Hur är det man brukar säga nu igen? Man ska inte ropa hej förrän båda fötterna är över bäcken, men nu börjar det faktiskt kännas bättre och bättre. Vissa dagar funderar jag till och med på vilken av hälsenorna det var som gjorde ont, då har man kommit en bit på vägen. Igår kväll genomfördes ytterligare ett habilt pass som ett litet steg påväg mot målet sub 29 innan 29. Alltså 28:59 innan jag fyller 29. Tufft mål men vem minns en fegis. Extra skönt att vara tillbaka med gruppen, träffa alla kompisar, prata igenom allt som har hänt även om det bara var två dagar sen senast vi sågs. Det diskuterades bland annat om vi kunde rädda klimatet genom att mina bitcoin via sin träning istället för, ja hur det nu sker i dagsläget. Det finns nåt där. Anders som droppade idéen jobbar trots allt med energiförbrukning så om han bara får ihop det i praktiken är Nobelpriset hemma. Silver-Olle hade med sig ett skohorn till skatås för att underlätta skobytet. Han tyckte det var så jobbigt att böja sig ner och stoppa ner två fingrar mellan hälen och bakkappan på skorna. Jag skrattade först, men han har definitiv en poäng. Skohorn är ju en av världens bästa uppfinning ändå. Har den personen fått nåt pris?
Jag tror inte vanliga motionärer förstår eller ens kan gissa hur ofta elitlöpare byter skor. Då pratar jag inte under ett helt år, jag menar under ett enskilt pass. Ibland kan det bli 3-4 gånger, jag skojar inte! Varför? Ja säg det.
Har man tagit SM-silver så ska man inte ifrågasätta den löparens sätt att träna, jag tror jag tar med ett skohorn i framtiden också.
Med på passet var även cyklisten som ska köra cykelcross i helgen, därav krävdes ett intervallpass löpning ansåg han. Cykelcross verkar vara en hybridsport mellan typ löpning, cykel, novemberkåsan och hinderbana. Borde åka dit och kolla egentligen, verkar vara rätt skoj.
Även Bergman var med. Stabil som vanligt i novembermörkret. Brukar peaka när det inte finns några tävlingar att visa det på, tyvärr. Hoppas peaken håller i sig till nästa säsong. Även nyförvärvet Sebastian var med. Om jag var den långhåriga i gänget förut har jag nu blivit omsprungen på den fronten. Otroligt hår. Troligtvis den enda i klubben som inte letar efter platta snabba lopp, hans senaste race var 25km långt och 2000 höjdmeter. Det är ungefär som en veckodos för mig om man springer 10 kuperade mil. Dessutom startade loppet 1700m över havet. Rätt hård kille verkar det som, bra tillskott. Cullin var där också och bevakade. Vi är ett gott gäng och jag är väldigt tacksam att få springa med så bra människor.

Allt gott / örnen

En liten del av gänget. Detta var från passet i söndags förmiddag, därav dagsljuset. Annars är det högst ovanligt för mig denna årstiden att få springa i ljus. Sebastian till vänster, jag i mitten.

Framåt. Mot solen.

Thåström har lämnat gitarrerna och gått all-in på synthen. Han ståraldrigstill.

Skivan är ett jävla mästerverk. Lyssnar konstant i två dagar. Helt tagen.

Framförallt den här. Lyssna!

/RD

Tävlingarna är slut för i år. Nordiska mästerskapen i Terräng blev en lerig tillställning. Lyckades i varje fall knipa snabbaste veterantiden. Fick ta i för att hålla en finsk M40 kille bakom mig men det fanns bra med krafter kvar på sista varvet.

2021 blev ett oväntat bra löpår. För några år sedan hade jag nog inte kunnat drömma om att slå 5 PB 2021. Men när vi summerar säsongen så registrerar jag nya rekord på 3000, 5000, 10000, halvmaraton och maraton. Lidingöloppet hade varit kronan på verket men det sparar vi till nästa år. Äntligen fick jag hålla mig frisk i mer än ett år utan några skador. Det som krävs för att utvecklas som löpare är att kunna springa. Så enkelt är det. Kontinuitet lönar sig. Uhrboms pass betalar av sig. Mest nöjd är jag med 15:24 på 5000 meter. Drömmen om sub15 lever vidare in i 2022!

-OL

Mikály Csikszentmihály kom på ordet ”flow”. Enligt honom ”Ett tillstånd av obesvärad koncentration som går så djupt att man förlorar känslan för tiden, sig själv och sina problem.” Vad fint. Nivån av flow just nu, under 10%. Det är kantboll. Ska famna tag igen. Klättra upp för stegen. Mot berget och allt det där. Inte vidare vidare. Utan göra färdigt.

Beställt svinglager. Får kolla på youtube.

Någon som hört nåt om Daniel Rickardsson? Ska han köra nåt el?

Ska börja köra ett pass i veckan i Strutsabacken. Det är sånt som behövs.

Innebandy är inte optimalt för en utan korsband, men det funkar.

Skit samma, verkligen.

Oskar skrev att Strutsabacken blivit tuffare sen senast han var där. Jag har svårt att se att lutningen blivit kraftigare, eller att backen helt plötsligt är längre, men jag åkte dit i söndags för att få det bekräftat. 5 vändor upp och ner. Löpning hela vägen. Den kändes absolut tuffare än senast jag var där också. Det är märkligt hur så enkel träning kan vara så jobbig. Hur kan det bli en sån extrem påfrestning bara av att flytta sin egna kroppsvikt uppför en backe som tar ca 2-3 minuter.
Sen i söndags har jag haltat. Låren är som stockar. Fruktansvärd träningsvärk faktiskt. Men backen är nog faktiskt lika tuff som alltid. Lutningen är densamma och eftersom jag lyckades göra min snabbaste runda någonsin så är väl längden på backen åtminstone inte längre än normalt. Men backen är fruktansvärt tuff om man inte är förberedd. I söndags tog den mig lite på sängen, men nästa gång så kommer jag nog vara lite mer redo!
Allt gott / örnen

Brorsan med stavar!