I skrivande stund. Ett glas och jag. Fågelkvitter som kommit tillbaka efter eftermiddagens regnskur. Utmed havsbandet kan de gråa molnen inte längre motstå att färgas i ljusare nyans. Just nu är det hoppfullt. Just i denna stund.

De senaste dagarna har helvetet brakat loss igen. Det värsta är väl min avtrubbade reaktion på allt. Rädslan som frodades i mitt inre efter fredagen den trettonde i Paris har gjort mig avtrubbad. Jag förvånas inte längre. Däremot är vreden total över att ytterligare människoliv spills helt i onödan och utan riktig förklaring. Och maktlösheten. Fega kräk.

Chartersvensken blev också arg när det vädrades statskupp i Turkiet och länken mellan Europa och Asien blev en skyttegrav. Men inte för att 250 människor mördats. Utan för att de inte får åka dit och sola och bada och supa ner sig och låtsas som om inget hänt. Vakna. I Turkiet förföljs journalister som inte skriver det de ska skriva. Bara en sån sak. Nu när den skara militärer slogs ner som hade för avsikt att ta över makten med våld och gevär vill regimen införa dödstraff. Ni hör. Stabilitet var inte ordet. Och ibland kommer hopplösheten till mig. Som ett rekommenderat brev.

I veckan har jag och min familj varit i Skåne. Umgåtts så mycket det går. Smält att vi nu äntligen köpt hus. Vi ska hem till min uppväxtort. Till hjärtat av Ölmstad. Vi har njutit av att vi har turen att få vara tillsammans. Jag har sprungit längs havet och smilat åt att Bjärehalvön är fantastisk. Och så har vi ätit glass.

Det är väl ungefär vad man kan göra. Livet är bevisligen för kort för att inte ta vara på tiden.

Så ta hand om varandra och tänk på att det alltid finns nån som tänker på dig.

Jag var där. Såg krigarna. Hjältarna. Ironman 70.3 vilken fest det blev. Hela stan med omnejd slöt upp. Och jag med flera blev väldigt sugna på att göra det också nästa år. Vi får se men visst bör man passa på när ett sådant arrangemang finns på en armlängds avstånd. Alla ni som genomförde och fanns där inspirerade nog en och annan. Jag kan räkna till en handfull jag pratade med i söndags som alla ville vara en del av detta i framtiden. Satsar man ger det ringar på vattnet.

Själv drabbades jag av Triathlonfebern redan i lördags och körde mitt eget triathlon i intervallform. Skierg, backlöpning och simning. De två förstnämnda disciplinerna gick sådär men i simningen släppte det rejält och det blev till slut vinst i Bergviks alternativa ironmantävling. Se en sammanfattning här nedanför.

I senaste avsnittet av Maratonpodden spekulerar den svenske rekordhållaren på maratondistansen om vad som gjorde dåtidens löpare så satans bra. De tre K:na kallar Kjell-Erik Ståhl det hela och för honom var dessa grundläggande för framtida framgång.