan infann sig. Lusten att springa sig riktigt trött.

-OL